söndag 23 april 2017

Barsebäcks Sverigecup i Linje - Soloseger!

Efter gårdagens överraskande andraplats på tempot blev det lite återhämtningscykling på hotellrummet och sedan var det mest ätande och slappande som gällde. Ja, sedan var det förstås så att jag skulle packa ihop mina saker och bära ut de i bilen för att det inte skulle bli så stressigt i morse.

Det kändes att benen var trötta och jag körde med kompressionstights både under kvällen och hela natten. Natten skulle ägnas åt sömn, men kroppen var inte redo för det då den var lite ur balans efter tempot tidigare på dagen. Jag somnade därför inte förrän ca 02.00 och sedan sov jag dåligt tills det var väckning 07.00.

Jag packade ihop det sista och gick ned för frukost och där blev det ett trevligt snack med Eric Egelstig från CK Hymer som också bodde på hotellet.

Upp på rummet och 25 minuters uppvärmning på trainern och sedan ut med cykel och trainer och ombyte.

10.15 var det start på dagens linjelopp. 6 varv på ca 12,5 km per varv väntade. Egentligen bara en stigning per varv med ca 4 km till mål. I övrigt platt. Det som skulle ställa till det var vinden som blåste mycket starkt.

Vi var 73 cyklister till start och jag befarade att det skulle bli trångt och kännas farligt. Så blev det dock aldrig. Alla cyklade säkert och det var få bilar i möte. Sedan hjälpte det nog till att det gick stenhårt nästan från start. Detta gjorde att klungan nästan hela tiden var utsträckt. Sedan var det också svårt att vara ute och segla på sidan då vinden direkt fångade dig.

Från start och ca 2-3 km varje varv gick det något lugnare men bara en kort stund riktigt lugnt. Sedan ut på en längre raksträcka med bra vind där det bitvis var hårt. Den hårdaste biten väntade dock de sista 8 km på varje varv.

Först 3-4 kilometer jäms med havet och där var det rejält med kantvind. Här kördes det stenhårt flera av varven. Det allra första varvet låg jag långt bak och höll nästan på att åka av. Det krävdes väldigt mycket effekt för att överhuvudtaget hålla hjul. Jag insåg att detta skulle bli jobbigt.

Så ut på en ny väg med ca 4,5 km till målet. Nu bar det uppför och här matades det också varje varv. Efter någon kilometer var det utför och då borde det gå lugnt, men det var inte min känsla. Hårt tryck också utför. Sedan vänstersväng och en kilometer till mål. Här väntade en vägg av motvind. Jobbigt även här.

Efter 1,5 varv började jag fundera på att kanske bryta och åka hem. Jag hade ändå så långt att åka. Detta skulle ju aldrig kunna sluta väl.

Men så sökte jag mig fram i tät och det blev nu hårdkörning och jag kände att jag både kunde bidra och orka med detta. Det passar mig helt klart bättre att ligga långt fram och köra hårt men jämnare, än att ligga långt bak och vila för att sedan tvingas maxa för att täcka luckor.

Ja från mil 2 var jag långt fram resten av loppet. Det var riktigt tufft, men också stimulerande att känna att trycket fanns där. Roligt att vara aktiv och vara en av cyklisterna som gör loppet. Det har ju tidigare inte alltid varit fallet.

I klättringen varv två försökte vi köra loss ett antal från klungan, vilket också lyckades. Det fortsatte gå hårt och många var ansträngda.

I mitten av loppet går tre cyklister loss, och ingen vill täppa luckan. Alla räknar med att de inte ska hålla. De kör på bra och håller avståndet och de hämtas inte in av klungan på ett helt varv trots att vi går ganska så hårt.

På nästa varvs klättring trycker jag och några till på och helt plötsligt är vi bara två kvar. Vi bestämmer oss för att göra ett försök att gå ikapp utbrytningen. Det är väldigt jobbigt, men vi närmar oss stadigt och klungan tappar. Vi hämtar in två cyklister som tidigare försökt gå ikapp täten, men inte lyckats. Efter några kilometer på näst sista varvet i den rejäla motvinden är vi ikapp utbrytarna.

Det dröjer dock inte länge förrän klungan har hämtat in oss. Den har dock sprängts i sin ansträngning att gå ikapp. Det innebär att tätklungan nu minskat och består av 25-30 cyklister och några är ganska spaka.

Bitvis går det hårt under resten av varv fem och fler åker av. Näst sista gången uppför klättringen går det på bra och vi blir färre och färre. Jag inser att detta kan nog bli personligt rekord på linjen i Sverigecupen då jag ser att vi inte är många kvar i H40 (Vi startade tillsammans med H30 och H50).

Efter ungefär halva sista varvet börjar många spara sig inför spurten och farten sänks. Jag kastar i mig en gel och dricker lite. Det hade varit så hårt att jag inte hunnit med någon gel tidigare under loppet och knappt druckit något.

Farten ökar lite, men i den rejäla kantvinden vid havet med ca 8 km kvar stannar det av igen.

Jag tar då läsidan och går från ca hjul 10 och förbi täten. Jag trycker ca 90% av max i ca en minut och tittar bak flera gånger. Ingen vill följa med, och samtidigt närmar sig inte klungan.

Jag bestämmer mig då för att köra ungefär på 95% till sista svängen där det är ca 4,5 km till mål. När jag kommer till svängen och klättringen väntar ser jag att jag har ca 10 sekunder till klungan som jagar. Det blir nu all in och jag matar stenhårt uppför den ca 1,5 långa backen. När jag närmar mig toppen och ser att jag drygat ut ökar hoppet. Mata, mata utför tills jag har riktigt hög fart och sedan släpper jag av lite. Det borde kunna hålla, då troligen ingen i klungan vill gå all in för tidigt och därmed vara rökt till spurten.

Vänstersväng och målrakan på ca en kilometer kvar. Tittar bakåt och ser att jag nog har närmare 20 sekunder.

Nu väntar dock väggen med vinden rakt i ansiktet. Jag släpper av lite för att inte gå alldeles tom för tidigt. Med ca 400 meter kvar ökar jag igen och inser att detta kommer nog att hålla. 200 meter kvar och segern är klar.

Ska jag göra en riktig segergest? Nej, blåser lite väl mycket, jag är väl trött och sedan har jag ju världens sämsta teknik. Tråkigt att ramla i mål. Det blir därför bara en knuten näve i skyn när jag korsar mållinjen.

12 sekunder senare kommer den klunga som var kvar i en klungspurt. Jag var alltså först i mål av alla H30-H50, var aktiv under loppet och gick solo ca 8 km på slutet.

Aldrig trodde jag detta skulle kunna hända idag! Så otroligt skoj. Det krävdes dock att jag grävde djupare än vad jag kanske någonsin gjort. Å andra sidan ska det se ut just så här om jag ska ha chans. Inte så kuperat, hårt hela vägen, en sprängd klunga och sedan utbrytning. Som linjeloppen brukar köras är det mycket svårare då jag inte har någon spurt och låga maxwatt.

Idag blev det ett snitt på ca 41 km/h, trots vind grande. Loppet tog drygt en timme och 50 minuter och mina normaliserade watt för hela loppet landade på 356 watt. Snittpulsen på 87%.

för mina 11 minuter i utbrytning på slutet krävdes det 389 watt för att hålla undan. De sista 4,5 kilometrarna blev det 405 watt och en snittfart på 46 km/h. När jag var seg redan varv ett trodde jag aldrig att det skulle gå att klämma ur så mycket effekt på slutet efter ett så tufft lopp. För övrigt är det samma målgång som under tempot och jag körde både snabbare och med högre effekt än vid gårdagens tempo. Helt klart förvånad, även om vinden kanske inte var helt likvärdig.

I mina mål för 2017 hade jag satt som mål att vinna ett lopp i Sverigecupen, och då tänkte jag i tempo. Nu har jag helt plötsligt redan nått det målet, och det på linjen. Förvånad, helt klart.

Att kroppen är en förunderlig sak är också helt klart. Kanske därför det är så skoj med träning och och träningslära. Jag borde ju inte ha någon form nu när jag tränat så dåligt på slutet, men på något sätt tänkte kroppen annorlunda. Jag tackar förstås inte nej.

Ja, då var helg ett av Sverigecupen avklarad. Två pallplatser på två lopp med en andraplats i tempo och seger i linje var självklart klart över förväntan. Det var bättre än vad jag vågat hoppas om jag haft bra träning innan Barsebäck också. Känns helt klart mer värt med den extremt långa resan nu när det gick så bra. Lättare hemväg helt klart.

Nu hoppas jag på en bra träningsvecka och sedan är det Smacktempot nästa helg. Den banan passar mig sämre än de två banor som Barsebäck bjudit på då det är många höjdmeter. Å andra sidan kan det nog gå ganska bra ändå om kroppen fortsätter leverera.

10 kommentarer:

  1. Såg grymt imponerande o kul! Grattis

    SvaraRadera
  2. Det där var inte illa!! Grattis grattis! Du är grymt stark Tomas vilket du just bevisat! Gå solo sista varvet och hålla det är styrka det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mazze!! Skoj och otroligt oväntat. Vi är ju tempocyklister du och jag.... Men i dag var det lite mer av tempo. Stenhårt mest hela tiden. Skoj att komma loss och gå i mål alldeles själv.

      Radera
  3. Grattis Tomas roligt med ett bra resultat så tidigt på säsongen, och efter så mycket krasel med hälsan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stephan. Roligt och mycket förvånande utifrån träningen på slutet. Dock var övriga försäsongen riktigt bra.

      Radera
  4. Grattis! Synd att man inte kunde spela :-) Jag visste det, trots sjukdom och tveksam uppladdning. Du är en jäkel på att träna, givetvis är du också bra på att köra hårt i täten :-)

    /micke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Tror du fått bra odds om du spelat på seger😊. Roligt dock att du tror på mig. Känns bra👍

      Radera
  5. Kroppen kan vara klokare än knoppen!

    Men vad tänkte dom i (vad var kvar av) klungan? Att slåppa lös en tempocyklist som just klivit av prispallen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så är det nog många gånger.

      Klungan var ganska splittrat och många var tärda i vinden. När jag sedan gick i väg i kantvind/motvind hände det som händer i bland. För få ville offra sig, utan litade på att någon annan skulle lösa detta. Många trodde nog fortfarande på spurt och då ville de ha sparat.När de insåg allvaret var det för sent. Med den effekt jag kan trycka var det för kort kvar till mål för att nå ikapp, även om de samarbetat mot slutet. Jag är inte missnöjd för det.

      Radera

Min blogglista