onsdag 6 oktober 2021

Så mycket sämre kan du bli på 5 veckor

Hur mycket kapacitet tappar du på 5 veckor om du går från 2 till 0 intervallpass per vecka och drar ned träningsmängden med ca 40%? Svaret är – Ganska så mycket.

Precis så har mina senaste 5 veckor sett ut. I vanliga fall tränar jag mycket, i jämförelse med de flesta. Men nu har det alltså blivit en rejäl neddragning av mängd och inga hårda pass. Distanspassen har varit ungefär hälften så långa som vanligt och sedan har jag bytt ut intervallpassen mot distanspass där tiden inte varit längre än vad intervallpassen brukar vara. Så ungefär lika många träningsdagar, men bara lugnt. 

Jag konstaterar att "viloperioden" på fem veckor innebär att jag tappat ca 15% av min kapacitet. Det gäller såväl den aerobiska tröskeln, den anaerobiska tröskeln och Vo2-max.

Jag har alltså testat detta rent praktiskt när jag cyklar, vilket fungerar då jag har bra koll på vart mina trösklar brukar ligga. 

Min Garmin mäter också Vo2-max. Jag tror inte på den fullt ut, men enligt den har jag på dessa veckor gått från 68 ml/kg/min till 58 ml/kg/min. Ligger i linje med övriga resultat. Så utvecklingen kan nog stämma hyfsat. Sedan om 68 är rimligt när jag är i form är ganska så osäkert. Kan nog både vara högre som lägre.


Den aerobiska tröskeln är förenklat förklarat den högsta effekt du kan hålla under flera timmar utan att pulsen drar i väg. Den aerobiska tröskeln är vad du klarar i ca 1 timme om du maxar. Vo2-max är ungefär vad du klarar i fem minuter om du kör allt vad du kan.

Min anerobiska tröskel är nu helt plötsligt i stort sett lika låg som min aerobiska tröskel brukar vara när jag är i form. Så det jag nu maxar i en timme brukar jag klara i ca 3 timmar och inte vara slutsåld. Då förstår du att trycket har flugit sin kos.

Då har jag alltså ändå tränat många dagar varje vecka. Det jag inte gjort är att träna utifrån en plan. Distanspassen har alltså varit kortare tid än vanligt och jag har inte kört några högintensiva pass. Det visar verkligen hur viktigt det är att ha en plan för sin träning och lägga upp den utifrån vad som visar sig vara framgångsrikt. Det gäller förstås främst när du cyklat länge och nått en viss nivå, men kan ha betydelse för alla. 

I det här läget har avvägd mat och mycket träning bytts mot lite träning och mycket mat. Så jag är nu alltså både svagare och tyngre. Så försämringen är alltså ännu större än vad jag nyss skrev.

Mina ryggproblem som strålar ned i högerbenet har varit större i 4 veckor nu, men jag gör vad jag kan för att få ordning på det. Det blir ytterligare en lärdom. Mina skador blir inte bättre av att träna mindre och lugnare, utan snarare tvärt om. 

När jag fått lite bättre ordning på kroppen är planen att försöka rulla igång ordentligt igen och hitta igen lite av kapaciteten i alla fall.

tisdag 5 oktober 2021

Ett kinderägg - men inte vad man önskar

När jag tar paus i min träning med fokus på prestation havererar även matfrågan. Jag har en förmåga att träna bra och äta bra, eller träna dåligt och äta dåligt.

Så nu alltså 5 veckor med dålig träning samtidigt med att jag ätit för mycket och rejält onyttigt.

Mer chips dessa veckor än vad jag ätit på de andra 47 veckorna senaste året. Till det mer kakor och annat smått och gott. Samtidigt mindre nyttigheter.

Så formen ner och vikten upp.

Dags att snart skärpa till sig så att jag inte inom kort rullar fram.

Jag kan också konstatera att när jag tränar sämre och mindre gör sig mina skador mer påminda. Det verkar som att kroppen mår bättre av mer och hårdare träning än lugnt och mindre mängd. Bra motivator att komma igång igen alltså, då det inte är skoj med all denna smärta.

Som ett kinderägg på sista tiden - 3 överraskningar i en. Men inga positiva. Sämre form, högre vikt och mer smärta. Tror det snart är dags att kasta ägget.



måndag 4 oktober 2021

Från prestation till dvala

 Det har nu gått 5 veckor sedan cupavslutningen i Svanesund.

Av många olika skäl var det också då jag gick i dvala. Ja, kanske inte riktigt. Men nästan.

Jag behöver träna för att det är bra för hälsan och framför allt för att minska smärtorna i ryggen. Men för det behöver jag förstås inte träna väldigt mycket och strukturerat.

Efter nästan 12 månader med fokus på prestation, plus all tid som behöver ägnas åt rehab kände jag att hjärnan behövde en paus.

Så i fem veckor har jag hållit i min rehab men inte träningen. Det har varit lite och lugn träning i fokus.  Det har faktiskt bara blivit ett kvalitetspass på dessa veckor och så Vännästrampet som var några dagar senare.

Annars ungefär hälften av den träningsmängd jag brukar ha och som sagt bara lugnt.

Kan ju säga att det visar att ska man vara bra behövs mycket och strukturerad träning. För bara på dessa veckor har en hel del kapacitet försvunnit. Mycket mer än vad man kan tro faktiskt.

Planen är att snart rulla igång träningen igen. Sedan är tanken att sakta trappa upp mängd och kvalité under hösten.

söndag 12 september 2021

Vännästrampet 2021 - En besvikelse i spöregnet, men också många fina kämpainsatser

Alla bilder i inlägget är tagna av Jonas Björkholm. Du hittar fler bilder på vår facebooksida: Här hittar du bilderna.

Idag var det dags för Vännästrampets 11:e upplaga. Ett lopp som blivit allt mer populärt vilket har varit skoj. 

I år var det dock ett mycket begränsat deltagarantal. Några orsaker kan vara att det överlag varit färre cyklister på lopp detta år, att Vätternrundan var förra helgen och att vi tvingades flytta vårt lopp till september (brukar köra i juli, men utifrån Covid fick det bli så här). Den största orsaken var dock vädret. Hela veckan har det varit dåligt och prognosen var hällregn. Ja, då blir det tyvärr tunt på startlinjen.

Verkligen oturligt och årets lopp blir en förlustaffär för Vännäs CK. Sedan är det också roligare med många deltagare utifrån att vi i vår lilla förening lägger ned mycket tid i förberedelser och sedan även insatser under själva loppet.

Men vi tar förhoppningsvis nya tag till nästa år och återgår då troligen till juli månad. Vi ska också beställa bättre väder.

Men trots allt jag nyss skrivit var det positivt och glatt humör bland funktionärerna och samma insats som om det varit många på plats. De cyklister som var på plats var också positiva och kämpasugna. Mest imponerande med de som släppte tidigt och fick cykla ensamma eller i par i spöregnet. Inte en enda bröt!

Själva loppet blev typ lagtempo i 5-6 mil där alla som orkade hänga med bidrog. Det gick fort, vattnet och gruset sprutade, men kylan var hanterbar. För egen del kändes det ganska så lugnt under lagtempodelen. 





Sedan ökade jag intensiteten och försökte få till en utbrytning. Snart bara fyra kvar. Jag gjorde då ett försök att komma loss, och så var vi tre. Med 5 mil kvar var jag i spets och oavsett hur lugnt jag cyklade ville ingen av de andra gå fram. Jag gjorde då ett antal försök att komma loss, utan att lyckas. De andra två höll mitt hjul och gjorde inga egna försök. Med 2,5 mil kvar gav jag upp att komma loss och samtidigt var det mycket kallt. Jag bestämde mig för att dra halvhårt in i sista målbacken för att snabbare komma i mål. Om det då skulle innebära att jag skulle bli avhängd i sista klättringen var det ingen stor sak. 

Så var det bara 2,7 km klättring kvar (vi hade målet 700 meter längre upp i backen än vad vi brukar).  

Mitt i backen släppte Joachim Hansskog Gimonäs CK och jag fortsatte i spets med Kent Edström Rocket Racing i rygg. Med tvåhundra meter kvar inledde jag spurten från spets och lyckades hålla undan. 

Tittar jag på siffrorna i spurten (efter loppet) var de riktigt bra för att vara jag, och särskilt med så lång förning i benen. Som ni vet ni som följer mig brukar jag inte spurta när det är många cyklister i spurten, så det är sällan jag får några siffror. Hade nog räckt i alla fall hyfsat om jag skulle våga spurta när det är trångt. 

Först i mål och därmed blev det alltså en förning från ca 50 km kvar och ända in i mål. Kanske någon sorts rekord?

Det är inte viktigt att vara först just på vårt eget lopp, men lite skoj är det alltid. Att det var få startande kan vi som var med inte göra något åt. Bra träningspass blev det i alla fall med en normaliserad effekt på 300 watt sista 2 timmarna och för hela loppet på 3 timmar 12 minuter 281 watt. Snittpulsen ganska så låg på bara 77%. Endast 8 minuter på 90% eller mer av maxpuls. 

Jag tackar alla funktionärer, den lilla publik som fanns efter vägen, tidningen Västerbottningen som var på plats och alla cyklister!

Nu hoppas vi att fler är taggade att delta 2022 så vi kan fortsätta arrangera Vännästrampet.  

Sedan tidigare var en lyckad tävlingssäsong slut, och nu även helt slut på arrangemang totalt sett. 

tisdag 7 september 2021

SweCup-Masters: Totalställning 2021 och lite tankar kring det

Ja, då var sammanställningen klar av SweCup-Masters 2021. 8 deltävlingar där de 6 bästa räknades. Jag var med i 5 lopp. Mina placeringar blev 2, 3, 1, 1, 5 vilket räckte till totalseger. Självklart en vingklippt säsong på många sätt, men ändå skoj med totalseger. 

Vanliga år har vi en cup i linje, en i tempo och en totalcup. Men i år alltså bara en totalcup. Jag har tidigare vunnit tempocupen, men aldrig totalen. 2017 var jag trea, 2018 och 2019 tvåa och i fjol var det ingen cup. 

Förutom denna framgång också ett guld, ett silver och ett brons i SM/NM. Riktigt skoj när målfokus och stora insatser ger resultat som till stora delar överträffade förväntningarna. Särskilt om jag ser till alla problem med kroppen. Nöjd!

Slut på tävlingssäsongen, men redan nu har jag börjat fundera kring hur jag ska tänka inför nästa säsong. Både vad gäller hur jag ska träna, vilka mål jag ska ha, hur jag ska förhålla mig till skadorna som inte kommer försvinna och försöka komma tillrätta med begränsningarna som de ger. 

Nu kvarstår bara Vännästrampet, ett motionslopp som vi anordnar på söndag. 






söndag 5 september 2021

En intervall på 31 km avrundar helgen

Tuffa intervaller i fredags, 5 timmar distans i går och idag lite mer cykling. Hade tidsbrist då jag åkte ut då jag hade lovat att maten skulle stå på bordet 18.00 (trots en kort runda blev det 18.15....).

För dagen stod därför en lång hård, men inte maxinsats på programmet. 25 minuters lugn cykling och sedan var det dags.

Brännlandsrundan på ca 31 km stod på programmet. Hårt men kontrollerat på platten, ännu hårdare uppför och lugnt utför. Planen var alltså att det skulle vara hårt, men det skulle finnas tryck kvar uppför och det skulle kännas bra hela vägen. Så ca 90% av max.

Jag hade en plan om att köra sträckan med ett snitt på 39 km/h. Inte helt lätt då det är ganska mycket upp och ned (totalt 251 hm), avgrävd väg med grus som gör att du där nästan stannar, två avsnitt utöver det med dålig asfalt och dessutom ska man ut på storvägen två gånger och då får man alltid stanna eller åtminstone ha väldigt låg hastighet för att cykla säkert när man ska över den trafikerade vägen.

Blev lite fartlek då grundeffekten skulle ligga på ca 310 watt, ca 370 watt uppför och väldigt lugnt utför. Bra känsla hela vägen faktiskt. Det blev inte riktigt 39 km/h (fattades 0,3 km/h), men det rullade på bra. Ett snitt på 313 watt, NP på 328 watt och en snittpuls på 83%. Bedömer att jag skulle klara ett varv till med denna intensitet, men ändå en bra genomkörare.


Lugnt och fint hem. Sedan lite kyckling och ris med Katten, sonen och en kompis till honom. Nu Vuelta Espanã.  

lördag 4 september 2021

Lite intervaller och en långrunda

Slut på tävlingssäsongen, men cykla ger så mycket mer än bara tävling. Det ger glädje, social stimulans, endorfiner och minskad smärta från mina skador mm.

Ja, sedan är det förstås alltid roligt att känna sig stark.

Mitt högerben är åter lite av banan. Men jag har ändå rullat på med träning i veckan.

3 timmar distans i tisdags, sedan 2 timmar på onsdag med en timme som var hård men inte max. 

I går, fredag så tog jag mig till Pengsjölia. En bra klättring för lite intervaller. Ca 2,2 km med ca 4,2% snittlutning. Jag brukar köra 5 minuter uppför innan jag åter vänder ned för ytterligare en klättring. Det regnade när jag skulle ut, så jag fick vänta en bra stund. För att inte cykla hela fredagskvällen fick det bli raka språret till klättringen. Upp och ned 6 gånger utan paus och sedan hem igen. Jag har helt klart tappat en hel del form sedan tävlingarna men det var i alla fall ok. Totalt 19 minuter pulszon fem, så helt klart jobbigt. 


Idag var Katten med vänner och plockade lingon. Själv hittade jag tre cykelvänner för en lite längre runda med fikastopp. Det börjar helt klart bli höst då det var max 10 grader idag och rejält blåsigt. Men det blev en mycket trevlig cykling ändå. Lugnt och fint i 3,5 timmar + ett trevligt kaffestopp. Sedan skarvade jag på för att få ihop 5 timmar. 

I kväll har vi tagit det lugnt hemma med middag och film. 

Blir nog lite mer cykling i morgon.

 

onsdag 1 september 2021

Slogs om segern i Swecup-masters totalcup - Racerapport från linjeloppet i Svanesund

 I söndags var det så dags för säsongens sista tävling. Linjeloppet i SweCup-Masters i Svanesund.

4 varv på totalt ca 76 km. En tuff klättring på mitten och i övrigt inte så utmanande. 

Jag brukar gilla att gå på utbrytning och köra offensivt. Men i söndags var min tanke att det skulle bli ett taktiklopp. Jag skulle inte köra för segern i det enskilda loppet med risk att vara för offensiv, misslyckas och missa topp 7. Topp sju var nämligen vad som behövdes för att vinna totalcupen. Jag har de två senaste upplagorna blivit två i totalcupen, så nu vore det roligt att stiga upp ett steg.

Min plan var att bevaka Eric Egelstig från CK Hymer som alltså skulle vinna totalcupen om han vann loppet och jag var sämre än 7:a. 

Det gick alltså ut på att om Erik försökte komma loss skulle jag försöka hämta in honom (om ingen annan gjorde det) och få stopp på utbrytningen. Om någon annan försökte sig på en utbrytning där Eric inte var med skulle jag släppa iväg denne då Eric som sämst skulle kunna vara tvåa för att ha någon chans alls att vinna totalen.

Loppet rullade på och inga utbrytningar lyckades. Jag var med när Eric försökte komma loss och andra hämtade in utbrytningar från andra cyklister. 

På tredje varvet började jag inse att det kunde bli spurt och jag är inte modig i en spurt medan Eric är mycket stark där. 

Jag bestämde mig därför för att vara lite offensiv och prova en del. Det visade sig dock att det nog inte skulle bli några utbrytningar som höll denna dag.

Jag backade ned igen och planerade för en offensiv en bit före mål. Det blev dock aldrig läge.

Så in i 90 graderssvängen som leder in på stora vägen med endast ca 1 km kvar till mål. 

Nu började jag bli orolig. Jag låg sist i klungan och Eric låg perfekt för att spurta.

Jag insåg att jag skulle behöva göra ett undantag och i alla fall prova att spurta lite för att se om det gick att komma förbi tillräckligt många för att minst bli sjua. Det kändes hopplöst, men om Eric inte vann behövde jag inte komma så långt fram i alla fall. Gav därför inte upp.

Jag gick ut till vänster och det blev ganska öppet. Valde att ta vind för att känna mig mer trygg, men kom ändå förbi ganska många. Så bara att fortsätta trycka. Jag fick syn på Eric till höger och inser att han inte är långt före. Hastigheten är kring 60 km/h trots att jag inte maxar och fortfarande sitter ned. Jag försöker inte ta fler placeringar utan nöjer mig då jag ser att det kommer att räcka för totalen. Vill inte ta någon onödig risk.

Så över mållinjen som femma. Riktigt lyckat. Jag nådde mitt mål om totalcupen och jag inser också att om jag maxspurtat hade det kunnat bli pallen. Bara 0,3 sek från vinnaren. Även om jag nog inte heller framöver kommer att riskera något i en spurt känns det bra att inse att jag kanske inte skulle vara så dålig på att spurta om jag hade modet och var villig att riskera en krasch.

Ja, så var då tävlingssäsongen slut. Totalt 9 tävlingar i Swe-cup masters eller mästerskap. totalt 4 segrar, ett guld och ett silver på SM, ett brons på NM, vinst i totalcupen och totalt 7 pallplatser. Dessutom riktigt bra prestationer i de två lopp jag missat pallen med en 5:e plats i sista loppet och en 12:e plats på Nordiska där jag var med i en utbrytning som nästan lyckades. Svårt att vara annat än nöjd med säsongen.

Med tanke på all träning och rehab jag lagt ned sedan min skada i januari 2019 och många motgångar med mina skador under försäsongen känns det extra tillfredsställande att nå mina mål. 

Nu bara vårt eget motionslopp, Vännästrampet kvar för detta år. Sedan får vi se fram emot nytt år och nya utmaningar. 

tisdag 31 augusti 2021

Svanesunds tempolopp i SweCup-Masters: RR

Efter att ha varit på behandling kändes min rygg och mitt högra ben bättre efter stora problem. Det gjorde att jag bestämde mig för att åka den långa resan till Svanesund.

I Svanesund väntade säsongsavslutningen i SweCup-Masters. 

I lördags var det så dags för sista tempotävlingen för säsongen. Två veckor tidigare tävlade jag i Götene och då kändes tempoloppet inte alls bra i och med att rygg och ben inte alls fungerade. 

Trots det blev det en knapp seger. Men denna dag ville jag ha revansch på mig själv i själva prestationen. Jag ville verkligen ha med mig en bra känsla inför vinterträningen.

Svanesunds tempobana är smal, svängig och med mycket utför och uppför. Framför allt finns det ett antal stängda svängar där du alltså inte ser utgången i svängen. Jag blir ofta lite osäker när det ser ut så och det stör övriga loppet. Nu vid genomåkning innan tävlingen bestämde jag mig för att gå ur tempopositionen vid de skarpaste svängarna, vilket gjorde mig tryggare i själva loppet och jag kunde koncentrera mig på att i varje givet läge av banan maximera prestationen.

Min start var inte förrän 16.31 vilket var mycket bra. På det sättet hade jag många timmar att jobba med rygg och ben. När loppet startade kände jag snabbt att benet var med och att jag inte hade låsningar i kroppen. Mycket bra.

Jag bestämde mig då att starta offensivt och vågade trycka på mer än tidigare tävlingar. Känslan var överlag bra och jag hade bra tryck uppför orkade trycka över krönen, fick bra fart utför där jag ändå kunde återhämta mig. 

När jag tittade på hastighet och snitteffekt under loppet fick jag fler kvitton på att detta var lovande.

Jag var också mycket fokuserad då jag visste att en vinst skulle innebära att chansen att vinna totalcupen skulle vara stora bara det gick hyfsat på söndagens linjelopp.

Med bara några kilometer kvar såg jag att min tid skulle bli bättre än alla tidigare år jag tävlat på denna bana. Mitt tidigare rekord på 27.27 skulle slås med marginal. Jag gasade lite extra då det såg ut att finnas chans att komma under "drömgränsen" på 27 minuter.

Jag blev nog lite väl taggad. Loppet avslutas med en kraftig utförslöpa och därefter ett vägbyte med en nittigraders sväng. Sedan en dryg kilometer in mot mål. 

Jag kommer i bra fart utför och tycker jag slutar trampa i god tid för att få ned hastigheten inför vägbytet. Men i efterhand får jag inse att jag hade en dålig linje in mot svängen och hade för hög hastighet. 

Jag bromsar mer, men inser att det går för fort. Jag bromsar mer och båda däcken låser sig. Jag försöker släppa lite samtidigt som jag fortfarande har styret rakt fram. Skulle jag svänga nu åker jag omkull. 

Diket närmar sig med stormsteg. Men precis när jag kommer ut i gruset bedömer jag att det går att svänga vilket det också gör. Däremot blir jag nästan helt stillastående. Dock ingen vurpa.

Igång igen och full fart in mot mål. I mål på 27.09 vilket är ett tydligt PB och en riktigt bra tid. Snitteffekten på 360 watt med kraft kvar i slutet för en bra spurt är jag också nöjd med. 

Det räcker till seger och 50 nya poäng till totalcupen. Mycket bra!

I efterhand när jag analyserar loppet ser jag att jag i jämförelse med alla andra tappade 8-9 sekunder i den sväng jag höll på att åka i diket. Det hade alltså inte räckt till en tid under 27 minuter även om jag tagit svängen bra, däremot inser jag att övriga loppet var riktigt, riktigt bra.

Så nöjd med loppet. Prestationen var minst lika bra som de två loppen på SM. 

Efter loppet blev det en del snack med cykelvänner innan det var dags att fylla på ordentligt med energi inför söndagens linjelopp.   

Jag konstaterade att det borde räcka med topp sju under söndagen för att vinna totalen i Swe-cup Masters. 

torsdag 26 augusti 2021

Fem pallplatser på 16 dagar - men då orkade inte kroppen mer

 ROADTRIP 2021 – DEL 8: SAMMANFATTNING

6 tävlingar på 16 dagar var till ända. Hade förberett mig ett år för dessa dagar och är så nöjd och stolt för alla ansträngningar för att vara där jag är och för att jag lyckades peaka formen. Prestationen är jag överlag mycket nöjd med och även resultatet.

På Nordiska Mästerskapen blev det brons på tempot och på linjen var det inte långt borta att utbrytningen hållit som då lett till medalj. Blev i stället bara en 12:e plats, men insatsen var bra.

På SM blev det guld i partempo och silver i individuellt tempo. Topprestation i båda loppen. Fick ut det jag hade.

På Masters-cup blev det en 3.e plats i linjeloppet vilket överträffade förväntningarna och seger i tempot trots att kroppen inte ville vara med.

Förutom att det blev tre riktigt bra semesterveckor så är jag sammantaget mycket nöjd över mina tävlingar och särskilt glad att jag lyckades toppa formen till mästerskapen och samtidigt minska konsekvenserna av mina skador. 

Sedan sista tävlingen har jag inte lyckats få till kroppen i vettigt träningsskick, trots mycket rehab. Problemen började dessutom veckan innan, så det har nu gått länge sedan jag senaste tränade på ett bra sätt. 

Så en hel del låsningar i ryggen, mer smärta och ett domnat högerben under ca två veckor. Det har också inneburit att jag blivit orkeslös, vilket nog beror på att kroppen jobbar hårt med dessa delar.

Först i går fick jag en tid för behandling av mina skador vilket förbättrade situationen. På kvällen efter behandlingen kunde jag för första gången på flera veckor träna nästan som vanligt. Hur kroppen nu reagerar får vi se.  

Min ursprungliga plan var att avrunda tävlingssäsongen med att delta i cupavslutningen nere i Svanesund, och har också anmält mig. 

Jag har dock tvekat om jag ska åka ned utifrån avsaknad av träning, försvunnen form och stora smärtor. Men i och med gårdagens lyckade behandling och att träningen efter var ok blir det nog så att jag ändå åker.  

Men ska jag ha något att hämta där krävs alltså att kroppen är klart bättre än vad den varit nu på slutet. Jag kämpar på med mina övningar, så får vi se hur det går helt enkelt.

Återkommer med hur det utvecklar sig.














onsdag 25 augusti 2021

En dålig dag när kroppen inte ville vara med - med bästa möjliga utfall

ROADTRIP 2021 – DEL 7: MASTERS-CUP I GÖTENE: TEMPO

Här kommer så näst sista delen kring den roadtrip som nyligen avslutats.

Redan dagen efter det tuffa Kinnekulleloppet var det dags för tempo. Jag insåg att det skulle bli svårt att hinna få ryggen i rätt skick då smärtorna och problemen efter loppet dagen innan var stora.  

Jag gjorde vad jag kunde, men när det var dags för loppet insåg jag att mitt högerben inte fungerade. Det var domnat och känslan var inte bra. Bansträckningen var dock till min fördel och 1:an och 3:an från SM var inte med. Så jag hoppades jag skulle kunna kämpa mig till en bra placering, trots allt. Svårast skulle det bli att hålla Eric Egelstig från CK Hymer bakom mig. Han har fått bra fart på grejerna och gjort allt bättre resultat. 

På vägen till vändningen gick det mest uppför och sedan mest utför tillbaka. Det innebär att du ska köra mycket hårdare i klättringarna då det totalt ger en bättre tid. Jag hade dock som sagt inte ett högerben som fungerade fullt ut så det saknades en hel del (ca 20 watt). Det gick alltså alldeles för långsamt till vändningen. Sedan på tillbakavägen i bättre vind och mer utför fungerar det lite bättre när kroppen inte riktigt är med. Kunde köra hårdare tillbaka, men med en fart som mest låg över 50 km/h ger det inte så mycket extra fart. Jag kämpade dock på och i mål kom jag och inte var känslan bra. 

Så ropar speakern ut att jag vunnit! Bara med 11 sekunder, men det var bästa möjliga då egentligen inget kändes bra. Riktigt nöjd att jag på en dålig dag ändå kan cykla så pass bra. Ett styrkebesked i sig.

Efter loppet fanns dock en hel del oro kring hur kroppen kändes. När den blir så dålig som den var brukar det ofta ta mycket länge innan det blir bättre. Men just där och då försökte jag släppa den tanken.

Efter loppet och prisutdelning satte jag mig husbilen och den långa roadtripen var snart till ända.

Ja, inte är tempohjälmen den snyggaste utan visir och inte på cykeln. Men viktigast är att den är snabb. Här i samtal med Staffan Sandberg från CK Sundet. Foto: Sport och Naturfoto

tisdag 24 augusti 2021

Resultat över förväntan i Kinnekulle

 ROADTRIP 2021 – DEL 6: MASTERS-CUP I KINNEKULLE: LINJELOPP      

Ja, då är vi snart ikapp och kan skriva om nutid. Men med tanke på att jag inte skrivit på bloggen under i stort sett ett helt år och det var en hel del tävlingar inom kort tid under vår nyligen avslutade roadtrip blir det alltså lite till att titta bakåt. Nu är vi ungefär en vecka tillbaka i tiden.

Du hittar de tidigare delarna i vår roadtrip om du tittar på tidigare inlägg i bloggen.

Men nu rullar vi alltså igång igen.       

En vecka efter SM var det så dags för Swe-cup. Veckan hade kantats av allergiproblem och ont i ryggen (vilket gör att mitt högerben domnar). I stort sett ingen träning på hela veckan och jag hade inga stora förväntningar inför loppet. 

Kinnekulle linjelopp är 3 varv där varje varv avslutades med en ca 2,5 km tuff klättring.

I vanliga fall hade jag försökt komma i en utbrytning innan klättringen då jag har svårt att göra skillnad där. Är lite för tung för det. Men då kroppen kändes sådär bestämde jag mig istället för att vara passiv och sedan hoppas jag åtminstone skulle kunna hänga med klungan i klättringen.

Både varv 1 och 2 gick över förväntan. Det var inte nära att jag skulle släppa, men visst krävdes det en hel del ansträngning och effekt i den sista klättringen. På sista varvet gjorde jag i början ett litet utbrytningsförsök, men insåg snabbt att det var fruktlöst. Valde därför att vila fram till sista klättringen. Ja, vila är kanske inte helt sant då det krävdes en NP på ca 300 watt för att hänga med och slutligen då en klättring på ca 6 minuter med riktigt hög effekt.

Även sista gången i klättringen kändes bra till en början. När tempot ökades började det bli tufft, men jag var med. Brantare och brantare med en avslutning på ca 10% och ett tempo som ökade. De allra snabbaste fanns det inget att göra åt, men jag nötte på i mitt tempo och gick förbi allt fler. Med en liten bit kvar till mål låg jag trea och med de sista krafterna lyckades jag hålla den placeringen. Otroligt nöjd med detta. Hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle gå med en sådan avslutning på tävlingen.

En kropp som inte fungerar som jag vill och en bana som inte gynnar mig och ändå en pallplats. Ja, då blir den fortsatta dagen riktigt bra.

måndag 23 augusti 2021

Mitt bästa lopp sedan skadan - ytterligare en SM-medalj som belöning!

ROADTRIP 2021 – DEL 5: SM I INDIVIDUELLT TEMPO

Jag fortsätter med inlägg om vår roadtrip som nyligen avslutats. Vi är nu framme vid inlägg 5 av 8.

Partempot där vi tog guld var på torsdagen. Fredagen ägnades åt rehab för att få till mina problem i ryggen. Skulle jag få loss låsningarna i ryggen och skulle mitt högerben fungera? Under försäsongen har jag ibland haft problem i månader, i andra fall har jag fått till en lösning på någon eller några dagar.

Jag steg upp redan 04.00 för att hinna jobba med kroppen och då öka chansen för att det skulle fungera. När jag sedan rullade igång med uppvärmningen fick jag upp hoppet. Ryggen var som den skulle.

Det var samma bansträckning som på partempot. Två varv på en 16 km lång rundbana som inleddes med en tuff stigning, sedan böljande vägar för att leda in på en fartsträcka innan det bar skarpt utför inför varvning.

De tidigare åren hade jag gått för hårt i första klättringen, men nu höll jag igen lite och det tillsammans med riktigt bra form blev det ett riktigt toppenlopp. Bra tryck hela loppet och en riktigt positiv känsla. Väl i mål insåg jag att detta skulle räcka en bra bit då det var ett klart personligt rekord. Att jag dessutom cyklat om många starka cyklister var ytterligare ett kvitto på att det gått bra.

Speakern ropar ut att jag är i ledning och har slagit Mats Snygg från CK Bure som för en vecka sedan vann NM. Nu väntade vi bara på Patrik Boström från CK Fix som startade sist (jag startade näst sist). När han passerar mållinjen får jag se mig slagen med 13 sekunder. Bara att gratulera! Patrik är svårslagen, och senaste segern över honom var innan min skada. Men nu var jag klart närmare än tidigare, i alla fall. 

Trots att det inte blev guld utan ett silver var jag supernöjd. Detta tillsammans med partempot var mina två bästa lopp sedan 2018 som var mitt sista år innan min allvarliga skada. Så skoj!

Martin Sundgren som jag tävlade med i partempot gjorde i mitt tycke ett bra lopp även individuellt med en 7:e plats, men själv var han inte helt nöjd. Men att i sitt första SM få med sig ett guld i partempo är få förunnat.




söndag 22 augusti 2021

SM GULD!

ROADTRIP 2021 – DEL 4: SM I PARTEMPO

Du hittar del 1-3 om du tittar på mina senaste inlägg på bloggen. 

Efter en vecka i Kil med kombinerad semester och Nordiska mästerskapen i tempo och linje rullade vi vidare mot Jönköping och Lekeryd. Där väntade SM i tempo.

Jag har länge varit intresserad av att köra pertempo på SM men har inte hittat någon klubbkamrat till det. Så några veckor innan SM tog Martin Sundgren kontakt med mig och hörde om jag var intresserad av att cykla med honom. Vi tog några träningspass tillsammans och bestämde oss för att köra ihop. Han brukar cykla för Gimonäs CK, så han fick byta klubb för att det skulle vara möjligt. Inte nog med att jag nu fick köra partempo så räddade han mig när vi var på plats i Lekeryd genom att han hade ett reservdäck när mitt med kort varsel blivit förstört.

Redan innan start var Martin offensiv i sitt uttryck, medan jag var lite mer avvaktande.

Inför lagtempot lade vi upp en taktik som skulle gynna våra styrkor och som vi trodde skulle ge den absolut bästa sluttiden. 

Innan loppet hade jag som bäst hoppats på topp fem då motståndet var hårt och Martin är ganska så ny på tempo. Men oavsett var vi överens om att ge allt och se hur långt det skulle räcka.

Så var vi iväg och direkt in i en klättring. Jag låg först och satte upp en intensitet jag tänkte skulle vara hård, men inte för hård. 

Så var vi iväg

Väl uppe tog Martin en förning innan jag låg i spets på de smala partierna från kilometer 2 till ca 9. Jag matade på rejält då jag visste att det skulle bli lite återhämtning ute på den stora vägen. Där tog Martin ett antal förningar vilket gjorde att jag snabbt återhämtade mig. Varvet avslutades med en rejäl utförslöpa. Jag tog början och Martin gick sedan om då han både har större utväxling och är större vilket gynnar farten utför. Martin fortsatte över mål och sedan var det min tur igen att inleda varv 2 i backen.

In för varvning

Jag såg på min cykeldator att hastigheten varv 1 hade varit bra, vilket gav mersmak. 

Vi fortsatte samma taktik varv två, och genom att jag fick avlastning av Martin efter första backen och några gånger på den platta delen kunde jag ligga hårdare i spets än vad jag gör när jag kör individuellt tempo. När Martin var i spets körde han mycket bra, och framför allt var jag imponerad av att jag kunde köra hur jag ville i spets, och han tappade aldrig mitt hjul. Endas stället jag höll igen lite var i de två tuffare klättringarna. Så det rullade verkligen på bra. 

Väl i mål såg jag att tiden var riktigt bra. Nu började jag verkligen hoppas på en framgång. Kanske tvåa eller trea var möjligt? Jag följde så de starka par som var kvar genom att finnas i målområdet och lyssna på speakern. När alla gått i mål fick vi fira. 

SM-Guld. Riktigt skoj! En toppeninsats av oss båda med ett storartat resultat.

Våra största supportar var på plats och utan det stöd som jag får av familjen hade jag förstås aldrig kunnat få de framgångar jag haft.  

Martin med fru och barn och Katten och Melvin