Idag var det tävlingspremiär på linjen för min del. Sverigecup i Kinnekulle.
Kroppen kändes okej efter gårdagen och ryggen smärtade inte, vilket var positivt. Däremot undrade jag hur jag skulle ta mig igenom detta lopp med sista månaden som minne. Jag har ju tränat bra hela försäsongen så grundformen är bra, men när du inte tränar på flera veckor tappar du spetsen. Dvs det som behövs när du riktigt ska maxa ur.
Idag var en bana där jag insåg att maxa ur var ordet. Tre varv på en 29,5 km lång bana med en grym backe som bonus i slutet av varje varv.
Vi blev drygt 80 cyklister till start och jag hade fått order från Katten att ligga längst fram eller längst bak för att lättare hålla mig borta från incidenter. Då jag visste att det fysiska inte var riktigt där jag önskade valde jag den passiva delen till en början och lade mig sist.
Först varvet gick väldigt lugnt och när vi då kom in i backen som var på ca 2,4 km och som snittar 7% var gruppen samlad. Första delen av klättringen på ca 12%, sedan planade det ut till kanske 3-4%, men jag körde passivt i denna del som borde passa mig. Så trots att jag från typ 80 plats körde om många insåg jag när vi kom till sista delen av backen och åter ca 12% att nu såg det inte bra ut.
Det sprack framför mig och det kändes också som ben och flås sprack. Jag tänkte: Jag bryter och åker hem. Men så övertalade jag mig att mata på i alla fall ett tag till. Så gjorde jag också. När jag rullade över mållinjen och det nu bara gick någon procent uppför såg jag att det fanns cyklister i min närhet.
Jag satte in tempomode och matade ikapp de före. Jag såg dock att vi var i grupp tre och vi var bara några få. Gabriel Nyström från CK Sundet gjorde ett stort jobb för att gå ikapp grupp två där vi även hittade Patrik Boström från CK Fix som vann tempot igår.
Nu blev det först mest jag och Gabriel som körde, men sedan även Patrik och några till. Så gick vi ikapp första gruppen efter ett tags jagande.
Nu var vi enligt uppgift 17 i förstaklungan. Men det gick inte så hårt och några fler kom i kapp.
Så var vi framme vid backen igen och nu hade jag lärt mig. Jag låg längre fram i den branta första delen och när det planade ut avancerade jag så jag låg nästan först. Men även denna gång hann jag på den sista branta delen tänka att jag nog ska åka hem då flera och fler cyklade förbi mig.
När jag så nådde toppen ser jag att det ändå bara är ca 20 meter till klungan så jag matar ikapp igen.
Nu var vi 23-25 stycken som gick ut på sista varvet. Men nu började nog många fundera på att det var i sista backen det skulle avgöras så det fyllde på med folk bakifrån.
Med kanske 8 km kvar gick några cyklister iväg. Ingen gjorde något. Jag insett att sista backen inte passar mig och särskilt inte när jag inte har toppform. Jag ville ändå ge det en chans, så jag smög iväg långt ute till vänster. Kan jag inte göra det i backen, så kanske innan var planen.
Jag fick med mig två cyklister och bland annat Stefan Schutzer från Skoghall som är riktigt stark. Särskilt uppför. Vi fick en lucka så vi började mata på rejält. Vi rullade på hårt i de 4 km som var fram till backen och vi byggde upp en bra lucka och närmade oss också de som var framför.
Så var det dags för sista klättringen. Jag gick in som trea just bakom Schutzer. Men jag gick också in i pulszon fem redan när baken började, så jag fick släppa direkt. När det sedan planade ut jobbade jag ikapp det mesta. Men kom aldrig riktigt i kapp.
Jag tittade bakåt och såg klungan, men de hade inte närmat sig så mycket.
Men så kom vi till den brantaste delen och jag hade redan nästan maxpuls. Jag ser hur avståndet bakåt krymper och framåt ökar det. Inte helt muntert. Fullt med mjölksyra i benen och när det var 400 meter kvar, var det slut i tanken och flera cyklister flög förbi. Jag gav för några sekunder upp, och och jag höll på att parkera. Typ 250 watt stod det på mätaren. Men så ställde jag mig upp och lyckades få upp effekten igen och lyckas avsluta sista minuten på 460 watt vilket krävdes en hel del vilja för att frambringa.
Jag stärktes av att jag såg att ingen fler tog på mig bakifrån när jag åter fått upp effekten och då var det lättare att mata det sista. Väl över mållinjen var det extremt trötta ben.
Kanske inte så underligt då sista 6 minuterna hade en snitteffekt på 423 watt och de sista 13 minuterna av loppet en snitteffekt på 379. Det är tufft i alla fall för mig. Särskilt då det var tredje gången i backen.
Jag kan också se att trots att det är brant har du fördel av att ligga i klunga. Jag hade samma snitteffekt varv två och tre, men låg i ryggar länge varv två och inte alls varv 3. Det innebar att det då gick nästan 20 sekunder snabbare på andra varvet.
Ja, hur som helst blev jag sexa. Det är jag riktigt nöjd med. Klart över förväntan.
Stefan Schutzer hämtade ikapp första gruppen och vann loppet. Imponerande stark i backen. Patrik Boström CK Fix hade gått iväg i första gruppen och lyckades hålla undan för klungan. Riktigt starkt och riktigt smart kört. Mathias Karlsson Göteborgs CK, Richard Lööw Cykloteket CK och Simon Gabrielsson CK Olympic gick in med klungan, men lyckades alla hämta in mig.
Sammantaget gjorde jag ett bättre lopp i dag än i går när jag blev trea. Jag tog helt enkelt ut mig mer, och inser att det nog fanns lite sparat i gårdagens tempo.
Vad är då kravbilden i denna typ av lopp för någon som väger kring 80 kg och ska vara hyfsat långt framme, men ändå inte räcka till pallen?
Det var alltså 88 km och en stigning på ca 900 höjdmeter. Ungefär hälften togs i den långa backen på 3 ggr 2,4 km.
Ja, för min del behövdes det då:
- 11 minuter (8%) på mellan 500 och 1100 watt. (mesta tiden mellan 500 och 625 watt)
- 18,5 minuter (13%) mellan 400 och 500 watt
- 12 minuter (9%) mellan 350 och 400 watt
- 13 minuter (10%) mellan 300 och 350 watt
- 33,5 minuter (24%) mellan 200 och 300 watt
- 37 minuter (27%) 0-20 watt
- Sedan resten mellan 20 watt och 199 watt. (9%)
Ja, vi kan konstatera att det är mycket tid i höga effekter och mycket tid där det inte trampas alls. Det visar också att det är viktigt för oss alla att variera intensitet och fart under träningar och verkligen maxa ur mitt i pass också om vi ska kunna hävda oss.
Ja, vi avslutar med en bild från målgången där det precis planat ut. Bilden är lika oskarp där jag finns på fjärde plats i bild som ben och huvud var i detta läge. Dimma gånger två helt enkelt.
Ja, då åker vi hem efter två genomförda tävlingar. Helt klart nöjd med en 3:e och 6:e plats i hård konkurrens. Får jag nu vara frisk och kroppen och då främst ryggen håller sig i schack ska vi se om lite mer träning kan höja konkurrenskraften ytterligare.