Att vara eller inte vara

Ja, det är inte lätt att utvecklas när kroppen inte vill vara med. I tre veckors tid har tanken varit att kontinuerligt öka trycket och köra tuffare och tuffare intervaller. Av det har det blivit intet.

Jo, jag har tränat en del och vissa pass har varit bra och andra helt okej. Men det har inte gått att få någon kontinuitet. Där har kroppen sagt ifrån.

Under hela perioden har jag haft något skit i kroppen som inte riktigt vill ge upp. De flesta dagar känner jag mig inte sjuk, däremot finns det ofta en del rossel i bröstet. Någon dag per vecka, känner jag mig ännu sämre.

Någon av er kanske säger - men vila då tills du är riktigt frisk. Ja, det är lätt att säga om man först är sjuk och sedan blir man frisk. Så är det inte nu, utan det finns något latent i kroppen. Jag har vid flera tillfällen känt mig fullt frisk, men så poppar skiten fram igen. Hur vet man då när man är frisk? Ja inte vet jag, men frustrerande är det.

Det har nu sett ut så på samma sätt under tre veckor. Först kör jag ett pass som är bra eller mycket bra. Jag känner mig också helt frisk. Därefter går det okej pass två under veckan och det tredje passet går dåligt. Mot slutet av veckan börjar jag må sämre och då blir det vila. Efter ett antal dagar när kroppen varit riktigt dålig går det åter att träna och då går det ganska bra.

Denna vecka har det varit samma visa. I måndags var jag starkare än på länge och var riktigt nöjd för nu för alla sjukdomssymptom borta. Tisdagen kändes också bra, men på onsdag var jag åter svag. Torsdag hade jag inplanerad vila.

När jag sedan skulle träna under fredagen gick det inte alls. Kroppen var helt ur slag. Däremot hade vi gäster på kvällen vilket var riktigt trevligt.

Igår kände jag mig riktigt sjuk och sov mest hela dagen. Trots det var jag helt ur slag fram emot kvällen. Efter en lång natts sömn känns det bättre i dag, men inte optimalt.

Jag bedömde dock att det var tillräckligt bra för att köra några 20:or. Att köra tuffa intervaller fanns inte på kartan. Jag värmde istället upp tio minuter, körde sedan 22 minuter på 85% av maxpuls för att därefter köra lite lugnare i 8 minuter. Därefter körde jag 19 minuter på 85% av maxpuls innan jag tryckte på med drygt 90% av maxpuls under 3 minuter. Efter 8 minuters lugnare cykling körde jag 26 minuter på 85% av maxpuls innan jag avslutade med 4 minuter lugnare cykling.

Det blev alltså 70 minuter med lite högre intensitet och 30 minuter i ett moderat tempo. För hela rundan hamnade snittpulsen på 83% av maxpuls. Passet kändes helt okej, men inte alls på topp.

Nu får vi se hur det känns i morgon och de närmsta dagarna. Jag hoppas verkligen att det snart får kännas så bra att jag åter kan trycka bra intervaller. Det är ju framför allt den typen av träning som gör att man tar nästa steg i sin utveckling.

Framför allt hoppas jag få må bättre en längre tid och att måendet inte ska störa träningen.