En bild av den vecka som varit

Det har varit lite tunt med skrivande den senaste veckan. Vad har då hänt?

Bland annat har vi umgåtts med systrarna och deras barn under några dagar. Ena dagen på en "äventyrspark" och den andra dagen i min ena fars stuga. Sedan har mor och min andra far varit här på middag.

Sonen i "lianen"

Vi har också gjort lite annat smått och gott.

Ja, sedan har det blivit en del cykling.

En tisdagskväll utan regn - sensation

I tisdags var det Vännäs CK-träning och vi blev sex stycken från klubben och dessutom ett fint nyförvärv från Spårvägens cykelklubb, Pierre Kuster. Han var här hos svärföräldrarna och hade hört av David Lif att det var bra att träna med oss. En trevlig kille och duktig cyklist.

Vi tog en 80 km-runda och intensiteten var bitvis ganska så hög. För egen del kunde jag bara ligga först eller sist, då mina bromsar efter kraschen på SM var i stort sett obefintliga. Jag hade ingen lust med någon fler krasch i onödan. Alla var för dagen starka och det blev ett snitt på 36 km/h trots en hel del stigningar.

I Hössjöbacken som är ca 3,5 km lång bestämde jag mig för att prova benen en del. Pierre Kuster tog täten med Helmersson just bakom. Själv låg jag sist när det blev lucka framåt. Jag spurtade ikapp de två första och låg där en stund innan jag gjorde ett ryck och lade mig sedan på jämn hög intensitet och tryckte backen upp. Benen var kanske inte helt pigga, men de svarade bra.

Kan tillägga att innan den gemensamma träningen körde jag 20 km med tempocykeln vilket var första korta passet med den sedan SM. Det kändes ok.

På onsdagen cyklade jag till Sörmjöle (fars stuga) och när vi varit klart där för dagen cyklade jag hem. På torsdagen blev det ingen träning.

Paus på Café Kvarnen i Vindeln

I går var det åter dags för lite cykling. Vi blev fem stycken som cyklade till Vindeln för lite fika. Vinden var rejäl och det innebar 25 km motvind och sedan 20 km kantvind innan vi var framme. Efter lite gott fika tog vi vägen hem via Kassjö och Brännland vilket gjorde att vi kunde lägga till nästan 70 km och totalt landade rundan på närmare 12 mil. Hemvägen gick i medvind, och att trampa på i 45-50 km/h utan ansträngning är inte helt fel.

Teknisk paus på vägen tillbaka till Vännäs

Förutom Helmersson, Tjäder, Niklas och jag hade vi ett nyförvärv med oss, Mikael Müller. Som så många gånger tidigare när vi haft med oss cyklister som inte är väldigt vana vid långa turer, blev det rejält segt på slutet. Mikael kämpade dock berömvärt hela vägen hem. Nästa gång kommer han vara ännu starkare. För egen del passade det bra att det blev ett mycket lugnt pass då jag rullat ganska mycket sista tio dagarna, ca 560 km. Av dessa har jag också kört några tydliga intervallpass.

För övrigt kommer nu ordningen att bli återställd. Jag har hittat min kamera som varit försvunnen några veckor. Så från och med nästa inlägg lär det bli några riktiga bilder. På slutet har det antingen varit inlägg utan bilder eller bedrövliga bilder tagen med mobilen.

Att krascha i en klunga av kor

Idag kunde det blivit en helt vanlig beskrivning av en cykelrunda. Men något mycket oväntat hände.

Men vi börjar med det väntade. Jag hade bestämt mig för att cykla med några trevliga typer från Sävar/Umeå. Jag gav mig av vid nio för att möta de efter vägen. Efter ca 35 km såg jag dem i fjärran och jag vände för att rulla med dem under ca 60 km innan jag själv cyklade hem ca 20 km. Ja, vi tog också ett fikastopp på Statoil i Vännäsby.

Själva rundan gick lugnt förutom att jag när jag cyklade själv gjorde 4 stycken maxintervaller på vardera 30 sekunder.

Vad var det då som hände. Jo, jag cyklade som sagt hemifrån vid nio och tog vägen mot Hjoggsjö. När jag cyklat ca 8 km hände det. Jag höll en fart på ca 35 km och och började närma mig en kurva. När jag så svängde vänster såg jag det. Det var som proffsklungan som kom i full fart i alla led. Men inte var det cyklister som täckte vägen. Det var kor. De kom galopperande rakt emot mig!!

En klunga av kor på väg mot mig

Vad skulle jag göra. Prova att cykla vid sidan av dem? Nej, det var inte möjligt för det fanns inget utrymme. Chansa på att cykla på och tänka att de flyttar sig. Nej, inte troligt och inte smart. Stanna och hoppas de springer förbi mig. Nej, då blir jag nog en våt fläck på av hovar som trampar på mig. Alla dessa tankar tog nog en tiondel eller så.

Svaret blev, panikbroms och tvär vändning på den smala vägen. När jag väl vänt cykeln och var på väg åt andra hållet var korna kanske fem meter bort och de hade inte sänkt tempot. Helt klart var det tur att jag inte valde några av mina andra alternativ.

Cyklist som flyr från kor

Galopperande kor har bra fart, och jag fick trampa på bra för att komma ifrån dem. Jag tittade bakåt och tänkte att nu har jag tillräckligt säkerhetsavstånd. I vanliga fall hade jag tagit fram kameran, men den har jag inte hittat senaste veckan. Det fick bli min iphone. Att fota åt ett håll och cykla åt ett annat med jagande kor och samtidigt att bara ha en iphone att fota med innebar inga vidare kort. Men kort blev det.

Cyklist som gömmer sig för kor

Jag cyklade på tills jag såg en smal grusväg som jag cyklade upp på en bit. Just efter kom korna. Den första tog några steg upp på min väg, och jag började titta om jag kunde ta vägen någonstans. Turligt nog bestämde den sig för att fortsätta efter asfaltsvägen tillsammans med de 13-15 andra korna.

Jag rullade ut på vägen. Då kom en bil i full fart som jag genom tecken försökte få att förstå att det var bäst att sänka farten om det inte snart skulle bli en klungkrasch. Han förstod mitt viftande och sänkte tempot.

Jag fortsatte min väg. Det tog inte länge innan jag mötte en traktor som ville att jag skulle stanna för att höra om jag sett några kor, och kor det hade jag sett.

Förra veckan blev det en klungkrasch, men denna veckan kom jag undan i blotta förskräckelsen.