Inte trodde jag att man kunde drabbas av sådan extrem energibrist att jag omgående skulle vara tvungen att avsluta mitt träningspass. Energibristen slog till utan förvarning och jag var inte alls beredd. Men ibland händer saker oväntat.
Jag har på senare tid kommit igång med träningen allt bättre, men slemmet i bröstet som finns kvar efter min influensa och som verkar ha bestämt sig för att vägra släppa taget gör att jag än så länge väljer att att inte köra tröskelpass, intervaller eller annan träning som för mig till pulszon 5. Jag har gjort något försök, men det fungerar helt enkelt inte. Men snart kanske....
För att kompensera bristen på intensitet behöver jag köra desto längre. Idag avverkades därför ett tänkt mastodontpass.
Träningens första 90 minuterna avverkades parallellt med 50 km i Holmenkollen. Ett intressant och spännande lopp. Jag körde på i pulszon 3 och det kändes inte speciellt jobbigt. De såg mycket tröttare ut på TV.
Jag planerade för ytterligare 90 minuters cykling i pulszon 4 och då ha sällskap av SM-slutspelet i ishockey. Trots högre intensitet kändes det fortfarande förvånansvärt bra efter nästan 2,5 timmar. Klockan började dock dra ihop sig till middagstid.
Helt plötsligt blev det mycket tungt att trampa och min dator som är kopplad till trainern berättade att det var paus i träningen. Jag förstod inte vad som hänt. Träningen gick inte att starta om och jag trodde att det var problem med programvaran i datorn - som det varit tidigare.
Jag märkte då att det inte fanns någon ström i trainern. Hade den kraschat?
Efter en stund började jag misstänka en komplott. Var detta ett kreativt sätt från sambon att berätta att det var dags för mig att fixa middagsmaten?! När jag konfronterade henne hävdade hon dock att hon var oskyldig och att det var en propp som gått. Hon sa att det berodde på att hon startat ugnen och då klarade inte proppen att jag samtidigt cyklade. Var detta sant eller bara en bra bortförklaring? Kan det verkligen vara så att jag alstrar så mycket energi att jag knäcker elsystemet? Ja inte vet jag.
Innan energibristen slog till hade jag kört 150 minuters träning av planerade 180 minuter och jag hade känt mig ganska fräsch under hela rundan. Jag hade till och med kunnat trycka på riktigt bra sista timmen. Positivt. Tur att det denna gång inte var den typ av energibrist som kan ses på bilden nedan. Sist jag kände mig så tärd och utan energi var under och efter en av etapperna under Falun Tour 2011, och jag lovar - Det är ingen skön känsla.
Som belöning för en god insats fixade jag grönsaks- och potatisblandning med oxfilé och god sås. Till detta vitlöksbröd och lite vin. Inte helt fel. Det var riktigt gott
Ligger nu i soffan och funderar på om jag också gjort mig förtjänt av lite popcorn. Ska fundera en stund.
Mycket om mycket och mycket lite…
5 timmar sedan