Att krascha i en klunga av kor

Idag kunde det blivit en helt vanlig beskrivning av en cykelrunda. Men något mycket oväntat hände.

Men vi börjar med det väntade. Jag hade bestämt mig för att cykla med några trevliga typer från Sävar/Umeå. Jag gav mig av vid nio för att möta de efter vägen. Efter ca 35 km såg jag dem i fjärran och jag vände för att rulla med dem under ca 60 km innan jag själv cyklade hem ca 20 km. Ja, vi tog också ett fikastopp på Statoil i Vännäsby.

Själva rundan gick lugnt förutom att jag när jag cyklade själv gjorde 4 stycken maxintervaller på vardera 30 sekunder.

Vad var det då som hände. Jo, jag cyklade som sagt hemifrån vid nio och tog vägen mot Hjoggsjö. När jag cyklat ca 8 km hände det. Jag höll en fart på ca 35 km och och började närma mig en kurva. När jag så svängde vänster såg jag det. Det var som proffsklungan som kom i full fart i alla led. Men inte var det cyklister som täckte vägen. Det var kor. De kom galopperande rakt emot mig!!

En klunga av kor på väg mot mig

Vad skulle jag göra. Prova att cykla vid sidan av dem? Nej, det var inte möjligt för det fanns inget utrymme. Chansa på att cykla på och tänka att de flyttar sig. Nej, inte troligt och inte smart. Stanna och hoppas de springer förbi mig. Nej, då blir jag nog en våt fläck på av hovar som trampar på mig. Alla dessa tankar tog nog en tiondel eller så.

Svaret blev, panikbroms och tvär vändning på den smala vägen. När jag väl vänt cykeln och var på väg åt andra hållet var korna kanske fem meter bort och de hade inte sänkt tempot. Helt klart var det tur att jag inte valde några av mina andra alternativ.

Cyklist som flyr från kor

Galopperande kor har bra fart, och jag fick trampa på bra för att komma ifrån dem. Jag tittade bakåt och tänkte att nu har jag tillräckligt säkerhetsavstånd. I vanliga fall hade jag tagit fram kameran, men den har jag inte hittat senaste veckan. Det fick bli min iphone. Att fota åt ett håll och cykla åt ett annat med jagande kor och samtidigt att bara ha en iphone att fota med innebar inga vidare kort. Men kort blev det.

Cyklist som gömmer sig för kor

Jag cyklade på tills jag såg en smal grusväg som jag cyklade upp på en bit. Just efter kom korna. Den första tog några steg upp på min väg, och jag började titta om jag kunde ta vägen någonstans. Turligt nog bestämde den sig för att fortsätta efter asfaltsvägen tillsammans med de 13-15 andra korna.

Jag rullade ut på vägen. Då kom en bil i full fart som jag genom tecken försökte få att förstå att det var bäst att sänka farten om det inte snart skulle bli en klungkrasch. Han förstod mitt viftande och sänkte tempot.

Jag fortsatte min väg. Det tog inte länge innan jag mötte en traktor som ville att jag skulle stanna för att höra om jag sett några kor, och kor det hade jag sett.

Förra veckan blev det en klungkrasch, men denna veckan kom jag undan i blotta förskräckelsen.