Kroppen är förunderlig. Efter förkylning måndag till onsdag utan någon som helst träning så körde jag på torsdag och fredag. I slutet av fredagens pass fick jag ont på insidan av mitt vänstra knä.
Jag tänkte inte så mycket på det utan hade en plan om att köra ett riktigt långpass på lördagen då Melvin och Katten ändå var borta. Men bara efter drygt tio minuters cykling under lördagen började jag få känningar i knäet och efter ca 30 minuter fick jag avbryta.
Jag har haft samma problem vid ett tidigare tillfälle då jag haft smärta på insidan av knät och en bra bit upp efter låret. Den gången kändes det hopplöst, men efter mycket stretching blev det bättre.
Med vetskapen om det stretchade jag ljumskar, baksida lår, rumpmusklerna och höftböjen.
En halvtimme senare provade jag igen, men då jag efter ett tag bara kunde trycka 150 watt utan att få en stickande smärta på insidan av knät var det bara att sluta igen.
Mer stretching och nu även tid på min foamroller som jag har. En dryg timme senare provade jag igen, men det fungerade inte ändå. En punktsmärta på insidan av knät och känningar hela vägen upp till ljumsken.
Riktigt sur och orolig fick jag inse att av det planerade 4 timmarspasset blev det inget mer än besvikelse och oro.
Kontraproduktiv som jag kan vara hetsåt jag all tid som var kvar av lördagen. Min onyttigaste dag på många månader.
På söndagen hade Melvin kalas med släkten, och jag planerade att prova ett lugnt träningspass innan. Rejäl stretching och kinesiotejp på knät och insidan av låret. Jag rullade lugnt i 45 minuter och det kändes lite bättre, men långt ifrån bra.
Återigen blev det hetsätning på födelsedagsfikat.
Efter att alla gått fortsatte jag min rehabmassage och stretching. Sedan ytterligare 45 minuters rehabcykling och nu kunde jag trycka på lite utan en allt för stor smärta.
Totalt sett var jag dock rejält sur efter en bedrövlig träningsvecka med endast 20 minuter som var bra då jag körde en maxtjuga i fredags på 374 watt. I övrigt blev det bara en dryg timmes träning totalt. Som bonus en oro att kroppen skulle fortsätta ställa till det.
Idag kände jag att knäet var markant bättre och jag provade därför att köra en riktig träning ikväll efter en lång förberedelse.
Helt otroligt. Idag hade jag ingen känning alls. För tre dagar sedan kunde jag inte ens snudda knäet utan smärta. Fascinerande hur kroppen fungerar. Jag har alltså inte egentligen problem i knät, utan jag har tränat mycket och inte skött min stretching så att rumpmuskel, ljumskar, höftböjare mm blivit för stela. Symptomen hamnar i knäet.
Nu gäller det att jag håller i det här och sköter mig även vid sidan av träningen så det inte blir ett nytt bakslag.
Mycket om mycket och mycket lite…
5 timmar sedan
Låter inte kul! Var mer specifikt sitter det? Är du trycköm?
SvaraRaderaJo, trycköm på insidan. Skulle dock säga att det nog inte riktigt är i knäet. Övre delen av knäskålen, men på insidan ca 4-5 centimeter in. Med mycket stretching är dock smärtan för stunden nästan helt borta. Hittills hoppas jag att orsaken är att jag är extra stel och att jag inte skött mig kring detta. Det kan göra att kroppen kompenserar etc vilket kan skapa smärta på de mest underliga ställena. Då går det att motverka med rehabstretching. Vi får se om det är så eller något större problem.
RaderaHej! En högst ovetenskaplig gissning är att du har ont i den sk gåsfoten. jag har haft exakt samma smärta. Jag försökte med vila och voltaren utan minsta resultat. Gick till en naprapat som plågade mig rejält men smärtan i knät försvann HELT. Egentligen har man inte ont i knät och de tre muskler som fäster där du ritat ut din smärta är för stela (i mitt fall nästintill krampar) och drar i muskelfästena och därav smärtan. Ordination = Stretching och rörlighetsträning. Ingen fara alltså! Med vänlig hälsning, Micke TOAC
SvaraRaderaTack för input Micke. Ja, dina tankar ligger i linje med mina erfarenheter. Har inte hört talas om gåsfot, men som sagt rimligt. Särskilt då just stretching och rörlighetsövningar lindrar och har historiskt tagit bort problemet. Vi hoppas du har rätt - då är det ett övergående problem så länge jag börjar sköta stretching och rörlighet bättre.
Raderaja, det är svårt att motivera stretching och rörlighetsövningar så länge man inte har ont. När det börjar göra ont och man inte kan träna blir det lättare att motivera sig...
SvaraRadera