torsdag 1 mars 2018

Gran Canaria - Maxning uppför Soriaklättringen och energibrist

Näst sista dagen här på ön.

Förmiddagen ägnades en hel del åt teknikstrul då jag hade en del jobb att göra, men uppkopplingen fungerade inte alls. En del frustration blev det, och jag hann inte följa med sonen, kusinerna och Katten på en promenad till öknen. Surt.

När jag väl fixat arbetet och de fortfarande inte var tillbaka rengjorde jag cykeln efter gårdagens regn- och smutsrunda. Den var rejält skitig och blev glad när jag skötte om den. Oljade också in kedjan, fyllde flaskor, och plockade fram cykelkläder.

Men innan cyklingen gick jag ned till stranden efter att ha fått ett SMS om lunch.

På eftermiddagen var båda mina systrar ute och red i bergen och Katarina hade peppat mig att ta en lång cykelrunda. Jag nöjde mig dock med ca 3 timmar.

Planen var precis som alla övriga dagar här på ön att köra mig trött.

Jag tog kustvägen mot väster och matade på hårt i alla stigningar. +400 watt varje klättring  där vardera tog mellan 40-90 sekunder. Efter 8-9 stycken började det bränna ganska så fint.

Efter någon dryg mil efter kusten svängde jag in mot landet och nu väntade en lång slakmota på ca 14 km innan jag var framme vid Soriaklättringen. 5,6 km och i snitt 8% lutning.

Soriaklättringen är väldigt fin och trevlig med många serpentiner och fin miljö. Dock är det en klättring som aldrig passat mig särskilt bra. Lite för brant på många ställen. 4 av kilometrarna är på 8% eller brantare och under närmare en kilometer snittar det 12%. Som brantast ca 15%.

Jag brukar ha svårt för att få till trycket i pedalerna och min vikt är inte heller till min fördel.

Jag hade ändå bestämt mig för att maxa uppför idag. Detta är ju en hårdkörningsresa, så då är det bara att ta tjuren vid hornen.

Det var förstås inte en självförtroendeboost att trampa i rejäl motvind de 14 km i slakmota fram till klättringen, då jag insåg att jag inte skulle ha hjälp av vinden uppför idag.

Ja, sedan var det ju en timmes cykling innan klättringen på 3,5 watt/kg i snitt.

Det var med viss bävan jag satte igång. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Dessutom var det motivationshämmande att på de öppna ytorna få vinden rakt i ansiktet. Jag hade hoppas kunna hålla lite högre effekt, men det såg ändå hyfsat okej ut. Så var jag då nästan uppe och jag spurtade sista biten. Bara för att inse att det inte var sista svängen utan ca en km kvar. Nu blev det jobbigt på riktigt. Inte optimalt med en spurt och en km kvar. Men jag matade i mål och pulsen peakade på drygt 95% av maxpuls.

Jag kommer aldrig att bli bland de allra snabbaste på denna klättring, men jag får vara nöjd med dagens tid. Motvind som ställde till det på vissa delar av klättringen, min tyngre cykel och full vattenflaska. Ändå personligt rekord och en respektabel tid för en gammal man som jag. I åldern
45-54 rullade jag in på 10 plats sedan Strava började mäta. 19.34 blev tiden och det kanske skulle finnas som allra mest 30 sekunder till med bättre vind, annan cykel mm. Troligen lite mindre, men absolut inte mer än så. Det är alltså långt till de allra snabbaste i denna klättring. 287 plats av de 13131 som reggat en tid är inte fullt så imponerande.

Snitteffekten landade på 363 watt. Hade siktat på ca 380 watt, men benen var nog lite för trötta och sedan har jag som sagt svårare att få tryck uppför när det är brant. Ja, sedan kanske jag helt enkelt inte har det tryck jag hoppas.

När jag nådde toppen rullade jag lugnt ned. Det var vatten på flera ställen och jag visste det var halt då jag slirat till uppför på flera ställen.

Sedan medelhårt ut till kusten. Efter kusten matade jag på bra ända till Maspalomas. Medvind och hårdkörning gjorde att det gick fort och jag insåg att jag skulle vara tillbaka på hotellet redan efter ca 140 minuters cykling.

Men har jag bestämt tre timmar, ska det vara tre timmar. Svängde därför vänster mot Ayauares och tog en mil slakmota innan jag åter vände utför och med riktning mot hotellet.

Nu började jag känna att det tog emot, vilket kanske inte var så underligt då jag laddat ur kroppen fyra dagar i rad och snitteffekten på denna runda landade på 263 watt under drygt 3 timmar. 20 korta intervaller och en maxtjuga gjorde ju också sitt.

Direkt efter cyklingen skulle vi på en gemensam middag alla fjorton på resan. Pappa ville bjuda oss alla och fira att min syster fyllt 40 år. Det blev en lång middag och jag valde nog mat med lite för lite energi i.

På väg hem från hotellet kände jag att det var energibrist i kroppen. Jag började faktiskt må ganska dåligt. Jag matade i mig lite onyttigheter när jag kom till rummet och satte mig för att ta det lugnt. Efter ett tag kändes det lite bättre. Nu ska jag ta lite kvarg och flingor, innan jag går i säng.. Hoppas jag snart är på banan igen. Planerar för en sista cykeltur på denna resa i morgon förmiddag, så jag hoppas kroppen vill vara med då. Blir nog inga maxningsförsök i morgon.

Du som väntar på fina bilder från dagen får tyvärr vänta. Min kamera gick sönder under dagens runda. Den bara slutade fungera helt tvärt. Bara att köpa nytt alltså.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista