Varför vill människor i bilar utsätta cyklister för livsfara? Det kunde blivit min sista cykeltur!

Efter väldigt mycket träning på slutet blev det helt plötsligt tre vilodagar. Det var helt enkelt midsommarhelg och vi var på tur. Att få in träning var inte möjligt.

Men efter vila torsdag, fredag och lördag så var det dags för ett riktigt gediget träningspass. Vi i Vännäs CK hade sedan länge bestämt oss för att köra en riktig långrunda just denna söndag. Lugnt och långt och så blev det också. Mycket träningstid och sociala aspekter i fokus.

Det har nog aldrig hänt att vi stannat så ofta. Det blev fika, lunch, fika och sedan middag innan vi tog sista biten hem.

Då hade vi avverkat ca 250 km på ca 8.5 timmar. Vi var 7 stycken i Vännäs CK som hängde på hela vägen runt och det blev en toppenbra dag. Visst blev några lite sega mot slutet, men det är ju inte så underligt med så lång cykeltid.

7 nöjda cyklister som avverkat 250 km

För egen del kändes långrundan bra och när jag igår fortsatte att trampa på kändes det helt okej. Det blev tempohojen som fick luftas, som många gånger på slutet. En del handlar om cyklingen, men en hel del också om att få till positionen på hojen. Sedan skadan är jag kortare på grund av mina kotkompressioner och rörligheten är sämre. Det gör att positionen på cykeln också förändrats. Att få till ett så lågt luftmotstånd som möjligt och samtidigt trycka så mycket watt som möjligt är inte lätt.

Hur som helst hade jag sänkt sadeln lite och det kändes något bättre än tidigare. Jag körde en 20-minutersintervall på en av mina teststräckor. Planen var att köra tröskel och jämföra mot andra tillfällen för att se hur positionen påverkade luftmotståndet. Sammantaget kändes själva cyklingen ok, men det fanns helt klart mer att göra vad gäller positionen på hojen.

Nu höll allt på att bli helt meningslöst då jag kunde blivit riktigt allvarligt skadad. Jag var i Överboda och cyklade uppför backen mot Strand. Inga fordon, cyklister eller gångare i mitt körfält. Bara att köra på i ca 40 km/h. Jag får ett möte och helt plötsligt svänger bilen vänster in framför mig. Helt utan förvarning ska hen in på sin gård till höger om mig. Jag han tänka att nu är det kört! Men på något sätt lyckas jag tvärsvänga, ta mig över på andra sidan vägen och snuddar bara bakre delen av bilen. Det gick bra, men kunde slutat mycket illa!

Jag kunde ha stannat och tagit samtalet med bilisten, men valde att cykla vidare. Det hade inte blivit något bra av detta samtal. Men det känns verkligen tråkigt att det finns bilister som beter sig så obetänksamt och illa ute i trafiken. Jag tror ingen bilist vill ha en cyklists eller någon annans död på sitt samvete. Men ändå tas så många risker och så många dåliga beslut. Min stora önskan är att bilisterna skulle ta det lugnare, hålla ut bättre, inte tvärbromsa framför oss cyklister för att "statuera exempel" eller köra ut/in från avtagsvägar precis när vi kommer mm. En sådan fantastisk sport som cykling är där vissa människor i bilar gör att vi är utsatta för livsfara gör det verkligen tråkigt.

Ja, nu gick det bra denna gång. Men jag hoppas få undvika fler gånger.

Även idag blev det träning. Först ca 90 minuter, åter på tempohojen. Jag hade nu justerat ner sadeln ännu mer och även sänkt positionen fram. Efter att ha testat en halvtimme insåg jag att sadeln behövde upp lite igen och även en justering fram skulle genomföras. Ytterligare en justering senare kändes det helt plötsligt ganska så bra.

Et av många test av positionen, men inte det sista.

Nu hade jag dock bara på mig ca 15 minuter innan jag behövde avsluta. Det fick bli min testbana - Västerås runt, för att känna av om jag skulle få tryck och fart. Helt plötsligt kändes det lovande på banan som är ca 5 km, har ca 45 höjdmeter och slutar på en punkt ca 15 meter högre än starten. Med andra ord mer uppför än utför. Med en insats som var ca 95% och som jag borde kunna klara bra mycket längre landade det på en snittfart på 43,8 km/h och en helt okej effektsiffra utifrån insats. Positivt!

Nu hann jag inte köra mer, så jag ser fram emot nästa tempopass för att se om jag nu kanske hittat min nya position. Hoppas!

Efter ca 30 minuters vila var det dags för vår gemensamma träning med Vännäs CK. Jag rullade iväg, denna gång på racern. Efter söndagens tuffa långrunda, släktfester och utlandsresor blev vi bara fyra stycken. Men det går att få till trevliga och givande pass ändå. Jag, Tjäder, Helmersson och Peter Göransson från Norrlandscyklisterna bestämde oss för att köra intervaller runt Västerås. Det innebär drygt 7 minuters hårdkörning och därefter 10 minuter lugnt innan det är dags igen. 4 tuffa intervaller stod på programmet och vi startade efter varandra för att ha andra att jaga/hålla undan från.

Nöjda efter fyra bra genomförda intervaller

Riktigt bra och trevlig träning där alla 4 verkligen presterade bra. För egen del klarade jag att hålla tänkt effekt på alla intervallerna. Det blev 387, 388, 379 respektive 383 watt. Totalt 28 minuters intervalltid. Riktigt hårt, men inte max. Snabbaste varvtiden landade på 7.02 och 41,5 km/h vilket är bra på den banan med racer. Särskilt med vindarna som var och att jag fortfarande söker en del effekt i benen. Visst har det gått fortare innan skadan, men det var ett steg i rätt riktning.

En bra träningsdag helt enkelt. Slutet av tempopasset gav bra besked och nu även intervallpasset.

52 timmars cykling hittills denna månad och det borde landa på ca 60 timmar denna månad om jag kan träna enligt plan resten av veckan.