Mallorca 2013 - dag 7: Pina, Manacor och Montuiri

Spöregn när vi tittade ut från frukostbordet. Inte muntert. Vi bestämde oss för att vänta ut regnet en halvtimme. Därefter gjorde vi oss klara för dagens cykeltur. I dag blev det armvärmare, benvärmare, vindväst och skoöverdrag på.

Väl ute i cykelrummet insåg jag att jag missat lämna nyckeln i hotellreceptionen. När jag rullade dit insåg jag att solen spruckit fram. Jag tog ett djärvt initiativ och tog av mig benvärmare och skoöverdrag. Det skulle en stund senare visa sig vara ett misstag grande.

Dagens cykelrunda blev nämligen ingen propaganda om vi ser till vädret. Inledningsvis massor med motvind, lite senare - massor med motvind, på slutet - massor med motvind. Kanske hade vi medvind någonstans men det var lätt glömt.

När vi cyklat ca en timme började det regna och blåsten tilltog, inte alls trevligt. Vi var dock nästan framme i Manacor och bestämde oss för att äta lunch där. Efter att ha irrat runt i den lilla staden ett bra tag tog jag initiativet att fråga i en supermarket efter en restaurang. Kvinnan svarade: That road, left, big restaurant, Wok. Vi lyssnade på rådet och var snart framme vid restaurangen som var en av de största jag sett. Borden var numrerade upp till 105 och varje bord rymde i snitt 5 personer - dvs totalt över 500 gäster. När vi kom in var det tre gäster där som snart gick. Kvar blev jag och bror tillsammans med sju personal.

På restaurangen serverades en gedigen buffé - kinesiskt, japanskt och thailändskt. Det fanns hur många val som helst. Maten var god, dock lite kall (inte bara den fantastiska sushin som jag lät väl smaka)

Vid lunchbordet sa bror att han för dagen hade lite pengar med sig, endast 20 euro. Jag hade just tänkt samma tanke, jag hade glömt mynten som jag lagt fram (ca 20 euro), så jag hade också bara en tjuga. Vi sa att det blir till att hushålla om vi ska kunna stanna och fika och fylla på vatten. Det visade sig snart att det verkligen var sant. Det visade sig nämligen att lunchen gick på 15 euro. Vi hade då 3 timmars cykling kvar och bara 5 euro var kvar till alla kommande inköp såsom kaffe, fika, vatten mm.

När vi tittade ut från restaurangen var det riktigt busväder. Detta var första gången på resan det nästan hade känts skönt att vara på hotellrummet istället för att cykla. Vi tog dock tjuren vid hornen och gav oss av på de 9,5 mil som återstod av dagens runda.

Vädret var nu om möjligt ännu sämre än innan lunch. Det var till och med så att vi önskade oss långa handskar för att inte frysa sönder fingrarna. Vi trampade dock på och snart visade det sig bli väldigt många backar som gjorde att vi fick upp värmen. Allt eftersom blev också vädret något bättre, om än aldrig bra. Tre bra backar på totalt 400 höjdmeter och en dryg timme senare nådde vi Montuiri.

Vi bestämde oss för att köpa kaffe (tilltugg hade vi inte råd med) och stannade vid första bästa bar. Baren visade sig vara ämnad för lokalbefolkningen och inte i för turister. Det framgick av att vi inte såg en turist så långt ökad nådde och att i baren satt ett tiotal äldre män och höll låda. Några kvinnor syntes inte till. Prislistan satt uppe och det var i stort sett gratis - vilket också visade att det inte var turistanpassat. En kaffe och en cola 2.80 euro. Vi satte oss utomhus, i och med att vi bara är gubbar och inte fullt så gamla som de som kvalat in att sitta inne (snittåldern var nog kring 70), och njöt en stund för att sedan trampa vidare.

Då jag bara hade 2.20 euro kvar fick de ursprungliga två flaskorna med vatten, som nu bara var en halv, räcka ett tag till. Vi bestämde oss för att vatteninköpet fick ske i nästa by. Det visade sig dock lättare sagt än gjort. Överallt var antingen Supermercadon stängd eller obefintlig. Detta höll på att sluta i Pina (men vi bestämde oss för att inte åka dit...)

Men till slut, i tredje byn och nästan 3 mil senare hittade vi ett ställe som var öppet, och som sålde vatten. Alla supermercados hade även här siesta, så det fick bli den bensinmack vi hittade i Muro.

Då det bara var ca 2 mil kvar (vi hade kört 11 mil på en dryg liter vatten) så var bror djärv och sa att han klarar sig på en cola och det vatten han hade kvar. Han tog en 33 cl cola och den kostade 1.20 euro. Då jag var lite törstigare, men även jag ville våga lite - tog jag en 50 cl cola och säkerställde att jag skulle få låna av honom om priset var för högt (han hade ju kvar en euro eller så). Jag kom till kassan och priset var - 1.20 euro. Det var det första stället jag varit på där man fick nästan 2 dl gratis...

Efter att ha hetsdruckit upp colan och stretchat lite hade vi en mil till Can Picafort. Vi hade hela dagen tryckt på ganska så bra mellan byarna för att i byarna köra extremt lugnt. Det var något jag tänkte fortsätta med. När vi svängde ut på vägen visade det sig bli en häftig motvind, jag bestämde mig dock för att vinna över den. I det som visade sig bli 8 kilometer höll vi en snittfart på 34,5 km i motvinden - jobbigt men det kändes bra. Väl framme i Can Picafort var det bara ca en mil kvar till målgång.

Detta blev en dag med klart sämre väder, en dag då vi frös ordentligt, men också en dag då vi höll ett bra distanstempo och fick 13 bra mil i benen . Sammantaget alltså - mycket bra. Nu håller jag som mest på att fundera på allt skoj jag ska göra med den euro jag trots allt fick kvar.