onsdag 5 mars 2014

Små barn är livsfarliga

Formen har verkligen gått åt rätt håll på slutet och jag har kunnat köra på precis som jag önskat. Jag har också verkligen kunnat trycka på och köra högintensivt.

Idag var tanken att det skulle bli ytterligare en träningsdag med riktigt hög intensitet och en rejäl bang bom i högsta pulszonen.

Av detta blev det intet....

Efter en dag på arbetet som i morse började extra tidigt med en arbetsfrukost var det vid 17.00 dags för sonens innebandyträning. Då det är sportlov denna vecka blev vi väldigt få på träningen. Det innebar att vi körde smålagsspel en stor del av träningen och för att få det att fungera var jag med.

Jag vet sedan tidigare att min vad som kraschade hösten 2012 och aldrig helt återhämtat sig, inte pallar för så mycket löpning. Därför tog jag det lugnt, och inte behöver man köra allt för hårt när man tränar pojkar på 8-9 år.

Det tog inte många minuter innan jag fick ett slag på mitt vänstra knä. Ett knä jag haft problem med sedan jag var 15 år. Det gjorde rejält ont och är uppsvullet, men detta är inget som kommer att vara något problem om några dagar.

Jag kände också av vaden en del, men inte så att  det var några större problem. När jag tog en liten löpning fick jag dock helt plötsligt en av killarnas innebandyklubba instucken mellan benen. Det tog tvärstopp och klubban flög iväg flera meter. Det brände till i vaden och även min andra vad fick sig en rejäl törn. Efter detta var det inte aktuellt med mer löpning och dessutom har jag nu en rejäl svullnad i ena underbenet.

Ja, här har jag klarat mig från skador väldigt länge, och så händer detta. Jag, hoppas dock att det inte är någon fara.

Väl hemma blev det riktigt ordentlig stretching och massage av båda vaderna. Därefter bestämde jag mig för att ändå prova på ett cykelpass vilket det också blev. Däremot vågade jag inte köra några intervaller och sätta något särskilt tryck på vaderna.

Det blev istället femton minuters lugn uppvärmning. Därefter körde jag 25 minuter tröskel och direkt därefter 20 minuter sweetspot. Sedan blev det 10 minuter lugnt på slutet. I stället för riktigt tuffa intervaller blev det alltså jämn fart och inte allt för hårt.

Jag hade planerat att köra närmare två timmars cykling, men bröt alltså då jag hade 50 minuter kvar. Det är ingen katastrof, men då det började krampa i vaderna och kännas obekvämt/underligt ville jag inte utmana ödet. Jag brukar aldrig korta mina planerade träningar eller ge upp, men man får inte köra det upplägget in absurdum.

Jag tror och hoppas att jag inom några dagar åter är banan.

Sammanfattningsvis: Det är roligt och charmigt med barn.... I alla fall nästan jämt.

4 kommentarer:

  1. Var nog ett smart drag att avbryta. Hellre 50 min mindre än 50 dagars skadeuppehåll :-)

    Det är inte barnens fel utan innebandy som är livsfarligt!!! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar både barn och innebandy. Verkar dock vara en dålig kombination....

      Tyvärr är det nog så att du har en poäng, innebandy är inte helt ofarligt.

      Radera
  2. Samma här!
    Innebandy är rena dööden för en gammal gubbkropp... Å då menar jag min gamla lekamen givetvis ;-)
    I övrigt så håller jag också med Jocke smart att avbryta. De gånger jag dragit på mig skador i samband med träning eller känningar så avbryter jag direkt träningen. Så det var klokt kanske mindre klokt att ställa upp på innebandyn men jag förstår att du gjorde det. Själv hamnade jag av nån outgrundlig anledning i mål på en av träningarna när sonen spelade innebandy jag var lagledare/hjälptränare för laget och vi var en målis kort när tränaren skulle köra en träningsvariant med två målisar... Så trots målvaktsutrustning gjorde det O N T! Speciellt som grabbarna då var 16 år och kunde skjuta H Å R T! ;-)
    Vilket de givetvis gjorde när jag stod i mål de små liven :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog så att jag tror jag är 23 - men så verkar det inte vara.

      Att ställa upp på innebandyn kändes som en bra idé - i alla fall i början. Sedan fick jag tänka om.

      Det är klart att du ska offra dig för barnen. Jag gissar att du hade en del märken på kroppen efter din målvaktsinsats. Själv har jag när jag var aktiv stått i mål i både ishockey och innebandy (även spelat ute i innebandy), så jag är van vid smärta av olika slag.

      Radera