Barsebäcks Sverigecup i tempo - Höll på att blåsa bort, men bättre än förväntat

Klockan ringde 07.25 då jag alltid vill ha mer än fyra timmar vaken tid innan jag tävlar i tempo. Min start skulle ske 12.01.

Frukost på hotellet vid 07.30 och sedan upp på rummet för att förbereda mig för dagen.

I och med att jag inte alls provat min tempohoj ute sedan det blev 2017 var det viktigt att i god tid kontrollera att allt fungerade på hojen. Jag ville också kolla hur jag kunde hantera den extrema blåsten och om det skulle gå att köra med heltäckt bakhjul.

Vid nio packade jag därför in tempohojen i bilen och körde iväg till det område där det skulle vara mest kritiskt med vinden. 22 km av 30 km går alldeles bredvid havet och där det är öppet är det väldigt utsatt för vind. Jag rullade igång och visst kändes det ovant. Det kändes också lite skrämmande med vinden som kastade cykeln fram och tillbaka och hela kroppen fick verkligen jobba för att hålla cykeln i körbart skick. Rejäl kantvind är inte helt optimalt.

Jag insåg snabbt att det skulle bli en jobbig dag med så mycket vind och dessutom kantvind emot ut till vändningen. Att hålla fart här skulle bli en utmaning.

In med cykeln och tillbaka till hotellet.

I går kväll hade jag ställt upp trainern på rummet för att cykla lite då det var storm och regn ute. Nu valde jag att köra en stor del av uppvärmningen på hotellrummet då det kändes väldigt kallt och blåsigt att köra allt ute.

Efter värmningen packades allt ihop och jag begav mig iväg till start. Jag hade ännu inte bestämt mig vilka hjul jag skulle använda, men beslutet blev heltäckt bak och mitt lägre framhjul på ca 60 mm.

Efter lite snack med andra cyklister var det så dags.

Jag visste att det inte skulle gå att cykla på den effekt som vinterträningen indikerat på då jag tappat en hel del effekt de senaste fem veckorna utifrån utebliven träning och ingen intervallträning.

Så var det dags och jag tryckte på lite väl hårt första kilometern till den första högersvängen. Sedan var det dags för den första och enda riktiga stigningen innan vändningen och här försökte jag hålla igen lite. Utför och sedan högersväng efter fyra kilometer. Nu väntade 11 km i kantvind. När jag svängde in visade det sig att vinden delvis vänt och att det nu var mer av motvind än kantvind. Det var bra utifrån att det är lättare hantera när du har ett heltäckt hjul. Däremot är det inte helt lätt att trycka på i motvind.

Vindarna kom och gick och det blev också en hel del kastvind. Jag försökte kolla på effekten och inte hastigheten, då den inte var mycket att skryta över. Det ryckte en hel del i framhjulet och jag fick ofta luta mot vinden för att det skulle fungera, men nu när det var tävlingsmode funderade jag mer på att prestera än på vinden.

Jag försökte hålla effekten som låg ca 20 watt under vad jag hoppas klara framöver. Det gick riktigt hyfsat och känslan var ganska bra. Framför allt hade jag inga sjukdomskänningar vilket var riktigt positivt.

Så började jag hinna ikapp cyklister och fick nya att rikta in mig på. Detta är inte helt fel för självförtroendet.

Efter ca 13 km började benen kännas väl sura och jag fick en stund med sämre flyt. Så var det vändning och den var inte lyckad. Här förlorades några sekunder.

Vändning och nu var det kantvind med.

Jag hade just innan vändningen sett att jag närmat mig flera starka cyklister och när så David Scott som i somras vann SM mötte mig insåg jag att jag låg bra till. Därefter kom Stefan Schützer som nyligen gjorde en toppeninsats på en VM-kvaltävling utomlands. Han var klart efter mig och jag fick nya krafter.

I medvinden kändes det också lättare och nu gick det sällan under 50 km/h. Oftast kring 57-58 km/h. Känslan var bra även om wattalet började sjunka. När det så var 4 km kvar var det så dags för att svänga vänster och ta den sista klättringen för dagen.

Jag trodde jag hade lite sparat, men den uteblivna träningen på slutet visade sig allt mer och jag kunde inte riktigt trycka som jag önskade. Hyfsat tryck över krönet, men sedan fick jag släppa av utför. Vägbyte vänster och sedan en km kvar.

Rejäl motvind och slutkörd gubbe gjorde att den sista kilometern kändes lång. Riktigt lång.

Så i mål. Utan att ha en aning hur det gått var jag nöjd. Det fanns helt enkelt inte mer idag. Målsättningen vad gäller effekt hade inte riktigt nåtts då jag inte orkade hålla trycket på tillbakavägen. Tittar jag på hur de senaste fem veckorna sett ut var det dock bra. Jag hoppas dock kunna trycka minst 30 watt fram emot sommaren om jag får till träningen som tidigare under försäsongen. Framför allt hoppas jag inte tappa 20 watt på tillbakavägen vilket var fallet i dag.

Jag väntade in David Scott och det visar sig att han slår mig med 8.9 sekunder. Nu är jag säker på att han inte var toppad och banan passar mig bättre, men ändå. Tittar jag på cyklister i andra klasser kan jag se att jag behöver förbättra mig 30-40 sekunder framöver för att vara i den absoluta toppen. Det känns inte helt omöjligt om jag får till träningen.

Vilken placering blev det då i dag? Jo, faktiskt samma placering som i fjol i detta lopp. 

2:a i Sverigecupen när formen inte riktigt finns där. Ja, då är det svårt att vara annat än supernöjd. Detta överträffade helt klart vad jag kunde förvänta mig och känslan är mycket positiv.

Det är helt klart så att försäsongen fram till min sjukdomsperiod varit så bra som jag trott. Får jag hålla mig frisk och skadefri kan det här nog bli en rolig säsong.

Efter prisutdelning, lite mat och snack med många trevliga cyklister bar det av till hotellrummet. Här körde jag 45 minuters lugn cykling för att få ur så mycket mjölksyra som möjligt. Jag känner mig nämligen mycket segare i benen efter loppet än vad jag brukar, men hoppas att detta hjälpte i alla fall lite.

I morgon är det så dags för linjelopp här i Barsebäck. Som alla vet är jag inte lika stark på linjeloppen, och utan toppform är det svårt att ha så stora förväntningar. Sedan är det ca 80 cyklister på smala vägar, och det brukar inte heller vara min likör.

Om det ska blåsa i morgon? Ser ut så. Inte som i dag där det blåste ca 14 sekundmeter och värre i byarna, men det kommer att räcka till.

Jag ska självklart göra mitt yttersta i morgon och försöka bränna ur vad jag har. Viktigast är dock att inte åka i backen. Skulle vara riktigt surt. Så hålla sig på benen är viktigast, i andra hand inte vara för passiv och i tredje hand en bra placering. Blir det spurt som det brukar på denna bana har jag inte mycket att hämta, så det krävs att något händer innan och att jag är med där för att få med mig ett resultat.

Hoppas återkomma med en positiv rapport i morgon.