Med husvagn mot nya utmaningar

I dag bar det iväg till Mellansels Camping. På vägen blev det några stopp för lite inköp mm. 

Middag, uppsättning av förtält och lite annat och sedan var det kväll. Ingen träning idag alltså.

I morgon är planen att först rulla lite lugnt med sonen och Katten och sedan lite förberedelsecykling inför lördag.

Sedan blir det väl lite allmänna campingaktiviteter också.

På lördag är det så Gottnes tempolopp i Sverigecupen. Starten är ca 7 km från campingen, vilket är perfekt.

Tempobanan är rejält kuperad. Mycket mer än vid övriga tävlingar. Rent generellt går det uppför eller utför i stort sett hela tiden, vilket gör det svårt att få flyt i cyklingen. Denna typ av banor brukar jag ha relativt svårt för. Jag kommer dock göra det som går och hoppas på topp 5.

På söndag är det linjelopp, även det på en kuperad varvbana.

Jag hoppas på en bra husvagnsresa och roliga tävlingar. Återkommer med hur det går.

Tre bergsintervaller och ännu mer hårdkörning

Igår var det tisdagsträning med Vännäs CK. Vädret var toppen och för dagen blev vi 9 hugade cyklister. Åtta från klubben och David Lif från Dinvelo CK som var uppe här i norr och hälsade på föräldrarna.

Vi brukar köra intervaller på tisdagar och igår ville Christoffer köra dessa i backar. Vi bestämde oss därför för Rödtjärnsberget som är drygt 1 km med 6,5% lutning, sedan skulle vi ta Hössjöberget som är ca 3 km med 4% lutning och slutligen Pengsjölia som är ca 2 km och ca 5% lutning.

Vi bestämde oss också för fri fart i den korta stigningen upp till kyrkan i Vännäsby.

Vi rullade lugnt i väg och ganska snart var vi framme vid kyrkbacken. Jag hade bestämt mig för att trycka på bra, men inte max och det blev ca 480 watt i 100 sekunder.

Vi rullade lugnt vidare via Brån och Strand. Solen sken och det var riktigt gemytligt. Efter ca 10 km var vi framme vid Rödtjärnsberget och nu var det många som positionerade sig, så det skulle alltså bli race till toppen.

Det gick hyfsat balanserat i början innan Helmersson satte upp ett rasande tempo. Han var verkligen stark. Jag tog hjul och allt eftersom släppte övriga. Med några hundra meter kvar till toppen växlade jag upp, ställde mig upp och spurtade. Jag fick en lucka och uppe på toppen sänkte jag intensiteten. Då kom jag ihåg vad Helmersson brukar säga. "Det är fram till krönet som gäller". Jag väntade då in Helmersson. Gick i rygg kanske 50 meter och spurtade sedan igen sista biten.

Backen kändes ganska så bra, men jag kände att nu när det var skarpt läge var sadeln för hög, så jag sänkte den 5 mm. Det kändes sedan bättre resten av rundan.

Denna gång blev det 450 watt sista 3 minuterna upp till krönet och 350 watt de 45 sekunderna före det gick på rejält.

Vi väntade in alla och rullade sedan utför. Sedan är det slätta fram till korsningen mot Hössjö. När vi var framme och svängde höger blev vi rejält överraskade. Vägen hade förvandlats till grus- och stenväg. Muntert.

Vi dividerade vilken väg vi skulle ta då vi befann oss i en fyrvägskorsning. Vi bestämde till slut oss för att cykla samma väg tillbaka, förutom att vi skulle lägga in Överbodaklättringen som bonus.

Sagt och gjort. Vi vände tillbaka och snart var det dags för Rödtjärnsberget igen, men från andra hållet. Detta håll är lite kortare och brantare.

Denna gång tog Christoffer spets och han höll en bra bit in backen och sedan försökte Helmersson göra ett ryck som jag kontrade på och höll hela vägen upp. Denna väg är klättringen 1100 meter och i snitt ca 7%. 2,5 minuter på ca 450 watt och sedan sista 30 sekunderna på i snitt drygt 600 watt. Jag gillar verkligen inte klättringen från detta håll, då den inte passar mig. Så det var förvånansvärt bra.

Vi väntade åter in alla och rullade ut för backen i bra fart. Bitvis över 70 km/h. Väl nere väntade vi åter på varandra. Nu var det nämligen bara några hundra meter så var det dags för Överbodaklättringen.

Denna klättring har vi inte kört tidigare och den har inte ett tydligt slut. Därav var vi alla lite osäkra hur vi skulle cykla. Det blev därmed en mycket lugnare start än de andra klättringarna. Efter ett tag drog jag upp tempot och fick sedan en kontring på mig. När det planade ut blev det riktigt lugnt. Jag var osäker på hur långt det var kvar. Men så kom Christoffer i ett huj och fick 10 meter. Jag insåg nu att det inte var långt kvar och att jag dessutom både hade ett avstånd och kedjan på lilla klingan vilket inte var bra då det inte var så brant.

Jag matade på rejält och var precis i kapp där jag förstod att det var målgång. Jag tänkte ta inner, men i och med att vägen svängde höger, tänkte jag att det inte var värt att chansa. Skulle Christoffer ta en skarp inner skulle vi snart båda vara i diket. Jag bromsade istället ned. Christoffer har verkligen ett bra första klipp, så är man inte med blir det till att jaga.

Totalt blev det en bit över tre minuter på i snitt 423 watt. De sista dryga 20 sekunderna när jag jagade Christoffer blev det drygt 800 watt. Hade blivit klart mer om jag inte växlat ur då jag inte han få upp kedjan på stora klingan.

Efter denna klättring valde några att åka hem.

Vi blev sex stycken som rullade vidare tillbaka mot Vännäsby. I Brån brukar vi alltid ha en spurt där det gäller att vara först. I dag hade jag dock bestämt mig för ett uppdrag åt de andra. För att bli lite trött tänkte jag det skulle bli modell längre. Med två kilometer kvar ökade jag till 300 watt. Med 1,5 km kvar till linjen höjde jag till 375 watt. En km kvar höjde jag till 410 watt och ca 44 km/h. Sista 300 meterna höjde jag till 530 watt och ca 48 km/h. Men spurten uteblev. Alla låg på hjul fram till mållinjen. David Lif förklarade att han inte visste vart mållinjen var, vilket var rimligt då han inte brukar köra med oss, och övriga vet jag inte riktigt.

Väl inne i Vännäsby lämnade även Tjäder gruppen, så nu var vi fem. Vi hade en kort stigning med spurt kvar vid kyrkan i Vännäsby. Där brukar jag försöka maxa hela backen, men i dag tänkte jag ta det lugnare och bara spurta. Av den anledningen blev det en lägre snittwatt på 560 under de 40 sekunder backen tog (körde på 34 häromdagen). Spurten på slutet tryckte jag inte max, då jag snabbt var först, utan det blev bara kring 900 watt.

Så var vi klara och rullade tillbaka.

Det blev ett bra och givande pass med många fina intervaller. Alla har verkligen gått framåt i föreningen så det blev till att bita i rejält. Det blev som bäst en normaliserad tjuga på 349 watt trots lugnare cykling emellan och för den dryga timmen i mitten med lugnt blandad med hårdkörning en normaliserad watt på drygt 300 watt.

Detta var helt klart ett bra pass och nu hoppas jag det hjälper mig att ha en stark och fräsch kropp till helgens Sverigecuptävlingar i Gottne.

Vi åker redan i morgon i väg med husvagnen och jag har redan packat kameran. Det är anledningen till att detta inlägg helt saknar bilder. Sorry för det.

Idag har det inte blivit någon träning utan bara arbete och sedan packning inför avfärd.

Fem på långrunda med fikastopp i Vindeln

Idag hade jag och fyra andra cyklister i Vännäs CK planerat en distansrunda. När jag vaknade insåg jag snabbt att vi inte skulle ha vädret emot i alla fall. Redan tidigt på morgonen var det riktig utlandsvärme.

Vi hade bestämt träff 09.30 vid Gulf och snabbt bestämde vi oss för en runda till Vindeln och hem.

Jag var helt klart spänd på hur knäna skulle må av en längre cykelrunda på nya cykeln.

Vi tog sikte mot Bjurholm då vi planerade att köra via Skivsjö. Det innebar först ca 20 km på den böjande vägen mot Bjurholm. Efter ca 10 km var det ett vägbygge och det blev till att köra grus en bit. Jag har ingen aning om det var anledningen, men efter att vi svängt av mot Skivsjö hade Lotta punktering.

Efter fixad punktering rullade vi vidare på den fina vägen som leder mot Vindeln. Böljande, hyfsat smal och fin med vatten vid vägen. Riktigt fint.

Ja, innan vi rullade vidare justerade jag också ned min sadel ca 4 mm och lutade den lite mer framåt. Knäna som hade börjat spöka fungerade sedan bättre resten av rundan.

Vi rullade på i en jämn intensitet större delen av vägen mot Vindeln. Snittet landade kring 33 km/h med en relativt låg snittpuls.

När vi närmade oss Vindeln korsas Vindelälven och sedan är det en klättring på ca 600 meter. Detta var enda stället där jag tryckte på innan fikat. Kändes hyfsat.

Vi stannade vid Vindelns Campings café. Efter en trevlig paus rullade vi vidare.

Nu med sikte på Rödåsel och hem via Vännäsby. Denna väg är kortare så vi hade drygt 50 km till Vännäs.

Vi fortsatte med distansintensitet och förutom lite kastvindar var allt perfekt. Nästan framme i Vännäsby drog Helmersson på och vi var några som hängde på, vilket gjorde att vi fick en pulsökning.

Inne i Vännäsby informerade jag de övriga om att jag tänkte bränna på i kyrkbacken. Alla tryckte på bra. Christoffer S var riktigt snabb och dessutom startade han sin maxinsats före startlinjen. För att kunna jämföra med tidigare insatser i backen väntade jag till startlinjen och Christoffer hade en fin lucka när jag började trycka. Han var riktigt stark och det var först de sista 10 sekunderna jag började plocka in. Jag tog in det mesta, men han inte ikapp. De övriga var inte långt efter.

Det tog 34 sekunder uppför backen och en snittwatt på 770. Det var helt okej, men sista sekunderna gick det lite väl segt.

Vi rullade sista biten tillbaka till Vännäs och tackade för en trevlig runda på nästan 130 km och en bit under 4 timmar.

Nu blir det nog lugn träning i morgon, lite intervaller på tisdag och därefter får känslan avgöra hur resten av veckan ser ut fram till tävlingar lördag och söndag.

Först en familjerunda och sedan intervaller på tempohojen

Idag har jag varit ute på två cykelrundor. Planen var att ge mig ut på förmiddagen, men då stod det som spön i backen. När det slutligen var dags vid tretiden sken solen och det var över 20 grader i skuggan. Riktigt nice!

Vi började med en gemensam cykelrunda alla tre.

Vi tog en paus på vägen och tittade till Tovas grav där Katten häromdagen hade planterat riktigt fint.

 Melvin  kämpade på riktigt bra på sin längsta runda hittills - 17 km.

Efter ombyte och förberedande av temphojen var det dags för nästa runda.

Planen var att bara cykla en timme, men få till några intervaller inom detta. Efter 6 minuters lugn cykling körde jag igång med en första intervall uppför backen från Marahällan mot Hjoggsjö. När det planade ut fortsatte jag intervallen en stund till så jag fick ihop planerade 6 minuter. 85% i snittpuls och 363 watt.

Sedan rullade jag lugnt på ca 200 watt i ca 14 minuter tills det var dags för vändning vid korsningen mot Gräsmyr. Jag stannade och stretchade lite innan det var dags för intervall 2. Den innebar 10 minuter med målet att hålla 375 watt.

Då det gick både uppför och utför försökte jag hålla kring 400 watt förutom utför då jag växlade ur flera gånger. När klockan slår över till 10 minuter hade det hunnit bli ganska jobbigt, samtidigt kände jag att jag hade kunnat fortsätta en stund till. Snittwatten landade på 374. Vilken besvikelse - saknades en watt från planen. Snittpulsen blev denna gång nära 89%.

Återigen blev det lugnare cykling. Nu ca 12 minuter kring 200 watt innan det var dags för sista intervallen. Planen var 45 sekunder ganska rejält hårt. 20 sekunder där jag släppte av ganska mycket och sedan 2 minuter kring 375 watt.

Kroppen kändes bra och intervallen blev lyckad. Först 43 sekunder på 480 watt, därefter 20 sekunder på 280 watt och så en avslutning på 375 watt i 1 minut och 50 sekunder. Det blev alltså inte planerade 2 minuter på sista delen, då jag fick avbryta 10 sekunder för tidigt för att inte krocka med två människor och två hundar som stängde min väg.

Totalt blev det 3 minuter i sista intervallen och ett snitt på 390 watt. Snittpulsen landade på 87%.

Lite lugnt rullande på slutet tills det gått 60 minuter och då 37,5 km. En normaliserad effekt för passet på just under 300 watt och en snittpuls på drygt 76%.

Det var ett helt okej pass. I morgon blir det en lite längre distansrunda med sällskap. Förhoppningsvis i finväder.

För den som missat det och är intresserad var jag med på ett hörn i P1 idag.

Ny cykel - Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap

I förrgår berättade jag att jag fått en ny vän och ni skulle gissa vilken cykel jag köpt. Det har kommit in en mängd gissningar och tankar om vad jag borde ha köpt.  Ja, det finns helt klart många tankar och idéer om cyklar, och en hel del fräscha "monster" på marknaden. Vad jag kan se är ni två som gissat i stort sett rätt. Henrik Marviq och Mikael Lugnegård. Dvs rätt ram, men ingen har specificerat vilken typ. Men bra gissat. Ni övriga har visat mig många fina cyklar som också helt klart är bra.

Det som är viktigt är att den cykel du köper passar dina syften och vad du förväntar dig av en cykel. Sedan är vi ju alla olika som människor och hur vi fungerar, och därför kan olika cyklar vara olika bra beroende på vem som cyklar.

Allra viktigast är dock enligt min bedömning att du brinner för din cykel, tänker att den är riktigt bra och att du tycker att den är den bästa för dig. Känslan är alltså viktigare än fakta enligt mig. Däremot behövs båda för att det ska gå riktigt bra om du ska mäta dig mot andra.

Efter en hel del funderande landade det vid ett beslut för min del. Ett beslut som jag så här initialt känner mig nöjd med. Sedan behöver förstås vårt förhållande utvecklas och vi ger varandra tid. Först därefter vet vi om vi hör ihop.

Häromdagen hämtade jag så ut min nya cykel som jag köpt på Team Sportia Umeå. Jag har ju tidigare kört med Canyon, vilket varit bra. Nu tänker jag att som många av er tidigare skrivit om - utvärdera fördelen av att handla lokalt och ha närhet till säljaren och servicen. Jag har servat mina cyklar på Team Sportia på slutet och de har varit snabba med bra service. Det är som jag ser det en viktig faktor. Vi som cyklar mycket har ju inget tålamod med att cyklar är på service. De ska bara in och vända.

Här är så min nya pärla. Jag lär ju synas i alla fall. Den är färgglad och enligt mig snygg. Vissa av er kanske tycker den är väl färgglad, men jag är nöjd. Jag brukar ju alltid matcha cykeln mot cykelkläderna och nu är matchningen sådär, men det känns bra. 

Vad är nu då detta för cykel? Min nya cykel är en Cannondale Supersix Evo Hi Mod av 2017 års modell. Färgen kallas Acid Red.

Det är för övrigt en intressant färg. Lite som en kameleont. Beroende på omgivningen är känslan att den är allt i från klarröd, ljusröd till orange.

Jag har provkört min nya Cannondale och förutom att den är mycket lättare än min tidigare cykel känns den också mycket rapp. Upplevelsen är att cykeln svarar omgående och det känns som effekten verkligen trycks ned i vägen och att ingen onödig energi försvinner. Det känns också som att jag kommer att få till en riktigt bra sittställning på hojen som motverkar luftmotstånd. 

Jag känner också i kurvtagningen att den är mjukare och mer direkt än min Canyon, vilket förhoppningsvis gynnar mig på GP:n mm. Kanske kommer jag då också rent allmänt våga mer även i vanliga landsvägslopp?

Jag kan också konstatera att cykeln sväljer ojämnheter på vägen på ett mycket fint sätt, dock utan att på något sätt kännas mjuk. 

Ja, känslan är hittills att allt jag sökt hos en cykel finns i denna Cannondale. Sedan har jag ännu inte provat den i skarpt läge på tävling etc, så jag vet ännu inte om känslan och sanningen är densamma. Här har vi nog inte ett tydligt svar förrän om minst en månad.

I förrgår monterades en Stages effektmätare på cykeln och jag han ut och prova lite och det kändes bra. Det blev bra wattsiffror och fart där jag tryckte på. Sedan hur det är i relation till annat får jag vänta med att ha en åsikt tills jag provat lite mer.

Det är rent allmänt mycket som är spännande och nytt med denna cykel. Förutom att jag inte tidigare provat Cannondale, så sitter det Sram på cykeln vilket också är helt nytt. Jag får dessutom möjlighet att prova deras nya elektroniska växlar Sram etap, vilket är en trådlös variant. Du växlar upp med höger hand, ned med vänster hand och ska du byta klinga trycker du med båda händerna samtidigt. Växlingen är tänkt att efterlikna sådan som används i bilracing. Av det jag provat hittills verkar det vara fina grejer och fungera bra.

Jag ägnade slutet av midsommarafton åt att fundera kring hur jag skulle montera spurtknapparna som hör ihop med Sram etap. Jag kom ganska snabbt fram till att själva monteringen var mycket lätt och snabb. Det svåra var att hitta exakt rätt placering just för mig. En placering som känns naturlig och fungerar när jag är nere i bocken under längre tid. Dvs placeringen ska inte störa eller skapa obehag och det ska vara möjligt att växla på ett bra sätt. Sedan ska de sitta rätt för själva spurten och utifrån hur jag då håller styret etc. Ska jag växla med pekfingret eller insidan av tummen? Vilken vinkel blir bäst? Hur högt ska den sitta? Många frågor och inga säkra svar. Huvudtanken är ju att du inte ska behöva flytta handen och fundera kring växlingen samtidigt som du maxar effekten.


Allt detta funderande och provande gjorde att det tog två timmar innan jag hittade en placering av spurtknapparna jag just nu tror kan vara bra. Än så länge har jag dock bara monterat den högre där du växlar upp i spurten. Jag vill känna att den känns bra innan jag monterar den andra, för att eventuellt behöva göra om båda. Ska bli spännande att se hur bra det är med spurtknappar och om jag lyckats få den på plats på "rätt" ställe.

Jag har ju som ni också vet inhandlat nya hjul till hojen. På alla bilder ovan är det originalhjulen på, men nu har mina nya Tune Schwarzbrenner 38T åkt på och det ser det ut så här. På bilden kanske det syns att cykeln är en kameleont? Lite rödare här.

Mycket spännande att prova och upptäcka är det helt klart.

Sedan några dagar har jag arbetat jag med sittställningen, så att jag ska få till den på ett bra sätt. Jag har under många år haft problem med mina knän och är mycket känslig för bara en liten justering av vinklar etc. Då alla cyklar har olika geometri tar det tid att hitta det bästa för kroppen. Sedan handlar det också förstås om invänjning. Men jag får räkna med en del känningar i knäna innan jag är helt på banan. Så var det vid mitt förra cykelbyte och så kommer det att vara nu. Känns det hyfsat redan inom några dagar gör nog cykeln tävlingspremiär redan nästa helg på Gottne linjelopp som ingår i Sverigecupen.

Jag hoppas och tror att det med min nya Cannondale Supersix Evo Hi Mod etap blir som med min Canyon Speedmax i temoploppen. Det vill säga att jag i alla fall inte kan skylla på cykeln. Går det inte bra beror det i alla fall inte på cykeln.

Jag återkommer när jag provat cykeln lite mer ordentligt.

Idag blir det dock inget test på min nya Cannondale förutom möjligen en extremt kort runda för att kolla om spurtknapparna sitter rätt. Istället blir det först en kortare runda med sonen och sambon och sedan ska tempohojen luftas.

Idag var jag med i P1 - Om blogg och bloggskrivande, om livet och döden

För någon månad sedan fick jag besök av Sveriges Radio P1. De ville prata med mig och om min blogg. Denna gång var det dock inte cyklingen de var intresserade av utan mina tankar och känslor kring Tova, och hennes sjukdom och död.

De hade helst önskat att jag skulle spela in direkt i studion med de andra medverkande. Det var dock inte möjligt då inspelningen var en fredag då jag var söderut på en av Sverigecuptävlingarna.

Därför fick det bli så att intervjun skedde hemma hos mig och det sedan klipptes in i programmet som helhet.

Själva programmet i P1 skulle handla om "Livet på nätet - Från vaggan till graven."

Som ni som intervjuats på ett eller annat sätt vet, gå det inte fullt ut att direkt efter intervjun svara på om det blev bra eller ej, då det handlar om vad som kommer med i intervjun och i vilket sammanhang det sätts in.

Det var därför först i dag jag fick se om min känsla från samtalet vi hade till utfallet på radio var likartat. Programmet sändes nämligen i dag klockan 11.03.

Jag tycker överlag att många delar i programmet var intressanta och min del kändes helt okej. Om någon av er mot förmodan vill lyssna finns länken här nedanför. Min del av programmet ligger inom intervallet 26.30 till 31.15. Men lyssna gärna även på det övriga. Det fanns en hel del bra tankar kring vårt liv på nätet.

Här hittar du programmet om du skulle vilja lyssna.

Vad tror du jag köpt för Ny cykel?

Jag funderade på en ny cykel inför säsongen då min Canyon Aeroad redan hade tre säsonger på meritlistan och framför allt hade det redan dykt upp två uppdateringar på den modellen.

Tanken var att köpa en ny Canyon Aeroad då jag alltid gillat Canyon. Nu bestämde jag mig dock under våren för att skjuta på köpet och därför har jag kört på med min hoj i början av säsongen.

Jag har under tiden börjat fundera allt mer på vilken typ av cykel jag egentligen behöver om jag utgår från att jag vill tävla och hävda mig. Vilken typ av tävlingar deltar jag i och var vill jag prestera? Vilka är mina starka sidor och sidor jag behöver utveckla? Vilka egenskaper behöver cykeln?

Ju mer jag funderat och tävlat i olika typer av tävlingar har det klarnat att jag kanske inte ska ha en Aeroad, trots allt!? Visst är den snygg och det är nog svårt att hitta någon cykel som är snabbare i slätdraget. Men är det på slätdraget tävlingarna avgörs? Mycket sällan.

Jag kan konstatera att jag skulle behöva en lätt cykel. En cykel som är kvick och rapp. En cykel som är smidig och en bra kurvtagare och en cykel som förhoppningsvis kan hjälpa mig att bli bättre i spurterna. Sedan vill jag självklart även i fortsättningen ha elväxlar och en bonus är spurtknappar.

Jag har alltså kommit fram till att jag vill ha en cykel som är väldigt allround och fungerar bra i klättring, GP:n, spurter och slätdrag. Det gör förstås att den inte kan vara allra bäst på något område. Men riktigt bra på alla delar.

Till en riktigt fin cykel är min tanke att bonusen blir de nya hjul jag köpt - Tune Schwarzbrenner 38T. Idag anlände kassetten till hjulen, så de har precis provats. I första läget känns de mycket bra.

Åter till cykeln.

Jag hade alltså bestämt mig för att vänta med ett cykelköp tills inför nästa säsong, men då helt plötsligt ramlade jag över en cykel som verkligen tilltalade mig och mina behov. Vips var cykeln beställd och idag monterades en effektmätare. Nu är det bara spurtknappar kvar att montera och sedan är cykeln fullt ut klar för stordåd.

Den ser inte riktigt ut så här, men hur ser den då ut?

Nu är det upp till er att gissa vem min nya bästa vän är. I morgon, eller senast i övermorgon återkommer jag med svaret.

Polar - En service och inställning som överträffar alla förväntningar!!

Jag har använt Polar sedan jag började träna. Jag blev därför nöjd när V650 kom ut på marknaden. Tyvärr var det så att det när jag köpte min nya cykeldator var det flera funktioner som saknades. Exempelvis gick det inte att köra effektmätning med min Stages.

Det blev därför så att jag bara använde min Cykeldator från april till juni 2015. Sedan köpte jag en cykelklocka från Polar. En V800. Den nya cykelklockan har fungerat riktigt great, även om den ibland är väl liten och du endast kan visa tre olika infoområden samtidigt.

Här under våren fick jag så veta av Erik From att Polar V650 som jag slutat använda nu var rejält uppdaterad. Det gick någon månad sedan fick jag veta att Polar nu löst det så att V650 nu har alla funktioner som jag från början önskade.

Jag tog då fram min V650, men insåg till min besvikelse att glaset hade spruckit. Jag hade helt enkelt inte varit tillräckligt försiktig med den när den varit undanstoppad och den måste ha blivit klämd.

Jag tänkte att jag fick hålla tillgodo med min klocka eller köpa en ny V650. Men så mailade jag Polars Support och de meddelade att de kunde byta glaset till en billig penning. Riktigt positivt.

Så i måndags skickade jag iväg cykeldatorn till Polar och redan i dag onsdag var den åter i min brevlåda. Vilken snabbhet och service!

När jag öppnade förpackningen var jag nyfiken på om de fått till lagningen och vad det skulle kosta.
Jag tittade på följesedeln och såg att de hade lagat Cykeldatorn helt gratis!

Så tog jag fram min V650 och inser då att det inte är "min" cykeldator. De har inte lagat den, jag har fått en helt ny cykeldator och helt gratis.

Det kallar jag service och goodwill grande! Riktigt imponerad.

Baksmälla ledde till ensamhet!?

I kväll var det tisdagsträning med klubben. Det skulle man inte kunna tro när jag rullade förbi samlingsplatsen.

Det var helt tomt. Inte en enda cyklist ville cykla med mig i dag. Tror aldrig det hänt att jag blivit ensam på en tisdagsträning. Vad det berodde på? Ja, det finns nog många förklaringar.

En anledning kan vara att det bara finns söta cyklister i Vännäs och de var rädda för regn och risken att smälta bort. Visst regnade det under dagen, men när jag väl rullade iväg hade regnet upphört och vägarna var torra. Det var inte jättevarmt, men i alla fall 14 grader och med rätt kläder fungerade det bra.

En annan anledning till allas frånvaro kanske skulle kunna vara EM i fotboll? Samtidigt var det kanske inga stormatcher mellan 18 och 20?!

Den största anledningen till allas frånvaro kanske ändå är en stor baksmälla? En baksmälla från Vätternrundan som för många tar en bra stund att bli av med. Det finns ju till och med cyklister som har kvar baksmällan från Vätternrundan i ca 10 månader innan det är dags för att ladda för nästa års Vätternrunda. Så är det dock inte med cyklisterna i Vännäs, så här handlar det nog om något övergående.

Jag hoppas alla är tillbaka på banan nästa tisdag!?

Ja, hur som helst blev jag ensam på min runda. Precis när jag skulle rulla iväg mötte jag bror i bil. Han stannade och vi pratade i ca 30 minuter innan jag slutligen kom iväg.

Idag blev det bara ca 40 km. En stor del av rundan gick riktigt lugnt. Men det blev en del fartökningar. Jag cyklade från Vännäs till Överboda och tillbaka. En första hård intervall blev det i motlutet upp mot Vännäs kyrka. Jag trampade på i ca 460 watt under 100 sekunder.

På vägen mot vändningen blev det sedan några korta spurter.

Efter vändningen hemåt blev det direkt en minut på ca 530 watt i motlutet. Lite lugn cykling och ytterligare en spurt.

När jag närmade mig Brån och det som brukar vara vår mållinje vid träningstävlingar bestämde jag mig för en långspurt och med drygt 400 meter till linjen drog jag iväg. 400 meter, och 32 sekunder senare var jag i mål och det med en snittfart på ca 50 km/h och 700 watt.

Jag rullade lugnt vidare och pulsen sjönk snabbt från pulszon fem ner till låga nivåer. Några kilometer senare var jag framme vid stigningen mot Vännäsby kyrka fast från andra hållet. Återigen blev det ca 700 watt och en bit över 30 sekunder.

Jag rullade in i Vännäs och tog en extrarunda runt Västerås innan jag bestämde mig för tre avslutande intervaller innan jag skulle rulla hem.

Först en minut på 370 watt, lugnt i en minut sedan 45 sekunder på 490 watt, lugnt en minut och slutligen 90 sekunder på 440 watt. Sedan rullade jag lugnt tillbaka hem.

Totalt blev det alltså ett antal korta intervaller och i övrigt lugn cykling. Benen kändes sega i dag, men ändå var det okej tryck. Nu blir det nog vila i morgon efter fem träningsdagar i rad.

Seg och gammal, men ändå lite rörelse

I kväll var jag riktigt seg och kände mig inte laddad för att rulla benen. Men så ville sonen ut och cykla och det var vad som behövdes för att få till lite träning.

Det innebar att jag och Melvin först tog en gemensam cykeltur på ca 30 minuter. Det är alltid roligt att cykla med sonen och vi har förutom cykling en hel del bra snack.

Efter att Melvin tränat klart rullade jag själv i lite mer än en timme. Det blev riktigt lugn cykling förutom två maxinsatser i kortare klättringar. Den första på 2 minuter och den andra på ca 40 sekunder. Benen kändes helt klart sega och gamla i dag.

Planen är trots gamla ben att köra klubbträningen i morgon och därmed blir det femte träningsdagen i rad. Efter morgondagens träning summerar jag då ca 10,5 timmar under dessa fem träningsdagar, och därefter tror jag det är läge att vila på onsdag.

Lite längre tur i snålblåst

Efter att haft svårt att få till träningstid och dessutom blivit hindrad av regn ett antal dagar tog jag i dag nya tag. Det kändes som det vore trevligt att få till lite utomhuscykling istället för att få hålla tillgodo med trainern.

I förmiddags var det så dags för första utecyklingen sedan i tisdags. Lagom till att jag skulle ge mig av började det regna igen! Jag bestämde mig för att ställa om och vänta ut regnet.

Så efter fyra timmar var det slutligen dags. Planen var att få till en lite längre runda, men samtidigt skulle det inte bli någon mastodontträning då klockan började bli för mycket och dessutom var det ganska kallt i snålblåsten.

Hur som rullade jag iväg en första runda runt Västerås (ja inte stora Västerås), för att då under dessa 8 km hinna kolla in vädret och vinden för att sätta planen för dagen. Beslutet blev att via Brån/Strand och Överboda cykla till Umeå och därefter ta mig tillbaka till Vännäs via Baggböle och Brännland.

Väl tillbaka i Vännäs insåg jag att det behövdes lite mer cykling, så jag tog första fem km av Västeråsrundan, och svängde sedan mot Bjurholm och rullade ca 10 minuter innan jag vände tillbaka samma väg och därefter tog jag vägen hemåt.

Totalt blev det en hyfsat lugn distansrunda. Dock ställde kraftiga vindar till det, så helt utan ansträngning blev det inte. Drygt 96 km på 3 timmar och därmed har jag i alla fall fått ihop 7 timmars cykling på tre dagar. Dock har det mesta varit ganska så lugnt.

Planen är att jag får till en bra mängd träning under nästa vecka och lite fler kvalitetspass än denna vecka. Jag behöver också ta mig ut på tempohojen, vilket var ett tag sedan.

Om två helger är det åter dags för Sverigecupen. Jag har inte planen att toppa formen, men jag önskar vara i alla fall i hyfsat slag.

För övrigt kommer jag att presentera en större nyhet inom kort. Kanske redan i morgon!?

Nya hjul och däck: Tune Schwarzbrenner 38T och A.Dugast

För ungefär 6 veckor sedan skrev jag på bloggen att jag beställt nya tävlingshjul .

Tyvärr blev det en hel del problem vid leveransen av dessa. Jag väljer att för stunden inte gå in mer på detta.

Efter många om och men och många bedrövelser hoppas jag att det nu löst sig.

Idag hämtade jag ut mina nya och som det ser ut väldigt fina hjul. Det blev märket Tune och modellen Schwarzbrenner 38. Till dessa har jag köpt A Dugast däck.

Så här skriver Tune Sverige om hjulen:

Tune Schwarzbrenner byggda på NYA Schwarzbrenner 38t fälgen, helt ny fälg med en U-formad aero profil!

Nav: Mig 70/Mag 170

Fälg: Tune Schwarzbrenner 38mm, tub

Eker: Sapim CX-Ray 20 fram/ 24 bak

Vikt: 1135g

Maxvikt: 100kg

Däcken är handgjorda holländska tubdäck med en bredd på 25 mm. Enligt recensionerna ska detta var riktigt fina grejer. Sedan är det förstås lite nervöst att hoppa på tubdäckstrenden.

Det ska bli mycket spännande att prova dessa hjul med de nya däcken och se vilka skillnader det blir för cyklingen. Jag hoppas på att de är något styvare och rappare och med bättre bromsverkan än de jag har. Dessutom ska de vara ca 400 gram lättare, vilket inte är fel.

Jag återkommer med ett omdöme på både hjul och däck.

Vätternrundasuccé och det regnade bort

Gårdagen bjöd på arbete och sedan en tur till Umeå. Där besiktades husvagnen, sedan hade jag ett cykelärende och slutligen åkte vi och köpte en telefon till sonen. En telefon han samlat till sedan förra året. Han är extremt nöjd nu!

Vi fixade middag och sedan såg vi klart på den StarWarsfilm vi började se i torsdagskväll.

Jag började inse att det nog inte skulle bli någon cykling igår heller. Men så tänkte jag lite konstruktivt och flyttade trainermatta, trainer och cykel till vardagsrummet.

Melvin ville se Spiderman och då löste vi det så att vi såg den tillsammans medan jag cyklade på trainern.

Idag var målsättningen att få till lite utecykling, då det gått illa med det i veckan. Inte gick det bättre i dag. Lagom till att jag skulle åka ut blev det spöregn. Direkt blev det till att tänka om.

Den stora grejen i dag har dock varit att hålla koll på Katten och att vara nervös. Hon har nämligen trampat Vätternrundan för första gången. Hon cyklade med SheRides och målet var att klara Sub10. Jag har varit klart mer nervös än när jag själv tävlar och jag har säkert kollat 30 ggr på nätet hur det går.

Så rullade då fem Vännäs CK:are över mållinjen där alla nådde sina mål. Riktigt bra jobbat av Anna Saric, Kjell Ekholm, Christer Tjäder, Fredrik Leijon och Nicklas Nyman. Alla nådde de sina Sub-mål. Grattis!

Nu väntade jag bara på Kattens Sub-grupp där även Lotta Mårtensson från klubben cyklade.

SuperKatten på vårens resa till Gran Canaria

Så dyker tiden in och jag blir så glad och stolt. Tjejerna cyklar in på 9.29. 31 minuter bättre än deras mål. Vilken otroligt stark insats!!

Nu är jag nöjd och glad, så nu tror jag det kommer att kännas bra trots att det bara blir trainercyklande även idag. Jag kan nu också kanske hålla fokus, då jag inte behöver kolla datorn hela tiden.

Det är klart att det inte är optimalt med trainercykling i vardagsrummet, utan fläkt. Extremt varmt och därmed tar jag det lite lugnare och därmed blir det inte så kvalitativt. Men det är bättre än ingenting, och i morgon kanske solen lyser!?

Ikväll kör jag och Melvin tacos och sedan lite mys. Sedan hoppas jag att Katten också myser hela kvällen och njuter av sin fantastiskt fina insats.

Samarbete med cykelkraft

Jag har inlett ett litet samarbete med cykelkraft.se.Som en del i detta har jag nu fått möjlighet att prova handskar och skoöverdrag. Jag återkommer med mina tankar kring detta.

Särskilt intressant blir det att utvärdera skoöverdragen som enligt uppgift ska vara väldigt aero. Jag kommer att prova dessa på tempo, och se om de kanske hjälper mig att bli ännu lite snabbare!?

En dag med många ansikten

Dagen började med arbete och ett antal möten.

Sedan var det dags för sonens skolavslutning i Johanneskyrkan. Det var väldigt fint, som det alltid är. 

Skolavslutningen är också en dag av känslor, vilket det alltid varit då jag tillhört skolans värld under många år. Men nu är det väldigt dubbelbottnat. En glädje och positiv känsla vilket det brukar vara och för sonen som var väldigt glad. Samtidigt kom många tankar på Tova som inte satt längst fram till vänster i kyrkan som hon brukade. Det kändes i bröstet.

Efter skolavslutningen åkte Melvin hem med farmor och farfar för den årliga hamburgerlunchen. 

Jag och Katten gick tillbaka till skolan och jag sa hej då till henne. Katten skulle nämligen åka söderut med Tjäder och Niklas Nyman. På lördag  är planen att hon cyklar Vätternrundan för första gången. Hon cyklar med SheRides och de satsar på att komma under 10 timmar.

Tillbaka till arbetet och mer arbete för barnens och elevernas bästa.

Efter arbetet åkte jag hem och förberedde middagen och dessutom bytte jag lite trasiga lampor på husvagnen.

Jag åkte och hämtade Melvin hos farmor och farfar. Melvin ville köpa en blomma och lägga den på Tovas grav, så då gjorde vi det före middagen. Det blev en fin liten stund.

Hem igen och färdigställande av middagen. Jag hade sedan länge lovat att vi just denna kväll skulle se på en av StarWarsfilmerna, så det blev detta och middag. Som efterrätt glass och lite colasås.

Planen var att träna idag, men tiden räckte helt enkelt inte till. Varje sekund var uppbokad och nu är det sen kväll. Det blev alltså ingen träning idag och då alltså två dagar i rad med vila, då jag i går hade en inplanerad vilodag.

Jag hoppas få till träning i morgon, men även då kan det bli tufft. Arbete under dagen, och sedan ska vi till Umeå för att besikta husvagnen, titta på en telefon till sonen och lite cykelgrejer.

Vi lär inte vara hemma före middagen och då vi inte han se klart StarWars i dag räknar nog sonen med det i morgon. Vips lär klockan vara mycket, så ska det bli träning är det nog sen kväll och trainer som gäller. Det är helt klart en rejält pusslande för att hinna med familj, arbete och träning på ett bra sätt. En utmaning jag nog inte är ensam om!?

För övrigt meddelade jag för ganska så länge sedan att jag hade nya hjul på gång. Av olika skäl har det varit problem kring detta, men kanske kan ni få en uppdatering i morgon.

Inom ett antal dagar är det dessutom fler intressanta nyheter på gång. Den som läser får se.

En av Sveriges 50 hetaste cykelbloggar!

En liten rolig grej var när jag i dag upptäckte att min blogg var med bland "Sveriges 50 hetaste cykelbloggar".

Visst det är ingen vetenskap utan högst subjektivt. Men lite kul var det ändå.

Vi kan nog alla hitta en hel del läsvärt bland dessa femtio utvalda bloggar.


Nedan ser ni ingressen, alla bloggar och deras beskrivning.

Cykelsäsongen är i full gång och vi på 8848 Altitude presenterar de 50 hetaste cykelbloggarna just nu. Utan inbördes ranking, utan kriterier, utan bara för att vi gillar dem! De gör ett grymt jobb med sina bloggar för att sprida cyklingen som sport framåt både bland elit, motionär, cykelrävar och nyfrälsta. En del bloggar är fristående, en del ligger under bloggportaler eller andra sidor. Oavsett, hoppas vi du hittar nya favoriter att följa för att få inspiration och motivation till dina egna pass. Säkert finns det de vi missat så du är förstås välkommen att tipsa oss om fler bloggar värda att följa.

Vi delar ut detta emblem till alla de 50 bloggar vi tycker sätter guldkant på cykeltillvaron!

Här är alla 50 bloggarna:

Roberto Vacchi, Man kan inte annat än älska denne genuint cykeltokiga människa. Kommenterar och rapporterar kring de stora Grand Tour-loppen som ingen annan kan, samlar in pengar till välgörenhetsprojekt, har en egen cykelkollektion…och cyklar aktivt, förstås. Kung.

Åsa Erlandsson en grym cyklist som tar dig med runt om i cykel-Sverige, presenterar de kommande tävlingarna och delar sina resultat. Väl värd att följa för inspirerande läsning och bra tips!

Emil Lindgren är ett av landets starka mountainbikeproffs och han har en lång och gedigen meritlista från stora internationella tävlingar. Emil har siktet inställt på att nå hela vägen till världstoppen och hans näst intill dagliga uppdateringar är spännande att följa.

Calle Friberg är för många cyklister ett välkänt namn som ljuder i speakerhögtalarna på de flesta tävlingar runt om i landet. Calle tillhör den absoluta toppen inom svensk MTB och är en profil som uppskattas både i skrift och ute i skogen.

Henrik Öijer är ett av de stora namnen inom den svenska långloppscupen. Henrik har cyklat sedan i början av 90-talet och och tävlat sedan -98. Efter att ha avslutat sin elitsatsning 2009 började han redan året därpå trappa upp träningen igen och satsar sedan 2015  på långlopp inom MTB. Sprider mycket cykelglädje och även inblick i privatlivet med sin blogg. Officiell bloggare för Mitsubishi MTB Challenge.

Samuel Brännlund Den cyklande trebarnsfadern satsar på Elitklassen inom svensk MTB. Tacklades och kraschade svårt på Långa Lugnet så tävlingssäsongen är tyvärr över men vi hoppas kunna följa hans väg tillbaka upp i sadeln. Kämpa!

Per Kumlin var tidigt på MTB-trenden, redan 1992 köptes ny cykel istället för vindsurfingbräda som egentligen var tanken. Per började cykla i skogen och var sedan fast. Började tävla och så här 23 år senare är Per starkare än någonsin.

Johan Wahrén är som många cyklister helt tagen av sporten och uttrycker det som ”sin drog i livet”. En äkta entusiast!

Tomas Åström bloggar om cykling och livet. Han har alltid haft en passion för träning, sport och utbildning. Under de senaste åren har han tokfastnat för cyklingen och njuter varje gång han sitter i sadeln, följt av ett välskrivet blogginlägg.

Sandra Sofi Salinger Stark person med stor passion för cykel. Har tävlat på toppnivå flera år men skadades illa 2014 på Lida Loop. På bloggen delar hon sin resa tillbaka till toppen, guidar med tränings- och pryltips och då och då delas det även recept om god bakning. En riktigt bra kombo.

Cykeltokig – Fikar man så cyklar man Cykeltokige Magnus är en levnadsglad hallänning som förflyttat sig till Stockholm. Därifrån dokumenterar han sina träningspass, sin matlagning och andra aktiviter på ett mycket välskrivet och humoristiskt sätt.

Anna Jansson Om cykel, svett och äventyr. En tuff tjej som har utmanat sig själv på riktigt och kört både Paris-Roubaix och L’Étape du tour. Vättenrundan, Cykelvasan och delar av XC-cupen är även de avklarade prestationer i Annas liv. ”Hur svårt kan det vara?” är mottot!

Jenny Rissveds, Att följa Sveriges stora MTB-stjärnas resa är solklart intressant för inte bara cykelfolk utan även idrottsintresserade i allmänhet. Silver senast i MTB-EM på hemmaplan. Om träning, tävling och livet därute i stora världen

Helena Enqvist från Östersund där mycket kretsar kring utomhusaktivitet. Cykling och skidåkning är Helenas grej men även fjällöpning. ”Endorfinberoende, cykelkepsälskande mamma till en dotter” säger det mesta om vad man kan förvänta sig i bloggen.

Jonas wwBlog om lätta cykeldelar, nya cykeldelar, snygga cykeldelar, bra cykeldelar. Men skriver även om sin egen cykling. Jonas delar med sig av vilka kommande tävlingar han kommer att köra. Tips om bra sidor, bra erbjudanden och viktiga fikatips! Svarar gärna på läsarfrågor. Skriver även på engelska. Detta är cyklingens ”Go to guy” när du vill veta vad som gäller.

Gunnar Tojren En veteran med lång meritlista som aldrig tycks sluta att fyllas på. Gunnar är en riktigt duktig H40 cyklist med en bakgrund från enduro och multisport som ger honom en gedigen grund att stå på. Race reports och bra träningstips.

Martin Söderlund Landsvägscyklisten från Lidingö som även har hittat till skogen. Martin gjorde sin första MTB-säsong 2014 och har redan några pallplatser i bagaget. Under 2016 är fokuset inställt på den svenska långloppscupen Mitsubishi MTB Challenge. Styrkor: Envis och lätt!

Jesper Andersson Elitsatsande cyklist tävlandes för Cykelhuset i Upplands Väsby med Knivsta CK som klubbtillhörighet. När han inte cyklar spenderar han mycket tid med att nörda ner sig i diverse andra intressen så som fotografering, kaffe – och mer cykel! 100% cycloholic, helt klart.

Mitt liv som cykel Vilhelm, a k a Ville, rapporterar om sina lopp, tycker till om cykling i allmänhet och tävling i synnerhet på ett skönt sätt. Flängt runt på cykel sedan 1987, som han själv uttrycker sig.

Emil Linde, En av våra stora stjärnor i MTB behöver knappast någon närmare presentation. Senast på pallen i EM på hemmaplan. Följ, bara följ!

Jakob Björklund Kilometer för kilometer tar han sig uppåt i den svenska långloppseliten och visar på kämpaglöd, engagemang för sporten bjuder på resan med sin egen utveckling.

Cyklistbloggen Christian Gillinger och Jeroen Wolfers är två Stockholmscyklister som cyklar dagligen i den täta Stockholmstrafiken. De spanar, debatterar, skriver och fotograferar om storstadens infrastruktur, politik, säkerhet, trafikvett och cykelkultur. Helt enkelt allt som har med cyklister att göra i mötet med bilar, fotgängare och lokaltrafik. Matnyttig läsning även för alla utanför huvudstaden, förstås. Deras hjärtan klappar för att göra Stockholm till en äkta cykelstad.

Kristoffer Gross den cyklande f d hockeyspelaren, bosatt i småländska Hultsfred. För dryga tre år sedan lade han skridskorna på hyllan och hittade då MTB:n. Efter ett hårt uppvaknande på Ränneslättsturen 2013 insåg han att cyklingen var inte så lätt som han hade trott! Tre år senare med många kilometer i benen är han redo att slå sig in i den svenska långloppscupseliten.

Daniel Johansson fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Brinner för att att inspirera fler till att upptäcka grejen med att cykla långt och länge. Förmodligen upphovsman till ordet ”randobakis”.

Hasse Gustafsson bloggar ungefär lika delar träningsnörderi och livsnjutning. Hasse gillar att träna precis lika mycket som att laga mat och hänga i soffan med en ostbricka och ett glas vin. Förvänta er varken magrutor eller chiapudding men däremot en stor dos liv- och träningsglädje. Duktig cyklist är han onekligen.

Linda Meijer Efter att ha avklarat den svenska klassikern och fattat tycke för cyklingen byttes landsvägen mot mtb. Och bara något år efter första turen på MTB:n så körde hon Masters VM i Norge. Inspirerande pepp!

Mikael Flockhart Träningsmagistern! Mikael är en elitcyklist som har en magisterexamen inom idrott och forskar på Åstrandlaboratoriet vid gymnastik och idrottshögskolan. En matnyttig blogg om hur vår kropp reagerar på träning och kost och om hans framfart i absoluta Sverige-eliten på MTB.

Mattias Forsberg Mattias har cyklat MTB sedan 2013 och han har under dessa två år redan avancerad till de främre leden i de svenska långloppen på MTB. Ett namn att hålla koll på de kommande åren. Läsvärda race-reports, förstås.

Johan Mölleborn är helt inriktad på landsväg. Följ hans resor, träning och hans engagemang speciellt för långcykling. Beskrivningen ”barnslig och omogen skitgubbe som gillar att cykla långt och dricka vin” kan man ju bara älska.

Emmy Thelberg cyklar för Härnösands CK i absoluta eliten och representerar Sverige i de stora sammanhangen. En aktiv person med mycket kärlek till naturen, träningen och tävlandet. Rapporter och fina bilder från sina upplevelser i sadeln.

Karin Håberg har en grundinställning om att livet är till för att levas och det gör man bäst på cykeln eller på en vandringsled. ”Runt 30-ish år på papperet, närmare hälften i sinnet”. Turtips, träning, mektips och filosoferande i en skön blandning.

Team RMI (Rätt mental inställning) Ett gäng sköna cykelentusiaster som kanske inte uppdaterar sin blogg dagligen men som har mycket roligt att berätta när de väl gör det. Allt ifrån spännande cykelresor och motionstävlingar till matlagning på trangiakök.

Blackie the cyclist har som mål att ta ett SM-guld på landsväg tillsammans med sitt lag CK08 damelit. Ursprungligen ifrån Rättvik men har de senaste 7 åren bott i Stockholm. I sin blogg skriver hon om vägen till pallen. Hennes coola rätta namn: Svart Karin Karlsson.

Matthias Wengelin MTB-stjärnan från Falun, staden där alla springer, cyklar, åker skidor och helst på elitnivå. Glödheta Wengelin tycks leka med konkurrenterna och har redan plockat hem två segrar i herrar elit på Mitsubishi MTB Challenge.

Kjell Olsen Den livsnjutande cyklisten som är en veteranprofil i cykelsverige. Kör i H50 och visar fortsatt på goda resultat. När höstens mörker rullar in drar Kjell till sitt boende i Thailand och spenderar årets mörka månader där. Hur? I sadeln, förstås. Alltid intressanta spaningar om träning, kost och ”tänk” före och efter loppen.

Emelie Karlsson Landén, Emelie är Skövde-tjejen som bloggar för Mitsubishi MTB Challenge på ett skönt personligt och mycket underhållande sätt. Beskriver sig som glad motionär men bygger först sin cykel själv och hamnar sedan på pallplats i premiären. Galet! På riktigt, orädd för nedförsbackar.

Mikael Kippilä Cykeltokig småbarnsförälder med ett gediget teknikintresse. Enligt Mikael bjuder bloggen på ”Resan genom livet på en cykelsadel, inga vägar är för krokiga eller för branta för att besegras. Ett ständigt pussel i vardagen att få ihop det med träning och familj satsar jag mot nya mål på Mountainbike och Cykelcross”. Läsvärt!

Anki Berggren Ambulanssjuksköterska och hästägare med långlopp på MTB i fokus. Kör i D 40. Cyklar gärna fort och länge på fina singletracks och knixiga stigar! Följ hennes race reports och livet på sadeln i skogen.

Tilda Loftin är personlig tränare, massageterapeut och fitnessinstruktör bosatt utanför cykelgalna San Francisco. En stor passion i livet; cykling, förstås. Eller numera två; som mamma till lilla Elin. Skön inspiration!

Daniel Evaldsson Tidningen Cyclings chefredaktör bloggar själv och bjuder på ”behind-the-scenes” runt arbetet med tidningen. Även tankar om svensk cykling och vad som händer i cykelvärlden. Engagerande och inspirerande!

Anton Persson Kul med en bloggare som prioriterar stil före resultat! Spanar om allt i från cykelmode, strumplängd och styrlindors färg till nya prylar och förkortningar man inte visste att man borde lära sig. Snabb när han vill, såklart.

Bitte Håf Vardagskåserier och upplevelser från sadeln levereras av denna cyklande gymnasielärare och frisör. ”Antar utmaningar lite mindre genomtänkt än de flesta, lyckligtvis född som tjurig norrlänning” beskriver hon sin inställning. Vi gillart!

Christoffer Cedervall Kallar sig passionerad motionär med MTB närmast hjärtat, men även landsvägscyklingen verkar ha fått ta en plats. Skriver om cykelresor, fina leder och sina långloppsupplevelser.

Ingrid Kjellström cyklar både Vätternrundan och elittävlingar på hög nivå. Hon är civilingenjören som gärna går upp klockan 5 innan jobbet för att cykla i soluppgången med andra personer som delar hennes cykelintresse. Trevliga rapporter från träning, resor och tävling!

Krister Isaksson Intressant läsning och spaning kring cykling i trafik. Krister är trafikplanerare och cykelexpert och belyser viktiga utvecklingsfrågor som påverkar cyklisters liv. En och annan personlig cykelupplevelse slinker med också.

Magnus Lagher Högt och lågt om cykel och cykling i alla dess former. Prylar, infrastruktur, samhällsplanering, trender, energikakor – allt tycks kunna åka med i denna blogg. Kul läsning blir det i alla fall!

Elna Dahlstrand, har en passionerad relation till cyklingen och bjuder på små och stora kärleksberättelser från livet i sadeln, med utgångspunkt från hemmet vid Vätterns östra strand. Kör både mountainbike och racer, både med och utan nummerlapp. Alltid mycket fina bilder att inspireras av som ackompanjemang till de trevliga texterna.

Bergscykling är en blogg producerad av den sportintresserade och starke cyklisten Fredrik Berg från Grythyttan. Fredrik är Svensk mästare x2 i enduro, nordisk mästare i enduro och och har kört både EM/VM. Efter en skada lades enduron på hyllan och istället började han cykla MTB. Fredrik har som mål att slå sig in bland toppen i svensk MTB och på sikt knipa medalj på SM.

Nisses cykelblogg  Långa rundor på landsväg. Jättelånga. Nisse bor i Staffanstorp, älskar cykel och foto. Berättar om sina härliga långrundor med både roliga ord, Strava-kartor och och fina bilder. Och bakom varje randonneur finns som vanligt en otroligt förstående fru.

Tre cykelpass och lite intervaller

Rullade lite cykel ikväll. Först 12 kilometer med sonen, sedan 18 egna kilometrar innan jag rullade ned till GULF för lite gemensam träning.

Då det är Vätternrundan i helgen valde många träningsvila, så vi blev endast tre men naggande goda.
Jag, Tjäder och Christoffer kom överens om att vi skulle rulla till bortanför Rödåsel och tillbaka.

Till att börja med tog vi det lugnt, men från att vi tog sista avtagsvägen och svängde vänster vid slöjdarnas hus blev det bra fart på tillställningen. Nu väntade totalt 46 kilometrar med vändning efter 23 km.

Jag tog första förningen som blev 12 minuter och därefter 8 minuter lite lugnare innan det var dags för nästa förning som blev 8 minuter. Sedan kvarstod bara drygt 7 minuter så skulle vi vända. Vid vändningen hade vi snittat 37 km/h i motvinden.

När vi vände tog jag åter första förningen och bestämde mig för att ta en förning på 10 km, vilket jag också gjorde. Det tog 15 minuter och som vid varje tidigare förning låg jag på ca 350 watt.

Det blev efter en stund ytterligare en förning på 350 watt och denna gång 7 minuter.

Totalt blev det alltså 42 minuter med en snittwatt på ca 350 watt. Det kändes förvånansvärt bra.

På tillbakavägen blev det en snittfart på en bit över 40 km/h.

På slutet tog vi det lugnt och snackade på medan vi rullade tillbaka till start.

Mycket trevligt, med hög intensitet och bra fart kan jag sammanfatta kvällens träning som totalt landade på 63 km och för hela dagen på 93 km.

Sverigecupen i Tempo - Fin andraplats i totalen!

Idag dök så den första sammanställningen för säsongen upp på Svenska Cykelförbundets hemsida. Linjecupen är inte mycket att skriva hem om, men tempocupen ser helt klart bättre ut.

Med två andraplatser och två fjärdeplatser på de första fyra deltävlingarna parkerar jag just nu på en fin andra plats i cupen.

I ledningen hittar vi Patrik Boström från CK Fix (Skåne) som varit riktigt bra i alla tävlingar och har en välförtjänt förstaplats. På senaste deltävlingen var Patrik 4 sekunder före mig, vilket var mindre än tidigare. Jag hoppas att jag vid något tillfälle under säsongen kan trycka mig förbi.

I slutändan kommer de fem bästa av de sju deltävlingarna att räknas vilket gör att vi redan nu kan konstatera att det kommer att krävas mycket för att Patrik Boström ska tappa sin förstaplats. I kampen om de övriga pallplatserna är det väldigt öppet då David Scott Cykelklubben Norrtälje på tredje plats har ett bra läge. Även Niklas Näslund Föreningen Cykloteket Racing team som nu ligger sexa har två riktigt bra resultat, så med tre fina lopp på slutet kommer han att få många poäng i sammandraget. Ja, egentligen har alla i topp tio fortfarande möjligheten att nå pallen.

För egen del hade jag innan säsongen en målsättning att nå pallen vid minst ett tillfälle och i totalen landa på topp fem. Min ena målsättning är redan nådd, då jag stått på pallen två gånger. Det andra målet ligger jag nära och därför siktar jag lite uppåt och att nå pallen i totalen vore riktigt trevligt.

Jag är fullt medveten om att det är en riktigt tuff målbild och det behövs en riktigt lång formtopp för att ha chans att lyckas. Det behövs troligen minst två pallplatser till i de tre tävlingar som kvarstår, och det är inte ens säkert att det räcker om resultaten i övrigt inte går min väg.

Nästa deltävling är i början av juli och de sista deltävlingarna är näst sista och sista helgen i augusti.

Nedan ser du de 22 första i cupsammanställningen. Totalt är det 42 cyklister som hittills tagit poäng i någon deltävling (varit bland de 22 första).

Om jag nu får till min träning och mitt mående siktar jag först och främst mot Gottnes 2-dagars första helgen i juli. Beroende på hur det går där får vi sätta målen för fortsättningen.

Maktlös, otillräcklig, att försöka välja "rätt", och saknaden efter Tova

Under denna vecka har livet kommit i kapp och fått ta över. Om förra veckan var cykel och tävlingar så har denna vecka varit i stort sett tom på träning. I morse lyste min träningsdator - "undertränad".

Livet är sådant och jag försöker att hitta en balans mellan arbete, träning och samtidigt ha familjen i fokus. Jag kan säga att det är svårt och jag misslyckas ofta. 

Många gånger känner jag mig ganska så otillräcklig när jag inser att mer och bättre arbete borde göras. Jag borde träna mer och bättre för att hänga med i de sammanhang jag vill vara. Orken i arbetet är alltså inte alltid som jag önskar och vad det gäller träning så tränar jag mindre än de flesta jag tävlar mot.

Trots ovanstående känner jag mig ofta otillräcklig när det gäller familjen. Både när det gäller tid, men särskilt när det gäller att få mina älsklingar att må bra. Det är bara att inse att såväl jag, Katten och Melvin har en mycket lång väg att vandra innan vi mår bra på riktigt. Det är alltså långt kvar innan utgångsläget är det positiva och innan vi kan minnas och tänka på Tova utan att sorgen och nedstämdheten tar över. 

För ganska exakt två år sedan hade Tova skolavslutning och på kvällen blev hon dålig. Tova låg sedan på intensiven under 3 veckor innan hon dog. Två år är lång tid, men också väldigt kort.

I 13 år hade vi gjort allt för att Tova skulle må bra som möjligt och använt alla våra krafter till det och nu under två år har vi arbetat med att hantera saknaden efter vår älskade Tova. Reservkrafterna var i stort sett obefintliga redan för många år sedan och det har inte gjort det lättare att orka hantera tillvaron efter att Tova dött och fram till idag. 

Jag arbetar med mitt eget mående, men det är ändå det som går bäst. Jag lider mycket mer av att se sonen och Katten arbeta med ork och mående och att jag inte lyckas hjälpa de att må bättre. Jag känner mig maktlös och funderar ofta vad jag borde göra annorlunda. Jag hittar inte svaren, men kanske beror det på att jag blundar för de "rätta" valen.

Vad jag önskar att vi alla kunde må bra. 

Med ett arbete som trycker på, många praktiska frågor och brist på ork och dåligt mående hos hela familjen, ja då är det inte lätt att få till träningen. Men jag tror fortfarande att det är viktigt att röra på sig för att orka med livet. Sedan om det är så, ja det vet jag inte.

Om det är rätt och ett bra val att försöka hävda mig bland Sveriges bästa cyklister i Sverigecupen för Masters ifrågasätter jag i bland. Samtidigt ger det mig mycket glädje, motivation och styrka som kanske hjälper till i det övriga livet? Cykel är ju en fantastisk sport och jag älskar ju att sträva mot mål, utvecklas och tävla. Ja, jag vet faktiskt inte vad som är bäst och jag vet inte heller hur jag ska hitta svaret.

Nu finns det nog några av er som har de "rätta" svaren och "vet" hur och vad som ska göras. Jag tror dock inte det finns några lätta svar och någon tydlig väg att gå. Vi kan ha många åsikter om hur andra ska göra och tänka. Men det är så mycket lättare att i teorin veta hur någon annan borde göra än att hantera sin egen verklighet. 

Hur som helst blev det till slut 100 minuter träning i dag, förutom en liten runda med sonen. Den ursprungliga planen var att cykla ute och få till mer träning än så. Men livet kom alltså ikapp och istället blev det en kortare träning och dessutom inomhus på trainern.

Jag gör ett nytt försök i morgon med att få till bra träning. Om dagen känns bra är förhoppningen att få till ett lite längre distanspass. Sedan får vi se om jag de närmsta veckorna kan få till den mängdträning som är inplanerad för att fortsätta utvecklas som cyklist, och då det är 3 veckor till nästa tävling ligger det bra till tidsmässigt.

Jag kan konstatera att det som ofta är bra inte alltid är att föredra. Det kan i bland vara rejält betungande att alltid ha höga mål och stora förväntningar på sig själv och bara vilja göra saker där jag gör det fullt ut, med hög insats och ett bra resultat. Sedan är jag ju sådan som person så det är nog inte jättemycket att göra något åt, utan jag får istället fortsätta att fundera kring hur jag hanterar det i relation till allt annat runt omkring mig.

Jag avslutar där för dagen - Sköt om er alla runt omkring i vårt avlånga land.