Förbaskat fint rekord - trots att jag i dag blev ett år äldre!

Idag är min födelsedag till på köpet.

Det blev en fin dag med presenter, cykling, mys, slappa och trevlig middag.

Efter frukost och fina presenter från Katten tog hon en promenad och jag gav mig av på en kortare cykeltur.

Exakt för tre år sedan var vi på Mallorca och bodde då faktiskt på samma fina hotell. Även då på min födelsedag hade Katten vilodag och jag åkte på en egen cykelrunda.

Förra gången åkte jag till Randa för att ta klättringen upp till klostret. Denna gång den 6 mars 2017 var jag mitt starkaste jag just i den klättringen.

Jag rullade iväg, tre år senare, och det var verkligen trevligt som det oftast är när du sitter på din cykel. Benen kändes bra och det rullade på fint. Även idag var pulsen i relation till effekten förvånansvärt låg.

Så närmade sig klättringen i Randa. Närmare 5 km och i snitt ca 5% lutning. Nu var det dags för en riktig maxning.

Vart börjar då klättringen? Ja, här är det oklart. Ett segment är från start där du svänger in på vägen som leder hela vägen upp, en vid den första skylten och en vid den andra skylten där det dessutom står hur brant det i snitt är till toppen.

Första skylten

Andra skylten

Tidigare har jag kört från skylt två, denna gång började jag vid skylt ett, vilket innebar en dryg minuts extra hårdkörning eftersom jag då skulle jämföra denna dags cykling med den från 2017 från andra skylten.

Jag drog iväg uppför med bra tryck. Lite svårt att veta hur hårt jag skulle gå. Startade på ca 380 watt och det kändes bra. Lite för bra, då pulsen efter ca 5 minuter fortfarande inte var uppe i 90%. Det fick bli en ökning till ca 400 watt, och visst var det jobbigt. Men det är en härlig känsla när man känner att det finns tryck hela tiden. Det hör ju inte precis till vanligheterna. Det gick så bra att jag inte ens matade ur det sista. Var lite för nöjd. Kom aldrig högre än 92% av maxpuls och det blev ett snitt på 87%.

Nästan uppe och då kör jag ikapp en bil. Får sluta trampa och ligger bakom allt för länge. Får sedan spurta om bilen för att sedan fortsätta sista 300 meterna. Såg i efterhand att detta kostade ca 10 sekunder.

När jag tittade på klockan var jag ändå mycket nöjd. Hade blivit i snitt minst 390 watt upp om det inte varit för bilen som drog ned det till 385 watt. Bra tid också!

Jo, jag märker att jag skryter lite i detta inlägg. Men visst får man det om man fyller år och brukar vara nyanserad i vanliga fall!? Hörde jag ett ja!?

Okej. Fortsätter. Jag startade alltså min maxinsats tidigare än vid mitt förra rekord, jag hade någon procent kvar i kroppen och dessutom blev jag hindrad av en bil. Trots det är jag vid 48 års ålder mitt starkaste jag, i alla fall i denna klättring!!

Klappade mig tre gånger på axeln och log inombords. Sedan tog jag en bild (den överst i detta inlägg) och susade sedan ned igen.

Planen var att ta klättringen tre gånger. En gång på max, en gång på tröskel och en gång på MAF. Max var gjord, så nu var det tröskel.

Rejält segt första kilometern då jag nyss maxat ända upp och sedan rullat utför utan att trampa. Kom igång efter en stund och det kändes åter bra. Vad händer då? Jo, först regn. Sedan storm, och slutligen hagel. Jag funderade på att vända, men tryckte ändå hela vägen upp. Bra där. Men sedan fick det vara. Ville inte vara i detta väder allt för länge. Begav mig tillbaka till hotellet, med en nöjd känsla i kroppen.

Visst blev jag kall på tillbakavägen, men jag åkte i tid. Vädret var bara halvdåligt sista timmen.

Tillbaka på hotellet kunde jag konstatera att det blev 3 timmars cykling. Det mesta i distansintensitet, men också lite tröskel och ett personligt rekord. Bra dag det här.

På min säng låg en present från hotellet!!

Eftermiddagen ägnades på hotellrummet där vi hade det lugnt och mysigt.

Middagen blev verkligen bra här på hotellet. Särskilt förrätt och efterrätt, där efterrätten var pricken över i:et.

Ja, då är vi alltså inne på år 48, hoppas det fortsätter att erbjuda mitt bästa jag.

Vi börjar i morgon med lite cykling, jag och Katten.

En av presenterna från Katten - En specialgjord kaffekopp, för just mig.

Första dagen på Mallorca med en skadad kropp

Igår började vår resa till Mallorca. Katten har satt en hel del förhållningsregler, som är fullt rimliga. Det handlar bland annat om att ta hjälp av mina cykelvänner så jag inte lyfter något vilket inte är bra för mina skador. Vidare ska jag vara försiktig, inte cykla mer eller hårdare än vad kroppen klarar och jag ska höra av mig minst tre gånger per dag.

Ja, sedan har hon också sagt att hon inte vill att jag fotar i farten som jag brukar. Det känns förstås rimligt utifrån de skador jag har och att den ena halvan av överkroppen är som den är. Det finns ingen risk att jag bryter mot detta, då jag i dag när vi cyklade iväg insåg att jag inte når något i mina cykelfickor. Jag behöver nämligen hålla i styret med min friska vänstra sida och den högra armen kan jag helt enkelt inte få bakom ryggen. Så det blir inte bara kameran jag inte kan använda i farten, utan inget av det jag har med mig kan nyttjas under rörelse.

Vi sov över i Stockholm natten som var, och det var första natten som jag inte hade det särskilt anpassat i sängen sedan jag skadade mig. Det ledde till att jag sov till och med sämre än vanligt. Dvs riktigt dåligt.

Idag har vi så tagit oss till Mallorca och mina cykelkamrater har verkligen varit förstående och hjälpsamma med all min packning mm. Jag har inte behövt göra någonting alls.

7 timmar efter uppstigning nådde vi vårt hotell. Uppackning av kläder mm och sedan montering av cykeln. 

Jag har varit rejält spänd inför resan då jag inte har en aning om hur min skadade kropp ska hantera detta. Ett första test i dag alltså. Efter en resa som inte var optimal för kroppen hade vi så planerat en lugn runda till Randa.

Det innebar ca 75 km cykling och där de första 37 km går mest uppför med totalt 700 meters stigning. 

Det mesta landar dock i den 4,2 km långa och 5% branta klättringen upp till Klostret ovanför Randa. Fri fart i klättringen och i övrigt ganska så lugn cykling hela rundan.

Cyklingen fram till klättringen gick helt okej. Visst hade jag lite ont här och där, men det gick att hantera.

Jag har lovat att ta det lugnt under denna rehabresa och det gjorde jag också hela passet. Visst höjde jag intensiteten lite under klättringen upp till klostret. Men det gick så lugnt att klättringen i dag tog ca 15 minuter och min snabbaste tid ligger kring 11 minuter.

På toppen stannade vi och snackade lite och tittade på utsikten innan vi begav oss tillbaka mot hotellet.

Vägen tillbaka gick också bra, även om det var en bilist som medvetet försökte preja mig och det var riktigt nära att det gått illa. Hur tänker folk! För övrigt var det första gången jag är med om något sådant utomlands. Rent generellt händer det nog också mer sällan i norr där jag bor än i södra Sverige. Men en gång är alltid en för mycket.

Sammantaget kan jag konstatera att min första dag här på ön innebar att det gick att cykla minst 2 timmar och 45 minuter och det kändes hyfsat okej i kroppen. Att cykla i sig var skoj!

Nu får vi se hur kroppen reagerar efter en natts vila och hur morgondagen ska läggas upp. Främst finns oron kring mina kotfrakturer och min opererade axel som hålls väldigt statiskt vid cykling och då blir extremt stel. Första steget att må bra i morgon är att få till lite sömn, vilket riskerar att bli lite klurigt.

Mitt mål innan resan var att i alla fall klara att hänga med hela första rundan och det har jag lyckats med. Nu får vi se hur mycket bonus jag kan få kommande dagar.

Mallorca - Det släppte uppför, en prövning och Randa i fjärran

Hittills har alla dagar på Mallorca gått enligt planering både vad gäller sträckor, mängd, intensitet, väder mm.

Idag var det första dagen med osäkerhet. I går kväll sa väderleksprognoserna nämligen att det skulle bli bedrövligt väder på hela ön.

Jag förde ett resonemang med Kristian och Ricky som också var rådvilla. Vi bestämde oss helt enkelt för att avvakta fram till frukost och då ta ett beslut.

Till frukost kunde vi i alla fall konstatera att det skulle bli regn och blåst. Grabbarna föreslog en tur till Randa och självklart tackade jag ja.

På med typ alla kläder jag har med mig på resan och sedan riktning till deras hotell.

Vädret var fortfarande ganska hyfsat. Inte så kallt och mest dugg. Så fortsatte vädret även efter att vi sammanstrålat och vi var faktiskt riktigt nöjda.

Jag lotsade oss på en rejäl omväg till LljucMajor nu då vädret var så bra. Lagom till att vi kom dit och svängde mot Algaida började vädret bli klart sämre.

Vind hade det varit hela dagen och nu tilltog dessutom regnet en del. I slakmotan stod vi typ still trots att jag i spets tryckte hög effekt. Rak motvind och uppför. Då är det ingen lek.

Så svängde vi av mot Randa och där blev det också ett stopp för lite kaffe. Sedan var det dags att ta sig upp till klostret.

Nu hade vädret helt havererat och det gick inte se toppen för all dimma.

Så väntade då ca 5 km med i snitt 5%. Jag var glad för att jag bestämt mig för att undvika några rekordförsök. Kändes varken som benen eller vädret var med riktigt.

Ricky gav sig av först och sa att han skulle ta det lugnt. Han fick dock feeling och matade på bra ända upp. Jag tog rygg på Kristian som skulle köra hårt uppför.

Rejält med vind och nu spöregn. Ingen lek på något sätt. Men grabbarna matade alltså på bra medan jag fick en stor rygg som gav mig en lättare resa.

Ju högre upp vi kom desto sämre blev sikten och vädret försämrades. När vi precis hunnit i kapp Ricky tog Kristian en sväng lite skarpt och hade bra tryck. Då släppte framhjulet uppför!!

Jag var säker på krasch, men trots att det släppte två gånger direkt efter varandra gick det bra. Jag slog av för att inte köra på honom och tappade sedan ca 20 meter. Det blev den jobbigaste biten på klättringen då jag fick spurta ikapp.

Nästan uppe. Ingen sikt alls.

Så var vi framme vid klostret och lite kort vila var på sin plats.

På med ännu mer kläder för nu skulle vi alltså utför, och det väldigt långsamt då det var som såpa på vägen.

Så rullade vi utför och vädret försämrades ännu mer. Storm och regn.

Väl nere väntade nu ett antal kilometer rakt utför. Jag låg först till en början, men sedan gick Kristian om och jag valde att släppa lucka för att slippa vattnet. När jag sedan började mata på tog jag inte en meter trots att jag tryckte rejält, han är verkligen snabb utför i medvind.

Grabbarna ville nu att jag skulle lotsa de på en snabb väg tillbaka så jag visade de bonkvägen. En riktigt tråkig väg som bara går rakt fram i 13 km. Den vägen tar man bara om någon är fullständigt slut, eller en dag som denna när du är genomblöt och har 15 liter vatten i skorna.

Det gick riktigt snabbt tillbaka till stranden Playa de Palma. Här stannade jag medan de andra fortsatte till sitt hotell i Palma.

Nu låter det som att vi fick en bedrövlig tur. Men vi hade egentligen ganska tur. Det skulle vara riktigt dåligt väder hela dagen. Men vi cyklade 3,5 timmar och det var åtminstone 2 timmar där vädret var helt okej även om det inte var helt uppehåll så lång stund.

Så trots första dagen med dåligt väder räknar jag in 3,5 timmar till i träningsdagboken. Idag ca 900 höjdmeter och ben som inte var riktigt lika starka som tidigare dagar.

Väl uppe på hotellrummet kastade jag av mig alla kläder som kändes som de varit i tvättmaskinen utan centrifugering. Jag kan säga att nu luktar det inte mumma här på rummet.

Hittills på min träningsresa summerar jag just under 34 timmars träning, ca 860 km och drygt 11.600 höjdmeter.

En heldags cykling kvar om vädret tillåter.

Mallorca - snö, is, kyla, krasch och skadade cyklar

En titt på dagens väderleksprognos innebar att jag tog på mig 4 lager på överkroppen och två på underkroppen. Dessutom mössa, tjocka handskar och extrakläder i ryggfickan. Nej, jag är inte i Norrland. Ja, jag är på Mallorca.

Vi rullade iväg, men direkt blev det stopp. Haveri, då Mats inte skruvat fast effektmätaren (vevarmen) ordentligt och när han ställde sig upp och tryckte lossnade den. Men inte på rätt sätt utan hamnade fel och gick sedan inte få bort. En bra stund senare var dock problemet löst.

Då hade dock merparten av oss insett att trots mycket kläder hade vi nog för lite. Dessutom började det regna. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet som bara låg 2 minuter bort och åka igen om ca 25 minuter.

Upp på rummet och jag tog på ett lager till av kläder. Dessutom satte jag på dubbla skoöverdrag. Sedan ned igen.

Redan efter 4 minuters cykling blev det kaffepaus!

När vi gick ut igen hade det slutat regna och vi rullade iväg.

Planen för dagen var att ta oss upp i bergen via Sollerklättringen. Sedan Puig Major och vidare via Lljuc och tillbaka. Vädret var förstås en osäkerhetsfaktor, men vi bestämde oss för ett försök.

Vi han inte långt denna gång heller innan det blev lucka i gruppen. Det visade sig nu att Fredrik som igår haft problem med sin hyrcykel inte fått problemen lösta. När han ställde sig upp klarade inte framklingan trycket och det blev problem. Den var helt enkelt slut. Nytt besök efter dagens cykling.

Sedan hade även Anna problem och hon kunde bara använda lilla klingan fram. Själv hade jag fått en smäll på cykeln i transporten, så både idag och igår har jag inte kunnat använda högsta växeln på bakväxeln då den inte växlar över dit.

Snö på bergen i bakgrunden

Lägsta växeln har inte heller gått att använda då bakväxeln då tar i ekrarna. Jag har inte haft tid att försöka fixa det och rullar vidare med 9-delat bak helt enkelt.

Ja, till slut blev det lite snurr och vi nådde fram till Sollerklättringen. Det var inte särskilt varmt och i fjärran såg vi att det fallit snö på bergstopparna!

Ett stopp före backen.

Ja, vi rullade i alla fall iväg. Det gick medelintensivt och vi var en grupp med 5-6 cyklister som var först. När jag ställde mig upp i en serpentin och tryckte tyckte jag att bakhjulet släppte, men trodde jag inbillade  mig.

Vi rullade vidare och några serpentiner senare får jag en ännu större sladd och när jag löst det och tittar bakåt släpper det helt för Jonas och han går i backen. Krasch uppför alltså!!

Skada på arm, höft och knä. Ja, förutom på cykeln  då.

Jag känner efter och inser att det är glashalt. Inte trodde jag att vi skulle få uppleva is, snö och sådan kyla på Mallorca i mars månad. I fjol då jag till och med var två veckor tidigare på ön var det 10-15 grader varmare.

Då vi skulle väldigt mycket högre under dagen föreslog jag att vi skulle åka ned igen och välja en ny runda.  Alla tyckte det var en bra idé, även om Tjäder var lite besviken som var på väg mot en personlig rekordtid i klättringen. Men säkerheten går alltid först.

Väldigt lugnt utför och med sikte mot Bunyola och Orientklättringen som är ungefär lika lång och brant som Soller. Det visar sig nu att inte bara Jonas fått lite skador utan också hans helt nya cykel. Lite lackskador och en skadad bakväxel. Ja, då hade inte heller han så många växlar.

Trots det blev det personligt rekord för Jonas uppför klättringen. Denna klättring var bättre, men fortfarande lite halkigt.

Vi mötte några som matade på utför och senare får vi veta av de som låg längre bak att dessa cyklister inte kunnat ta en sväng och kraschat rakt in i en bil med skador som följd. Gick nog ändå hyfsat okej.

Utför och sedan en hel del plattåkning innan det blev lunch i Algaida. Vi provade först ute, men det var för kallt. Dagen bjöd på mellan 5 och 12 grader, med den mesta tiden med en temperatur på mellan 8 och 11 grader. Dessutom storm, så stillasittande ute blev kallt. Vi gick in. Trots all kyla har jag dock inte frusit så mycket idag, vilket var bra.

När solen gick i moln fick vi ge upp och gå in.

Efter en trevlig paus tog vi oss via Montiuri till Randa. Som en liten present för Helmersson som fyllde år och en bonus till Mats som undrade om det skulle bli några fler riktiga klättringar tog vi inte raka vägen tillbaka utan svängde vänster och klättrade upp till klostret. Det gav oss fem km till av klättring. Vi höll på att blåsa bort uppför, men det gick bra.

Nu började flera bli rejält slitna, men trots det fungerade riktigt bra de 30 km som var kvar innan vi var tillbaka vid hotellet.

Totalt kan jag räkna in 5.5 timmars cykling och nästan 15 mil. Stora delar gick ganska så långt i dag trots att jag låg i spets största delen av tiden. Men det blev också kvalitetsavsnitt och tiden gör också sitt.

Tillbaka på hotellet jobbade jag en bra stund, duschade och sedan middag. Bra mat, och särskilt efterrätterna får ett stort plus.

I morgon blir det om allt går som det är tänkt ännu längre och mer tid. Men då inte i bergen. Det var också planen innan resan, men i dag fick vi också lära oss att vi får skippa bergen tills det förhoppningsvis blir torrare och varmare.

Mallorca - Spöregn och kyla, men ändå en cykling som värmde

Då var vi på plats här på Mallorca. Resan gick väldigt fint och snabbt utan missöden.

När vi kom fram var det dock ett riktigt oväder och vi bjöds på ett rejält spöregn.

Framme vid hotellet blev det incheckning innan 9 av oss gick för att hämta hyrcyklar och vi tre som hade egna cyklar satte ihop de. Sedan lite intag av energi medan vi väntade på att rummen skulle bli klara.

Rummen var redo för incheckning 14.00 och 15.00 var det dags för avfärd.

Vi var överlyckliga att det slutat regna, så att det bara var 11 grader kändes helt okej. Till och med på toppen av Randa var vi nöjda trots att det där bara var 4 grader.

Ja, det rullade på fint på vägen till klättringen upp till Randa Cura där vi kan se ett kloster på toppen. Alla var på gott humör och själv tyckte jag det var riktigt skoj med lite utecykling.

Trots kylan frös jag faktiskt inte alls. Men då hade jag å andra sidan på mig rejält med kläder. Här kan vi också se världspremiären av Jonas nya Canyon. Snygg säger jag.

Framme vid skylten för klättringen tog vi en första kort paus på dagens cykelrunda innan det var dags att trampa uppför i ca 4,5 km.

Det rullade medelintensivt innan jag bestämde mig för att trycka på lite mer. Kroppen svarade bra och effekten var helt okej utifrån insatsen. Ja, bra känsla uppför helt enkelt.

Väl på toppen var det ingen sommarvärme, så det blev ett relativt kort stopp innan vi rullade utför igen.

Vädret höll sig i schack hela vägen och i dag fick vi ihop ca 87 km på 3 timmar och det var ju bra för en första dag.

Vädret väntas inte bli bättre i morgon och bara marginellt bättre resten av veckan. Och då är det kusten i södern vi pratar om. I bergen ser det ut att vara 2-6 grader första delen av veckan. Dit är planen att vi ska i morgon, så det blir en hel del kläder på kroppen även då. Förhoppningsvis slipper vi regn och då ska det nog gå bra.

Mallorca dag 9 - Huvudstaden och ett cykelbesök med fart till Randa

Näst sista dagen och då bestämde Katten, jag och Melvin för att åka in till Palma.

Vi tog bussen, och sedan vandrade vi runt och såg på fantastiskt avancerade och stora båtar och en del historiska byggnader. Sedan spatserade vi runt i gamla stan innan det blev lunch.

Lite mer promenad och sedan tillbaka till hotellet. Det blev en mysig dag i storstaden.

Väl tillbaka blev det bad för Melvin, Katten och några till i sällskapet.

Jag åkte ut på en solorunda. För dagen var planen kort och ganska hårt, då vi skulle socialisera hos mor och far innan middagen.

Jag rullade mot LlucMajor vilket innebär mest uppför. Sedan tog jag sikte mot Randa vilket innebar att det fortsatte uppför.

I Randa börjar så klättringen upp till klostret. Ca 5 km klättring och jag gick ganska hårt, men inte max. 

Uppe på toppen vände jag direkt utför. Då det nästan var helt tomt på både cyklister och bilister gick det bra att mata på utför, vilket var skoj.

Nere i Randa tog jag höger mot Montuiri vilket innebär en vindlande väg utför i ca 6 km. Skoj!

Längst ned vände jag och trampade uppför samma väg jag just kom. Tryckte på och det kändes bra.

Väl uppe i Randa igen var det nu mest utför tillbaka till hotellet.

Matade på utför, och efter ca 130 minuter var jag tillbaka på hotellet. Nästan 70 km avverkat och ungefär 900 höjdmetrar.

Efter den nionde rundan på nio dagar packade jag ihop lite innan vi gick till mor och fars rum och senare till restaurangen för middag.

Nu är det snart minidisco, sedan blir det boulematch. Så får vi se om jag packar det mesta idag, eller om det blir i morgon bitti.

Mallorca - Full fart uppför Randa i regnvädret

Då räknar vi in dag 6 på Mallorca och samtidigt dag 1. I dag åkte min älskling hem och vi avslutade vår gemensamma resa vilken jag tycker har varit otroligt bra.

Själv blev jag kvar på ön. Men inte särskilt länge, för med samma plan som Katten skulle flyga hem kom en hel mängd med cyklister från Vännäs CK.

Vi har nu en veckas gemensam cykling att se fram emot.

Resan hade gått mycket bra och mina cykelvänner rumlade in på hotellet en stund efter tolv. Sedan följde incheckning, uthämtning av hyrcyklar, lunch, ombyte och ett gemensamt snack kring hur veckan är upplagd.

Ungefär halv fyra var vi så redo för vår första uppvärmningsrunda. Precis som tidigare år köde vi samma tur dag ett och som tidigare år kommer vi ha nya turer resten av dagarna sedan turerna. Detta upplägg innebar att vi i dag cyklade via LlucMajor upp till klostret i Randa.

När dagen började såg det ut som det skulle bli spöregn, men nu blev det bara regn, så då var vi glada trots ett inte allt för bra väder. Som kallast var det 9-10 grader uppe vid toppen. Tur då att vi var bra klädda.

Förutom tolv cyklister från Vännäs CK hade vi idag också sällskap av Danne från Sävast och Mazze från Team Norrbotten. Det var trevligt. De kommer att fortsätta att hänga med i veckan.

Vi brukar oftast rulla olika vägar till och från Randa, men då vädret var mindre bra valde vi den kortare vägen båda vägarna vilket för dagen innebar en total sträcka på ca 75 km och ungefär 650 höjdmeter, varav nästan allt tas första delen av rundan.

Vi rullade på i maklig och lugn uppvärmningsfart ända fram till det som var dagens begivenhet, stigningen upp till klostret. Klättringen är ca 4,5 km lång med en snittlutning på 5,6 procent.

Som vanligt kör vi fri fart uppför längre stigningar och även utför. Det innebar att när skylten kom om att klättringen började tog var och en sitt tempo.

Då min kropp inte utsatts för någon hög intensitet på mycket länge har jag varit väldigt osäker på hur den ska reagera. Både om det finns någon kräm att trycka med och hur kroppen ska kännas dagen efter.

Jag bestämde mig dock för att gå med i tätgruppen och känna hur det kändes. Så för första gången på 1,5 månader gick pulsen upp ovanför zon 3.

I början drog Jonas iväg rejält och jag funderade på om han tränat dygnet runt i vinter. Kunde han verkligen hålla en så hög intensitet hela stigningen? Jag funderade lite på att släppa av. Lite onödigt att knäcka sig direkt. 

Efter närmare fyra minuter släppte han av lite och intensiteten blev mer hanterbar. Nu blev det ryckigt. Allt ifrån mycket hårt till lugnt. Sedan tog Helmersson över och låg då på ett jämnt tryck jag tyckte kändes bra.

Vi var nu fyra stycken längst fram, med Niklas som låg bredvid mig. Alla visste att det var ”tävling”. Först upp var viktigare en bra snittwatt.

För egen del var jag nöjd med att det inte gick på absolut max. Jag bestämde mig för att göra ett ryck med ca 1 km kvar. Fem hundra meter tidigare växlade jag upp på stora klingan fram och väntade bara på ett lämpligt tillfälle. När det kom gjorde jag ett ryck och kom loss. Sedan låg jag på en snittwatt på ca 600 i en minut och när jag såg att jag hade ett bra avstånd gick jag ned till ca 350-400 watt tills jag nådde toppen.

Kroppen fungerade bättre än förväntat, men samtidigt behöver mina wattal vara mycket högre om jag ska ha något att hämta på tävlingarna i vår och sommar. Men jag väljer att endast se det positiva – det kändes okej. Bara kroppen inte blir sur nu och är ur fas i morgon, så är jag nöjd.

Vi snackade lite på toppen och väntade tills alla var uppe. Sedan rullade vi mycket lugnt utför då det var halt, regnigt och bromsarna inte tog något vidare.

Vägen tillbaka till hotellet gick fort då det var mycket utförslöpor och vi rullade på bra tills vi kom ned till strandpromenaden där 5 km lugn cykling till hotellet väntade.

Det lät som alla var nöjda både med rundan och med kroppen denna första dag och jag hoppas det fortsätter så.

Vid 19.30 åt vi en gemensam middag på hotellet innan det var dags att förbereda sig för morgondagen.

Tanken var att vi skulle till Sa Calobra i morgon, men väderleksrapporten gör att vi planerar om lite och kommer istället att cykla turen som var planerad för dag 3. Det blir mycket stigningar, men vi undviker de ställen där vädret verkar bli som sämst.

Vi blir förhoppningsvis 14 stycken som rullar iväg vid nio i morgon, för nya äventyr. Jag planerar att återkomma med en rapport.