onsdag 21 maj 2014

Jag har gått in i väggen!

Idag har Tova varit dålig i två veckor. Förra måndagen blev Tova riktigt dålig och vi åkte in till sjukhuset med ambulans. Sedan dess har Tova legat på intensiven med en mellanlandning på Barnavdelningen innan hon blev sämre igen.

Igår började Tova kunna andas bättre och behövde inte lika mycket hjälp med andningen. I dag har hon på eftermiddagen klarat sig med syrestöd via en tratt som ligger bredvid henne. Denna förbättring gör att Tova sedan ett antal timmar åter är på Barn 2.

Än så länge orkar hon inte äta, sitta uppe eller vara särskilt aktiv, men hon lekte faktiskt lite försiktigt med en leksak i dag. Det kan tyckas vara en liten sak, men det är stort. Det betyder att hon i alla fall lite grann orkar bry sig om omvärlden, och att hoppet hos pappa växer.

Nu är det bara att hoppas att detta inte bara är en kortsiktig förbättring, utan det vänt på riktigt.
Tova leker lite försiktigt.
Tova myser med kaninen hon fått på IVA. 
Att som jag för tillfället ha två arbeten och en dotter som mår och mått så dåligt innebär en i stort sett ohållbar situation. Många har pratat med mig och bett mig vara försiktigt så jag inte går in i väggen.

I kväll hände det dock - Jag gick in i väggen. Det var oväntat och abrupt.

Jag och sonen åkte till sjukhuset och vid entrén finns en en typisk snurrsluss som rör sig när man stiger in i den och sedan öppnas den sig efter ett tag på andra sidan. Ja, ni vet vad jag menar.

Jag bär en massa grejer och sonen säger något till mig. Jag vänder mig om och fortsätter gå som jag börjat när jag gick in i slussen. Jag vänder på huvudet och - pang. Jag har helt plötsligt gått in i väggen - eller ska vi säger fönsterrutan. Det blev en rejäl smäll för huvud och glasögon. Klantigt - ja. Genant - ja. Irriterande - ja. Lite roligt en stund efter - ja. Skadad - lite grann.

Ni har säkert sett reklamen där en kvinna går rakt in i en glasvägg. Hade dagens episod filmats hade nog även jag snart varit i en tv nära dig.

Sonens uttalande direkt efter smällen: "Det var inte så smart. Man ska inte gå rakt in i glaset."

Nu hoppas jag att detta är enda gången och enda sättet jag kommer att gå in i väggen.....

Det har varit lite träning under maj månad. Jag hoppas verkligen att denna blogg snart åter övergår till att främst beskriva träning, lite familjeanekdoter och främst cykling.

2 kommentarer:

  1. Ajj ojj och samtidigt skönt att läsa lite positiva tongångar Tomas. Ja till och med din fadäs, been there done that! I den nyöppnade gallerian på storgatan i Luleå som kallas Smedjan. Ja de har svängdörrar, ja glasrutorna på den nyöppnade gallerian var vääldigt klara. Jag smackade rätt in i rutan med skallen först. Tur det inte var något skadligt! ;-)
    Jag låtsades tappa handskarna så jag kunde avleda uppmärksamheten från allmänheten... Men jag tror alla genomskådade det. :-)
    Mina döttrar som givetvis var med skämdes så det räckte å blev över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt för oss båda att vi nu inte är ensamma om vårt misstag....

      Förstår att döttrarna inte var helt positiva till sin pappas "insats".

      Radera