söndag 7 augusti 2016

Nordiska Mästerskapen - Linjeloppet: Allt gick som jag trodde

Idag var det den andra dagen av Nordiska Mästerskapen. 135 km linjelopp på en bana som kördes tre varv. Sedan fjolårets SM som gick på samma bana visste jag att det skulle bli extremt svårt att komma loss i en utbrytning. Den är helt enkelt inte tillräckligt tuff.

Visst. Mitt på banan är det en backe på ca 3,5 km, men det är inte särskilt brant. Med så många extremt duktiga cyklister på startlinjen räcker den inte för att komma loss.

Loppet startade och det gick med ganska jämn intensitet med några fartökningar och lite mer tryck i några knixar. Framme vid den längre klättringen sökte jag mig från en position långt bak till mitten av klungan och det gick inte hårdare än ca 300 watt uppför under sju minuter. Sedan lite utför och ca 2 km uppför och då 340 watt. Sedan var det mycket utför och det var mycket lätt att rulla med.

Varv två såg ungefär likadant ut som varv ett och det kändes väldigt lätt.

Jag låg stora delar långt bak och sparade kraft, allt med tanken att göra ett enda utbrytningsförsök, även om jag insåg att det var i stort sett omöjligt att lyckas på denna spurtbana.

Sista varvet med ca 7 km kvar till backen, rundade jag alla och ökade tempot. Några hakade på, men någon utbrytning var ingen intresserad av. Jag hamnade längst fram och sedan tvåa. Jag körde då igen. Ingen ville vara med. Planen var nu som innan loppet att gå loss och förhoppningsvis får med mig några starka cyklister, att några bryggade upp till mig alternativt att jag kom först in i backen och att en annan utbrytning går som jag kan hänga på.

Det visade sig snabbt att jag skulle få rulla själv en bra stund. Jag lade mig på ca 350 watt och det visade sig sedan i snitt 44 km/h. Det var dock dödsdömt från början då det var bra tryck i täten och ingen ville brygga upp till mig. Efter 8 km går jag först in i backen, med klungan alldeles bakom. Endast en cyklist vill öka tempot som jag hakar på. Men det stannar av och allt var över.

Jag visste nu att det skulle bli spurt och eftersom jag inte kan ta medalj i en plattspurt valde jag att ta det lugnt för att försöka undvika krascher. När över 60 cyklister tror sig kunna vinna blir det rejält hetsigt på slutet och det var mycket nära flera krascher och några gick också i backen vid ett möte med bil. Dock inga större skador.

Jag går in bland de sista i spurten och trycker på hyfsat utan att gå max. Rullar in som 22:a på samma tid som vinnaren. Det blev med andra ord som jag trodde när dagen började. Chansen hade varit att jag skulle komma loss, men det gick förstås inte. Jag var i alla fall ensam längst i dag och fick då bra tempoträning.

Det som var positivt var att benen var riktigt pigga och jag var stark hela rundan. Hade faktiskt inte högre snittpuls än 136 slag förutom de 8 km jag körde själv. Det innebar ca 75% av maxpuls. Den tuffaste tjugan blev det en normaliserad watt på 338 watt. Snittfarten landade på ca 41 km/h och det var 900 höjdmeter.

Jag säger också grattis till Stefan Ljungberg som är en monsterspurtare och var det även i dag. Riktigt välförtjänt seger i Nordiska Mästerskapens linjelopp.

Eftersom jag inte hade några större förväntningar på detta lopp är jag nöjd då kroppen och cykeln fungerade bra och jag fokuserar istället på min bronsmedalj från gårdagens tempo.

I går var det bankett med prisutdelning. Inte helt fel att stiga upp på pallen och ta emot en bronsmedalj för tempot. Riktigt stor och fin medalj dessutom.

2 kommentarer:

  1. Bra kört med tanke på banan Tomas!
    Synd att du inte fick med dig någon i utbrytning då kanske...
    Men som du själv konstaterade grymt bra träning.

    SvaraRadera

Min blogglista