Jag har inte cyklat i klunga sedan min allvarliga skada, och tänkte därför att Gottnes linjelopp kunde vara en bra tävling att börja med. Klungan är mindre, vägarna är bredare, det är få bilar och dessutom är banan så kuperad och utslagsgivande att det inte brukar bli trångt.
Det var ändå med stor osäkerhet vi gav oss iväg. Att inte tidigare cyklat i klunga och inte heller tagit i mer än kortare stunder sedan skadan gjorde att jag inte visste hur varken kropp eller knopp skulle reagera.
Jag hade några delmål för loppet. Det första var att våga åka i klungan utan att huvudet skulle säga stopp. Ja, sammantaget gick det ganska så hyfsat. När det gick som fortast utför släppte jag dock lucka och fick jaga ikapp, men i övrigt kändes det hyfsat tryggt.
Mitt andra mål var att hänga med hela vägen ut till vändningen. Det skulle visa sig att jag fick bita i en hel del för att lyckas med det, men det gick. Det gick dock bitvis riktigt hårt, och det var till större delen uppför. Jag brukar vara offensiv, men nu när jag saknar sista växeln körde jag passivt och bara för att försöka hänga med.
Inför vändpunkten efter ca 40 km var det först 3 km utför, 90 graders sväng, uppför en bit och sedan vändning och direkt tillbaka upp i samma backe. Där väntade då en klättring på 3 km där det bitvis är rejält brant. Snittet dock ca 5%. Mitt tredje mål var att hänga med klungan uppför klättringen. Då jag låg långt bakom utför i typ 75 km/h hamnade jag sist vid vändet och kom då sist in i klättringen. Sedan saknas det en hel del tryck, så jag fick verkligen bita i.
Med en bra inställning lyckades jag precis bita mig med uppför hela klättringen. Tur att det inte gick lika hårt som i fjol, då det krävdes bra mycket mer tryck för att gå med.
Nu när jag var med över berget insåg jag att nu blir det spurt. Då var mitt sista och fjärde mål för dagen att inte riskera något. Så när vi närmade oss spurten om segern valde jag att lägga mig nästan längst fram och direkt i vinden.
Med andra ord var hälsan viktigare än placeringen. När de började komma bakifrån med några hundra meter till mållinjen ställde jag mig upp och spurtade, men hade förstås tagit för mycket vind på slutet och hade inte så mycket tryck kvar. Tog mig dock i mål utan incidenter och bara några meter bakom vinnaren och nära tredje plats. Segern glädjande nog till Martin Gunhaga från Gimonäs CK. Han är verkligen inne i ett flow nu. Grattis! Roligt också med Nicklas Jonsson från Obbola med en andra plats och Jonas Örjestad från Team Norrbotten som trea. Trevliga och duktiga cyklister alla tre och värda sina pallplatser.
Själv är jag nöjd med en fjärdeplats utifrån de förutsättningar som är. I och med att jag saknar en sista växel och jag dessutom inte vill spurta är jag så att säga uddlös. Ett annat år hade jag gjort vad jag kunnat för att komma loss i en utbrytning, men nu blev det till att åka med.
Det var i alla fall ett riktigt roligt lopp som gick på i bra fart. 80 km med ca 900 höjdmeter och en snittfart på ca 39 km/h. Då gick det dessutom bitvis väldigt lugnt på slutet. För egen del landade det på en normaliserad effekt på 297 watt, så det blev ett riktigt bra pass. Det är också bara att konstatera att linjelopp, och inte bara tempolopp är roliga.
Ont i större delen av kroppen under och efter loppet. En stor del på grund av skada, annat utifrån att jag saknar en hel del träning.
Nu hoppas jag att kroppen börjar bli så pass okej att jag inom kort kan börja köra hårdare intervaller. Det är helt klart så att helgens power i benen avslöjar att det hittills inte varit möjligt, även om jag trots detta känner mig mycket nöjd. Svårt att vara annat då jag är på gång formmässigt, jag fixade att köra i klunga och det blev en 1:a och 4:e plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar