Pang så tog det slut. Ett lopp jag laddat för i ett halvår
var över.
Vi rullade i väg 10.20 och hade då 13.5 mil framför oss. Det
var lite ryckigt och hetsigt under första varvet då över 100 cyklister ska få
ut sitt adrenalinpåslag. Jag började långt bak i klungan, men sökte mig framåt
efter 20 km då det var dags för den enda och lite längre backen. Det gick
hyfsat hårt uppför, men det var inga problem att hänga med.
Sedan rullade det på in till varvning och inget särskilt
hände. Varv två mattades tempot medan jag kände mig allt piggare. Varv två i
backen var väldigt lätt och jag började ladda för varv tre i backen och sedan
spurten.
Benen kändes pigga och jag visste att jag är med in på
upploppet och har chans till mitt mål för dagen, om det inte blir en krasch.
Målet var en plats någonstans bland de 10 första.
I en utförslöpa utan sväng med bara någon mil till varvning
hände det. Jag låg mitt i klungan och plötsligt ser jag hur det går cyklister i
backen ute till höger. Jag svänger vänster för att då se att cyklister går
ikull även där. Jag pallnitar för att om möjligt få stopp. Det är inte möjligt
utan jag kör rakt in i cyklisten framför mig som redan ligger ned. Det blir en hög. Jag försöker snabbt komma upp
för att se om jag kan fortsätta. Det visar sig då att min cykel sitter ihop med
en annan. Efter lite jobb kommer vi loss. Jag rullar vidare samtidigt som jag
kollar cykeln.
Den verkar vara tillräckligt okej för att fortsätta cykla
på. Dock är loppet över för dagen. Klungan har försvunnit i fjärran.
Jag hittar tre andra cyklister som också kraschat, men tagit
sig vidare. Vi gör ett försök att gå ikapp. Det hade kanske varit möjligt om vi
alla varit pigga, men nu var det bara en till som orkade trycka ordentligt. Det
innebar att när vi drog kom vi lite närmare för att när de andra två låg i
spets tappa mer än vad vi två tidigare tagit in. Att köra ikapp på två var inte
att tänka på om man skulle ha något kvar till varv tre.
Efter ett tag bestämde vi oss därför för att lägga ned och
lugnt rulla till målområdet och där kliva av.
Väl där träffade Melvin och Katten en sur och frustrerad
cyklist. En cyklist med trasigt hjul och trasig flaskhållare (har inte orkat
kolla om det är fler fel på cykeln). En cyklist som kände att benen var pigga
och som verkligen hade velat avsluta med en snygg spurt, oavsett vad det nu
hade räckt till.
Fram till kraschen hade jag verkligen inte förbrukat mycket
och låg på en snittpuls av 77%. Det är lägre än vad jag brukar ha på träning.
Nu var det förvisso ojämn fart, men ändå.
Extra surt då det är SM och det nu är ett helt år till nästa
chans. Sedan vet man ju inte om formen kan vara lika bra då.
Jag kan dock konstatera att med liknande form som i år, även
nästa år hoppas jag på en ny chans på linjen i SM och att jag då undviker
krascher och intermezzon. Då borde det kunna gå bra. Sedan hoppas jag på att vara ännu starkare på tempot.
Kunde jag undvikit kraschen? Ja, inte vet jag. Hade jag legat längre fram hade det fungerat. Även långt bak hade fungerat, de som var där han bromsa och sicksacka runt cyklisterna som låg. Men det är lätt att veta i efterhand vart man skulle varit. Det är inte mycket att säga om min position i klungan och när det väl smällde hade jag ingenstans att ta vägen.
Hur som helst en lite underlig helg. Jag hade inga
förväntningar alls på tempot och där överträffade jag allt vad jag kunnat
vänta.
På linjen blir det pannkaka av allt och inte ens en målgång.
I sammanhanget får jag dock vara glad över att jag inte fick några större
skador. Många gick hårt i marken, och jag hoppas verkligen att det gick bra för
dem.
Ja, nu orkar jag inte skriva något mer. Ska passa på att
sura lite mer. Vet inte riktigt hur länge det blir, men säkert en bra stund.
Sedan får jag ta nya tag mot nya utmaningar. Vad det blir? Det får jag
återkomma till. Just nu känns det mest surt!
Grymt tråkigt, särskilt när kroppen kände bra. Dock väldigt skönt att höra att du klarat dig hyfsat.
SvaraRaderaHelt klart tråkigt, men helt klart skönt att jag inte fick några större skador.
RaderaSkit också!
SvaraRaderaPrecis!
RaderaBryt ihop och kom igen Tomas!
SvaraRaderaSå här är det alltid på cykeltävlingar tyvärr.
Men detta år var det nog värre än någonsin vad det gäller
att cykla rent. Rent av fult!
Nä men du är så stark så en bättre positionering till nästa år Tomas dvs
långt fram i klungan så är du bättre skyddad från krascher.
Jag försökte hålla mig topp 10 så länge jag var med och där var det ok.
Ja, linjelopp är förrädiska. Men när de går rätt - riktigt roliga.
RaderaHelt klart får jag fundera kring positioneringen till nästa år. Försökte köra taktiskt för att ha mycket krut sista varvet. Gick sådär....