Mallorca dag 7 - Sa Calobra och jag frös så jag skakade

Efter att ha cyklat 27 timmar på 6 dagar (vilat en) bestämde sig Katten för att vila sista dagen inför hemresan. Detta för att vara hyfsat uppvilad mentalt och fysiskt när arbetet drar igång morgonen efter vi kommer hem.

Jag är inte fullt så långsiktigt så jag åkte iväg på långtur. Vädret var bra vid kusten och känslan var god. Jag bestämde mig för att åka från Playa de Palma via Lluc till Sa Calobra.

Det rullade fint fram till bergen och de ca 8 km upp till Lluc (Bensinmacksbacken) togs kontrollerat. Utan stopp rullade jag vidare mot Sa Calobra. För varje km blev det kallare och kallare. Sedan blev det dimma och nu var det ingen lek längre.

Väl framme vid caféet som leder mot Sa Calobra såg jag många cyklister ståendes och det syntes att de frös om händer och kropp. De hade trots allt jackor och handskar. Själv hade jag korta byxor och kort tröja. Endast en väst som extra förstärkningsplagg. Tanken slog mig att rulla vidare mot Puig Major och skippa Sa Calobra.

Men så svängde jag in och började klättringen på 2.5 km som leder upp till toppen av Coll dell Reis. Ingen återvändo. Nästan 10 km utför nu. Stannade kort och tog den enda bilden för dagen.

Det blev kallare och kallare och till slut kände jag inte händer och tår och det gick nästan inte att bromsa. Jag såg i efterhand att det var ca 7 grader. När du då nästan inte har några kläder och inte trampar alls, då blir det kallt. Vad hade jag gett mig in på!?

Jag tog mig dock ned till kusten. Steg kort av cykeln, vilket knappt gick då jag var helt stelfrusen och benen som pinnar. Tittade mig omkring. Såg endast en cyklist! Ni som varit nere vid vattnet vet hur det brukar vara.

Ingen återvändo. Bara att trampa uppåt. Jag hade som mål för dagen att köra så fort jag kunde uppför, men nu såg det mörkt ut då kroppen inte mådde bra av kylan.

Jag gjorde ändå ett försök att klättra de 670 höjdmeterna uppför så fort jag kunde. Mer än 9 km klättring och en snittlutning på ca 7%.

Från början är det inte så brant och det är långa raksträckor. På detta parti var benen rejält stela och jag fick inte upp effekten. Så första två kilometerna gick sämst. För sedan vaknade ben och kropp och jag kunde höja effekten med ca 20 watt resten av vägen upp.

Det gick alltså lite för lugnt i början på grund av stelfrusna ben och därför nådde jag inte 90% av maxpuls förrän efter drygt 15 minuter. Men från minut 5-6 hade jag ändå legat rätt i effekt och jag gjorde vad jag kunde för att det skulle gå hyfsat fort.

Jag matade på och det var först mot slutet i de brantaste partierna jag fick övertyga kroppen några gånger. Sista raksträckan in mot "mål" var dock jobbig i motvinden. Då tog det emot bra.

Jag tryckte av klockan och när jag såg tiden kände jag mig nöjd. Tror jag putsat mitt rekord.

Jag hade ännu bara stannat en gång för dagen för ett tekniskt stopp och det skulle bara bli ett kort stopp till. I övrigt rullade jag på hela tiden. Så nu utför och sedan direkt upp i klättringen mot Puig Major. Därefter 13 km utför till Soller och nu väntade bara klättringen över Coll de Soller innan det var lättåkt hem.

Det blev en riktigt bra cykeldag även om fötterna fortfarande var stelfrusna när jag kom tillbaka till hotellet. 6 timmar och 15 minuter, 15,5 mil och 2800 höjdmeter. Ett gediget pass helt enkelt.

Vad gäller min enda riktiga hårdkörning uppför Sa Calobra lyckades jag ta mig upp på ganska exakt 32 minuter. Det är ca 1 minut snabbare än 2018 som tidigare var min snabbaste tid. Det är jag riktigt nöjd med, även om många cyklar betydligt fortare. Men jag hade för mig hög effekt, så möjligen att jag skulle kapat en del i början om benen inte var stelfrusna. Sedan är de första två kilometerna väldigt bra om du ligger i grupp, så där fanns det också lite. Men sedan var det slut. Jag kommer aldrig att bli bland de snabbare här. Den effekt som skulle krävas för min relativt sett höga vikt för branta långa klättringar, kommer jag aldrig att uppnå.

Dock blev det nytt effektrekord i dag (i och för sig brukar jag köra hårt så här länge, och på tempohojen har jag alltid lägre effekt än på racer). Men räknar vi bort första fem minuterna gick de följande 27 minuterna på 380 watt. Hemma i garaget brukar 4 minuter kännas jobbigt på den effekten.... Räknar jag bort de första två minuterna, så blev det 378 watt.

Tunt med bilder idag - frös för mycket helt enkelt.

Ja, då var det över för denna gång. Jag och Katten har haft en toppenresa på alla sätt. Nu är det hemresa i morgon och tillbaka till vardagen på onsdag. Men jag har ju faktiskt en resa kvar detta år, med Vännäs CK. Och den är inte långt borta. Hoppas på att allt blir lika bra då.