lördag 29 juni 2019

Effektmätaren kan göra en galen, men idag var irritationen som bortblåst

Känns helt klart underligt att det är SM i helgen och jag är inte på plats. Det har inte hänt sedan jag började tävla. Men i år har jag ännu inte kapaciteten för att konkurrera. Särskilt inte på linje och på de utmanande banorna i Båstad som gynnar lätta cyklister. Jag är trots allt otroligt glad att jag kommit i gång så pass bra efter skadan, även om jag inte är tillbaka i samma kapacitet som i fjol. Jag hoppas att jag ska vara lite närmare i augusti när det är Nordiska Mästerskapen i linje och temp och sedan SM i tempo. Hur det går får vi se.

Sedan senaste inlägget i tisdags körde jag lite MAF på tempohojen i onsdags. Efter att då tränat 14 timmar på fyra dagar blev det sedan vila i torsdags.

I går skulle jag då åter ut med tempohojen för att fortsätta arbetet med att hitta den "rätta" positionen och dessutom köra backintervaller. Det blev dock en riktigt bedrövlig träning.

Jag rullade iväg och klockan hade kontakt med effektmätaren, men den visade 0 oavsett hur jag tryckte. Tillbaka hem och byte av batteri i effektmätaren.

Ut igen och nu visade effektmätaren siffror, men ena stunden typ 20 watt och nästa 900 watt med samma tryck i pedalerna. Jag kalibrerade effektmätaren ett flertal gånger. Vissa gånger efter kalibreringen gick det knappt att komma över 50 watt och andra blev det 500 watt utan att trycka. Ytterligare andra gånger så sänktes effekten varje minut trots samma tryck. Till slut gav jag upp och cyklade hem. Förstod att effektmätaren var fuktig i elektroniken, och provade därför att köra hårtorken för att torka ur det hela. Medan jag provade att få det hela torrt gjorde jag vad jag hoppas är en sista justering av positionen på hojen. Höjde sadel och pads med ca 4 mm vardera.

Nu var tiden slut och det var dags för middag. 2 timmar hade gått och jag hade knappt tränat.

Efter middagen - åter ut. Till slut verkade effektmätaren visa hyfsat okej siffror. Min nya position kändes samtidigt tillräckligt bra för att utgå från i mitt fortsatta sökande.. Provade att köra 3 km efter en väg med få höjdmeter. Inte max, även om benen kändes sega och trötta. Snittfart på 43 km/h. Jag vände och körde sedan samma sträcka från andra hållet och nu i medvind. Snittfart på 49,6 km/h. Det ger en snittfart på ca 46,1 km/h vilket tyder på att positionen är helt okej vad gäller luftmotstånd. Sedan ska den fungera rent praktiskt också. Ska prova i morgon söndag. De 15 minuternas träning efter middagen blev okej, resten var under all kritik.

Tanken var till att börja med att köra distansrunda i morgon söndag, men då vi nu ska på födelsedagskalas tänkte jag om. Det innebar att distanstrundan blev idag i stället och då var vi få som kunde hänga med. Men vi blev ändå tre som valde att köra Vännästrampetrundan bakvägen.
Erik och Tjäder i klättringen i Sunnansjö

Det var en dag med typ storm och inte allt för varmt. Men det blev trots det en riktigt rolig och givande dag.

Rejäl motvind första 30 km till Bjurholm och mest uppför, så där gick det inte fort. Då blev det desto roligare från Bjurholm till Nordmaling där vi hade medvind eller kantvind med. Jag och Erik turades om att ligga i spets hela dagen och vi körde på ca 300 watt så i medvinden gick det riktigt fort.
Stopp för fikapaus på Cafe Anno, Olofsfors bruk

Framme i Olofsfors blev det fikapaus innan de sista 55 km väntade. Nu kantvind mot, men samtidigt höjde vi intensiteten så det fortsatte att rulla på bra.
Cykling är skoj

Det var riktigt skoj idag med ca 13 mil cykling där känslan var toppen och sällskapet perfekt. Högkvalitativ cykling och däremellan sociala pauser.

Min plan har varit att belasta kroppen extra mycket i juni för att snart börja släppa på träningen. Allt med målet att få till en kapacitetsökning till tävlingarna i augusti. Nu bara 2 timmar till målet på 60 timmar för denna månad. 13% hård intensitet och 6% riktigt hårt. Resten medel eller lugnt. Nästan 200 mil denna månad. Bra där. Nu får vi hoppas att jag inte tryckt ned mig för hårt i och med att jag har sämre träningsbakgrund än vanligt då jag mest var sängliggandes från januari-mars.

tisdag 25 juni 2019

Varför vill människor i bilar utsätta cyklister för livsfara? Det kunde blivit min sista cykeltur!

Efter väldigt mycket träning på slutet blev det helt plötsligt tre vilodagar. Det var helt enkelt midsommarhelg och vi var på tur. Att få in träning var inte möjligt.

Men efter vila torsdag, fredag och lördag så var det dags för ett riktigt gediget träningspass. Vi i Vännäs CK hade sedan länge bestämt oss för att köra en riktig långrunda just denna söndag. Lugnt och långt och så blev det också. Mycket träningstid och sociala aspekter i fokus.
Det har nog aldrig hänt att vi stannat så ofta. Det blev fika, lunch, fika och sedan middag innan vi tog sista biten hem.

Då hade vi avverkat ca 250 km på ca 8.5 timmar. Vi var 7 stycken i Vännäs CK som hängde på hela vägen runt och det blev en toppenbra dag. Visst blev några lite sega mot slutet, men det är ju inte så underligt med så lång cykeltid.
7 nöjda cyklister som avverkat 250 km
För egen del kändes långrundan bra och när jag igår fortsatte att trampa på kändes det helt okej. Det blev tempohojen som fick luftas, som många gånger på slutet. En del handlar om cyklingen, men en hel del också om att få till positionen på hojen. Sedan skadan är jag kortare på grund av mina kotkompressioner och rörligheten är sämre. Det gör att positionen på cykeln också förändrats. Att få till ett så lågt luftmotstånd som möjligt och samtidigt trycka så mycket watt som möjligt är inte lätt.

Hur som helst hade jag sänkt sadeln lite och det kändes något bättre än tidigare. Jag körde en 20-minutersintervall på en av mina teststräckor. Planen var att köra tröskel och jämföra mot andra tillfällen för att se hur positionen påverkade luftmotståndet. Sammantaget kändes själva cyklingen ok, men det fanns helt klart mer att göra vad gäller positionen på hojen.

Nu höll allt på att bli helt meningslöst då jag kunde blivit riktigt allvarligt skadad. Jag var i Överboda och cyklade uppför backen mot Strand. Inga fordon, cyklister eller gångare i mitt körfält. Bara att köra på i ca 40 km/h. Jag får ett möte och helt plötsligt svänger bilen vänster in framför mig. Helt utan förvarning ska hen in på sin gård till höger om mig. Jag han tänka att nu är det kört! Men på något sätt lyckas jag tvärsvänga, ta mig över på andra sidan vägen och snuddar bara bakre delen av bilen. Det gick bra, men kunde slutat mycket illa!

Jag kunde ha stannat och tagit samtalet med bilisten, men valde att cykla vidare. Det hade inte blivit något bra av detta samtal. Men det känns verkligen tråkigt att det finns bilister som beter sig så obetänksamt och illa ute i trafiken. Jag tror ingen bilist vill ha en cyklists eller någon annans död på sitt samvete. Men ändå tas så många risker och så många dåliga beslut. Min stora önskan är att bilisterna skulle ta det lugnare, hålla ut bättre, inte tvärbromsa framför oss cyklister för att "statuera exempel" eller köra ut/in från avtagsvägar precis när vi kommer mm. En sådan fantastisk sport som cykling är där vissa människor i bilar gör att vi är utsatta för livsfara gör det verkligen tråkigt.

Ja, nu gick det bra denna gång. Men jag hoppas få undvika fler gånger.

Även idag blev det träning. Först ca 90 minuter, åter på tempohojen. Jag hade nu justerat ner sadeln ännu mer och även sänkt positionen fram. Efter att ha testat en halvtimme insåg jag att sadeln behövde upp lite igen och även en justering fram skulle genomföras. Ytterligare en justering senare kändes det helt plötsligt ganska så bra.
Et av många test av positionen, men inte det sista.
Nu hade jag dock bara på mig ca 15 minuter innan jag behövde avsluta. Det fick bli min testbana - Västerås runt, för att känna av om jag skulle få tryck och fart. Helt plötsligt kändes det lovande på banan som är ca 5 km, har ca 45 höjdmeter och slutar på en punkt ca 15 meter högre än starten. Med andra ord mer uppför än utför. Med en insats som var ca 95% och som jag borde kunna klara bra mycket längre landade det på en snittfart på 43,8 km/h och en helt okej effektsiffra utifrån insats. Positivt!

Nu hann jag inte köra mer, så jag ser fram emot nästa tempopass för att se om jag nu kanske hittat min nya position. Hoppas!

Efter ca 30 minuters vila var det dags för vår gemensamma träning med Vännäs CK. Jag rullade iväg, denna gång på racern. Efter söndagens tuffa långrunda, släktfester och utlandsresor blev vi bara fyra stycken. Men det går att få till trevliga och givande pass ändå. Jag, Tjäder, Helmersson och Peter Göransson från Norrlandscyklisterna bestämde oss för att köra intervaller runt Västerås. Det innebär drygt 7 minuters hårdkörning och därefter 10 minuter lugnt innan det är dags igen. 4 tuffa intervaller stod på programmet och vi startade efter varandra för att ha andra att jaga/hålla undan från.
Nöjda efter fyra bra genomförda intervaller
Riktigt bra och trevlig träning där alla 4 verkligen presterade bra. För egen del klarade jag att hålla tänkt effekt på alla intervallerna. Det blev 387, 388, 379 respektive 383 watt. Totalt 28 minuters intervalltid. Riktigt hårt, men inte max. Snabbaste varvtiden landade på 7.02 och 41,5 km/h vilket är bra på den banan med racer. Särskilt med vindarna som var och att jag fortfarande söker en del effekt i benen. Visst har det gått fortare innan skadan, men det var ett steg i rätt riktning.

En bra träningsdag helt enkelt. Slutet av tempopasset gav bra besked och nu även intervallpasset.

52 timmars cykling hittills denna månad och det borde landa på ca 60 timmar denna månad om jag kan träna enligt plan resten av veckan.