måndag 12 januari 2015

Rast och vila för bergakungen

Idag blev det arbete och lite annat smått och gott, men ingen träning.

Rast, vila i väntan på att kroppen ska vila upp sig och anpassa sig till nya krav och utmaningar. Nej, jag är inte helt förvirrad. Jag är fullt medveten om att en vilodag inte leder fram till detta. Men det är ett steg på vägen

Nu  blir det extra vila och en minskning av träningsmängden, och det ska förhoppningsvis göra att jag har krispiga ben som spritter inom en vecka eller två.

När benen börjar kännas lite rappare blir det hög intensivt, utan att det blir lika mycket träning som jag kört på slutet.

Jag arbetar för övrigt för att bli starkare och lättare, men inte kommer det att leda fram till att jag blir snabbast i bergen. Det är något jag är fullt medveten om och fått erfara.

Är man nästan 190 cm lång och inte ser ut som en sticka kan man glömma framgångarna i när det blir riktigt backigt. För mig passar slätdrag, tryck i slakmotor och korta branta stigningar.

Jag är långt ifrån någon bergakung i föreningen heller utan fick jobba på rejält ifjol när var med klubben till Mallorca. Detta för att undvika att de fikat klart innan jag var framme.....

Nu har jag i och för sig planerat en ännu starkare kropp när det i april är dags för 2015 års resa och samtidigt tänkte jag bära på ett antal färre kilon än tidigare. Men det lär ändå inte räcka ändå för att betraktas som någon bergakung, eller att jag slipper stressa till fikat.

Det närmsta jag kommer den prickiga bergatröjan är nog de nyinköpta prickiga cykelstrumporna med det coola namnet - Tour de feet. Men det är väl inte fy skam?

Jag funderar på att spara dessa till första dagen på Mallorca innan jag får lämna ifrån mig de till någon annan, eller åtminstone gömma de djupt i packningen.

Kanske blir det Jonas som även i år vinner bergspriset, eller tänker bror, Helmersson eller någon annan utmana? Ja, vi får se. Själv har jag i alla fall ett par strumpor....


6 kommentarer:

  1. 190 cm över havet är inte illa! Att du var så lång en annan har kympit! Är numera 183 cm över havet en hel cm kortare än i min tidiga ungdom :-)
    Nu i min mogna ungdom dessutom tyngre än tidigare. Det är där min ekvation brister...
    Jag hoppas du lyckas med att gå ned de kilon du tänkt. Själv tycker jag det är fruktansvärt svårt att just gå ned i vikt! Men strumporna var ett bra knep måste jag säga... Passa dig för stilpoliserna bara, hehe! De gillar inte när vi inte har vita strumpor med korta skaft och de finns överallt jag lovar överallt!!! ;-)
    Starkare kommer du att vara så bra som du tränar! Som du själv säger bara du får vara frisk å fortsätta träna på så blire kanoners!
    Jag valde att ha med mig enbart cykel -shirts till Mallis förra våren... En ny varje dag! Rätt coolt faktiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inte riktigt 190, men nästan. Jag är faktiskt lite lättare nu rent allmänt än för ca 10 år sedan, men nu ska jag ned lite till. Jag har också svårt att hitta rätt här. Det är godis, kakor och chips som är boven i dramat. I övrigt äter jag ganska så nyttigt.

      Ja, det finns stilpoliser även inom vår klubb. Men jag anser mig ha hyfsad stil och sedan bryr jag mig inte om eventuella negativa åsikter.

      Jag kanske också ska köra på bara cykel-shirts. Jag hade tre stycken och fick två nya snygga varianter av Katten i julklapp. Får se hur cool jag blir....

      Radera
    2. Detta förbaskade godis. Mmm gott!
      Ja jag fick en hel del glada leenden till frukosten varje morgon när jag kom i nya cykel t-shirts varje dag... Kändes som rätt klädsel på rätt ställe om vi säger så.
      Du blir coola kingen Tomas! ;-)

      Radera
    3. Ja, det är tyvärr en hel del som är gott som man bör hålla sig ifrån.

      Jag får prova. Men det blir nog svårt att bli en cool king.

      Radera
  2. 192/90kg är inte heller optimalt, om man nu inte spelar hockey

    De som blir riktigt bra i "sin" sport är de som har talang för aktuell sport, kroppsbyggnad för densamma och sen tycka att just den sporten är fantastisk kul. Man kan inte tvinga sig till att hålla på med en sport som är trist, hur stor talang man än har. Det viktigaste för att inte ledsna är att ha kul, men till slut kan kul övergå i trist ändå, märkligt det här med det mentala att ha så stor inverkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ishockey var ett bra tag sedan.

      Du har så rätt. Har man inte motivation och glädje, då spelar inget annat någon roll. Sedan är det helt klart så att inget varar för evigt och ens intressen tenderar att förändras. Även om vissa alltid finns kvar.

      Radera