söndag 1 juni 2014

Hårdkörning

Natten tillbringades på sjukhuset med Tova. Vännäs CK kör träning vid 10.00, så den hade jag ingen möjlighet att hinna hem till. Däremot hade jag och bror pratat ihop oss om att köra ett MTB-pass lite senare på dagen.

Jag var hemma 10.50 och redan 11.15 var vi på väg ut i naturen och det fina vädret.

Bror hade planerat en tvåtimmarsrunda, och tanken vara att vi skulle köra jämt och hårt hela passet. Med andra ord var målet att få till en runda som är mer lik en "riktig" MTB-tävling än hur vi brukar cykla på våra MTB-träningar. Vid dessa går det oftast lugnt på slättan och stenhårt i backarna. Det är mycket bra intervallträning, men något annat än vad vi siktade på idag.

Bror hade fått till en riktigt bra och varierad runda med både stig, grusväg, sand, asfalt och lera. Det var också ganska så kuperat. Vi körde en lugn uppvärmning på ca 10 minuter innan vi började trycka på, och sedan var det bra fart hela rundan.

Min form har varit obefintlig en längre tid, så därför kändes det bra att jag hängde på bra och också kunde vara uppe och trycka på utan att fullständigt ta slut. Helt klart ett steg i rätt riktning.

Nästan hemma efter en bra MTB-runda. Blev inte läge att dra fram kameran,
under själva rundan då det gick hårt hela vägen.
Det blev tufft och hårt, vilket jag hoppas långsiktigt ska bidra till en bättre form. MTB-rundan var som vanligt lite mer av traktorpulling och lite rå. Jag fick kämpa mig genom lera och gyttja, vilket visade sig på både cykel och kläder. För övrigt blev inte cykeltröjan ren trots Vanish.

Smutsig cykel och smutsiga ben.

I morgon är det cykling med stil, finess och lite mer av formell ett. Det är nämligen träningstävling på LVG med Vännäs CK. Det blir ytterligare en bra förberedelse och ett led i att förbättra kapaciteten.

Om tractorpulling eller formel 1 är att föredra är en smaksak. Jag gillar båda, men fortfarande dras jag mer mot fart och stil.

Långsiktigt hoppas jag att dagens och morgondagens rundor ska föra mig framåt.

Om vi bara ser till morgondagens LVG:s-arrangemang, var dock dagens urladdning inte optimal. Det lär nog göra att kroppen är tärd i morgon kväll. Återhämtningen brukar också vara sämre när formen inte är på topp. Men eftersom detta lopp främst är ett led i förberedelserna för kommande tävlingar, så var detta enligt plan.

Jag hoppas dock att jag kommer att vara så pass pigg i morgon att jag kan vara offensiv och därmed få mig ytterligare en rejäl genomkörare.

3 kommentarer:

  1. Nja jag håller nog en slant på tempo eller tt som utlänningarna vill kalla det!
    Brutalt, gör ont från första till sista metern man vill bara dö efter 1km...
    Dä ä cykel dä! Hehehe!
    Sen har vi rätt coola hojar ändå så finess ja det tycker jag nog. Det gick förbi en äldre herre när vi tempocyklister gjorde oss redo för luleåtempot hans kommentar: Det ser ju ut som rymdraketer det där! :-)
    Men annars är vi helt överens ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt Mazze. Jag skulle nog ha sagt att jag föredrar banracing, sportbilar etc, och att det är tempocyklarna som är formel 1. Det har jag inte provat, så kanske blir det min favorit i framtiden!?

      Det är intressant med cykling. Det är som du skriver - Det ska vara jobbigt. Att njuta av det jobbiga är en del av cyklingen. Är man i form är den konsten lättare. Vad jag insett är att oavsett cykelform är det väldigt lätt att köra sig riktigt trött, bara man vill.

      Radera
  2. Jepp! Så äre! Man kan som i ingen annan sport köra sig totalt totalt slut men ändå komma tillbaks igen med lite vila...Det går ju inte i löpning slutar man springa så äre ju stopp!

    SvaraRadera