Mockträsktempot - inte mycket som gick rätt där

I måndags rullade jag benen med tempohojen efter söndagens urladdning på Sjulsmarksgirot. Tyvärr blev det spöregn och sist effektmätaren blev blöt havererade den. Det blev tyvärr samma sak nu. Lär få vänta en vecka innan den är sig själv igen. Surt när effektmätaren inte är att lita på.

Sonen var ute och fiskade, och han hade bättre tur. Både gädda och abborre.

I går tog vi alla tre en gemensam cykeltur i det som mestadels var bra väder. Dock fick vi en lite regnskur på oss, men det var inget som störde.

Vi hann också med att spela lite olika sällskapsspel i husbilen.

På kvällen skulle jag köra Mockträsktempot för att få lopp i kroppen inför NM. Det gick sådär med det mesta. För det första fick jag inte effektmätaren att fungera och det var två problem med detta. Det ena att jag är ganska så beroende av återkoppling hur hårt jag kör för att verkligen pressa mig. Sedan hade jag hoppats få ett referensvärde på hur hårt jag orkar köra 30 km i den form jag är nu. Nu vet jag inte alls vilken effekt jag kunde trycka. Problemen slutade dock inte där.

Det var inte så många med på loppet, men Victor Andersson från Skellefteå CK som kör Elit var ett bra riktmärke.

Tyvärr fick jag starta först av de snabbaste. Så ingen effektmätare och inga referenser från andra cyklister. Inte mycket att göra åt.

Så bar det av, och efter någon minut insåg jag att det gick för hårt. Rejält surt i benen. Men efter ett tag hittade jag ändå en hyfsad balans i trycket.

Bra förutsättningar rent allmänt med 17 grader och typ vindstilla.

Mats Engfors/Fotographic

15 km till vändet. Endast ca 50 höjdmeter och dessutom är vändet ca 10 meter lägre ned än startpunkten. Trots goda förutsättningar så var jag ändå nöjd med ett snitt på 47 km/h innan jag vände hemåt.

Mats Engfors/Fotographic

När jag såg att jag utökat avståndet till Victor kändes det ännu bättre. Då visste jag att insatsen var bra.

Victor Andersson Mats Engfors/Fotographic

Efter ca 4 km körde jag dock på något och en km senare var det slut. Dubbelpunktering! Detta på däck som bara använts två gånger. Surt att bli ståendes bland myggen. Tur att jag ganska snabbt fick skjuts tillbaka till start.

Jag var inte särskilt sur över själva loppet, men jag hade gärna kört hela loppet och den genomkörare det skulle blivit. Men ska jag välja lopp tar jag förstås det nu förutsatt att jag inte får haveri på tävlingarna framöver.

Jag har ingen aning om snitteffekten, men jag kan konstatera att jag utifrån känsla mm i alla fall borde ha klarat ett snitt på i alla fall 45,5 km/h på 30 km och det är helt klart ett steg i rätt riktning. Även om det bara var 110-120 höjdmeter totalt sett.

Efter lite trevliga snack rullade vi tillbaka till campingen via Ica för att bunkra lite mat. Väl på campingen blev det en rolig film innan det var dags för sömn.

Idag har det tyvärr regnat hela dagen. Men vi har i alla fall fixat tempohojen. Jag chansade på att återanvända ett av två däck. Vi får se om jag missat något som gör att det blir punktering igen.

Det är för övrigt inte alla som har en egen mekaniker. Katten är alltid snäll och hjälper till. Hon är dessutom duktig och det går snabbare när vi är två. Lyft som jag inte klarar för mina skador fixar hon. Helt enkelt toppen.

Í kväll ska vi på lustspel: "Släktingar och oäktingar". Det ska bli trevligt.

Förhoppningsvis är vädret bättre i morgon då BodenAlive börjar. Då blir det nog ett besök där och sedan ska vi nog för en gångs skull ut och cykla också....

Mockträsktempot - Havererad effektmätare och trött gubbe

Sedan i söndags bor vi på Bodens Camping och planerar att vara kvar fram till lördag.

I kväll var det Mockträsktempot bara 20 km från Boden. En tävling som arrangeras av Sävast CK. Det var ett bra arrangemang och en riktigt trevlig bana med fin asfalt. Det var inte särskilt backigt, utan mer av slakmotor de höjdmeter som fanns. Det borde alltså passa mig bra som är relativt tung och brukar ha bra grundtryck.

Första start var så sent som 19.30, men det var ändå tillräckligt bra väder för att köra kortbent. Däremot var det inte en optimal klädsel efter loppet, då jag lyckades få en mängd myggbett.

Det fanns flera starka cyklister på plats. Bland annat från Team Norrbotten, Piteå CK, Sävast CK och Luleå CK.

Jag har haft en förkylning i kroppen i veckan, och då vet man aldrig hur det går när man väl trampar igång. Därför var det med en viss osäkerhet jag rullade fram till start 19.45. Det visade sig dock att det inte var mitt stora problem. Det var istället att effektmätaren inte fungerade. Den hade fungerat på uppvärmningen, men uppenbarligen gjorde den kväll därefter.

En trött gubbe som hoppas på något bra i horisonten (foto Johan Sandström)

När starten gick upptäckte jag detta och försökte i farten få igång effektmätningen, då den är extremt viktig för att ligga på "rätt" belastning. Det visade sig att det var omöjligt att få den att fungera, och vid målgång visade det sig också att min klocka måste ha stängts av ett bra tag, då den tid jag trodde jag gått i mål på i själva verket var nästan 90 sekunder sämre. Snopet.

Foto: Mats Engfors

Hur som helst var det motlut i början och i stressen över klockan och att inte veta om jag tryckte tillräckligt hårt visade det sig efter en stund att jag gått alldeles för hårt. Pulsen sköt spikrakt i höjden och benen började ganska snart kännas som stockar. I efterhand ser jag att den första milen gick på ett snitt med över 45 km/h och då var det en del uppför i början. Tittar vi till pulsen och känslan gissar jag att jag i början låg på över 400 watt och det är inte optimalt på ett lopp som är 30 km.

Denna och alla kommande racebilder av Johan Sandström

Det mesta blev alltså helt fel. Jag körde en typ av maxintervall första fem kilometrarna vilket innebar att de avslutande 25 km handlade om att överleva. Pulsen var skyhög och mjölksyran hade räckt till alla medtävlare. Jag försökte dock köra på, även om effekten och trycket i pedalerna inte var vad det borde.

Men att ge upp är inte min still, så jag trampade det som gick, även om känslan aldrig var bra. Det var alltså långt i från ett optimalt lopp och jag blev väldigt trött. I slutet kändes det som benen skulle sprängas och ändå fanns inte det tryck som borde. Jag körde sämre än mina två tidigare tempolopp, och blev samtidigt mycket tröttare.

Självklart lärde jag mig även detta lopp en hel del. Försvinner effektmätaren kan man inte lägga sig på 93-95% av maxpuls och tro att det ska hålla i 30 km. Händer det igen, måste jag nöja mig med max 90% för att förhoppningsvis ha mycket mer tryck i slutet och få till en bättre sluttid.

Snittfarten hamnade på 43,5 km/h, men då var alltså mil två och tre rejält mycket långsammare än mil ett. Så blir det när snittpulsen hamnar på 93% av maxpuls och högst uppmätt puls på 97% av max. På SM körde jag ungefär lika fort, men då var det många fler höjdmeter att klättra.

Lite vila efter ett tufft lopp.

Formen är nog ganska god ändå då jag trots dåligt avvägt lopp, dålig känsla och sprutande mjölksyra rullade in som tvåa (både i min klass och totalt), slagen av Måns Berglund med drygt 20 sekunder.

Roligt för Måns gånger tre. För det första att ta revansch på mig sedan SM och för det andra fick jag höra att han var uttagen i landslaget till Nordiska Mästerskapen som äger rum i Helsingfors i helgen. För det tredje var Måns också extremt nöjd med sitt lopp vilket bådar gott inför tempot i helgen. Lycka till!

Så ser en trött man ut

Det var som sagt en bra och rolig tillställning och med många trevliga cyklister där jag sedan tidigare känner vissa av dem. Några var nöjda, andra mindre nöjda med sin insats. Riktigt surt var det för Fredrik Riström från Team Norrbotten som jag lärde känna på min senaste resa till Gran Canaria. Hans kedja hoppade och han fick ingen sluttid. Inte särskilt roligt.

Avslutningsvis: Tack Sävast CK för ett bra arrangemang.

Ja, nu ska jag trampa något pass till i veckan, hoppas att förkylningen håller sig i schack och sedan ska vi genomföra en mängd "barnaktiviteter". Det börjar med en heldag i morgon på inomhusbadet, Nordpoolen.

Innan loppet då jag fortfarande var pigg.

På söndag blir det förhoppningsvis krafttrampen i Skellefteå. Då hoppas jag på pigga ben och att undvika krascher.