torsdag 14 januari 2016

Gran Canaria - Tre rejäla äventyr på en dag

Rejäla äventyr i dag.

Dagen började redan 05.30 då klockan ringde. Vi gjorde oss snabbt klara för att gå med all packning ca 1 km. Alltså all packning för Katten och Melvin. Framme vid busshållplatsen fick vi en kort paus och kunde säga hejdå. Det var alltså så att övriga familjen i dag åkte hem, medan jag blir kvar ett tag med ett större fokus på cykling, och övrig tid fixar jag en del med jobbet.

Vi börjar med Melvins och Kattens äventyr. När bussen kom vid ca 06.30 vägrade chauffören ta med sig Katarinas cykelväska. Av någon anledning verkar de flesta som har med kollektivtrafik här på ön avsky att transportera cyklar. Jag har otaliga exempel på detta. Efter en hel del dividerande fick Katarina ändå ta med cykeln och då åkte från mig. Jag ogillar verkligen när någon lämnar mig, så inte var det särskilt muntert.

När de närmade sig flygplatsen åkte bussen förbi! Men till slut löste det sig så de kom till avgångshallen. Där hamnade de i kön med den långsamma damen. Det gjorde att de checkade in sist och fick inte sitta med varandra och han inte äta något innan avresan. Senare skulle det visa sig att de ändå fick sitta tillsammans. Väl hemma i Umeå kom cykelväskan, men ingen resväska. De fick åka hem utan den. Surt.

Det andra äventyret började egentligen i går och fortsatte flera timmar idag på morgonen.

I och med att mina kära åkte hem idag skulle jag byta hotell från hotellet i Sonnenland till ett hotell i Playa del Ingles. Som jag sa ogillar de flesta taxis cyklar och särskilt om de finns i en stor kartong, som min brukar göra. Därför hade jag funderat några dagar kring hur jag skulle få sakerna till mitt nya hotell.

I samband med att jag kollade ut bussen för Melvin och Katten insåg jag att den stannade just vid mitt hotell. Sagt och gjort åkte jag i går eftermiddag med packningen (inte cykeln mm) i linje ett. I går var det dock en snäll chaufför, så han bråkade inte kring min stora cykelkartong som för dagen var fylld med alla mina saker utom cykeln.

Väl framme vid hotellet var planen att få ställa in de i bagagerummet och ha de där tills jag checkade in i dag. Något bagagerum ville de dock inte kännas vid att de hade. Jag skulle få ställa mina saker i foajén, men då var det viktigt att jag kom i dag väldigt tidigt för att checka in.

Detta innebär att jag efter ha lämnat Katten och Melvin på bussen gick jag tillbaka till hotellet och bytte om för att checka in på mitt nya hotell. Sedan var planen att åka tillbaka till mitt ”gamla” hotell, byta om klart och käka frukost. Det gick sådär.

På plats inne på mitt nya hotell visade det sig att det var nattpersonal som arbetade och de kunde absolut inte hjälpa mig. Klockan var 07.30 och de kunde stå till tjänst tidigast 08.30. Nu insåg jag att det skulle bli mycket bråttom. Jag skulle träffa mina cykelpolare från Team Norrbotten i dag 09.15 i Arquineguin. Det är en bra bit bort.

Det blev full fart ned till mitt gamla hotell. Byta om klart och äta frukost på två minuter. Sedan checka ut etc. Sedan upp på cykeln igen till mitt nya hotell. 08.40 fick jag så checka in. Full fart upp på våning sju och inkastande av alla saker. Sedan på cykeln igen ca 08.47 och järnet mot vår samlingsplats.

Det blev till att trycka på ordentligt för att hinna och när jag slutligen nådde fram visade min cykeldator att jag redan hade cyklat ca 40 km, närmare 90 minuter och 500 höjdmeter innan vi ens börjat dagens träning.
Röding, Fredrik, Erik, Andreas och jag styrde så kosan mot Mogan. Så började äventyr tre för dagen.
Det gick i ett kontrollerat tempo de ca 25 km till Mogan. 
Där tog vi så höger för klättringen uppför Tauropass. Den är på ca 700 höjdmeter innan det direkt fortsätter i en ny klättring på ca 400 meter till Ayacata. Till Mogan har du redan plockat ca 200 höjdmeter, så när då når Ayacata är du ganska långt upp.
Erik och Andreas stannade just innan Mogan för att fixa något. Jag, Röding och Fredrik fortsatte i 
moderat tempo fram till stigningen. Jag frågade om vi skulle stanna, men Röding och Fredrik sa att vi skulle köra på. Jag blev osäker hur jag skulle göra och rullade först långsamt vidare. De andra två pep i väg och ännu såg jag ingen bakom. Jag trampade på i ett lugnt och kontrollerat tempo.
Så kom jag ifatt Röding och ingen syntes bakåt. Jag kollade hur långt före Fredrik låg. Det var ca 70 sekunder. Jag bestämde mig för att prova om det gick att gå ikapp. Dock utan att bränna sig helt, då det skulle bli en lång dag. Jag försökte ligga på ca 350 watt. Fredrik höll ifrån bra, men efter ca 12-13 minuter var jag ikapp. Vi fortsatte att tillsammans hålla ett bra temo tills klättringen var slut på ca 900 meters höjd. Det gjorde att jag fick en tjuga på 319 watt och en snittpuls på 85%.
Vi väntade vid avtagsvägen mot Soria och när de andra dök upp fortsatte vi vår väg mot Ayacata på drygt 1200 meters höjd. Där blev det ett mycket kort stopp, mest för att fylla vatten. Det var tydligt idag att det skulle bli få och korta stopp för att vi skulle hinna hela rundan innan det blev mörkt.
Efter Ayacata åkte vi GC60 förbi Tejeda och sedan utför mot Artenara. Här var det fantastiskt fint och som mestadels under början av rundan riktigt bra asfalt. För ovanlighetens skull var det också varmt, trots att vi var så högt upp och dessutom började närma oss norra sidan där klimatet alltid är kallare.
Vi tog höger in på GC21 och trampade vidare. Vid det här laget hade min cykeldator dött. Det var nämligen så att det inte bara var frukosten som blev lidande på morgonen utan också en hel del andra förberedelser. Som att ladda cykeldatorn. Vips fanns inget batteri. Tur då att jag cyklade med andra som kunde berätta hur långt vi cyklade, hur mycket vi klättrade och hur jobbigt det var.
Fram tills vi svängde höger in på GC15 hade allt varit frid och fröjd, även om det självklart hade varit jobbigt både här och där. Ingen av oss hade tidigare provat denna väg, och det visade sig vara världens sämsta asfaltväg. Sämre än grusväg. Att den var 15 km lång var inget plus i kanten. Trots att det inte var särskilt kuperat här gick det inte att cykla mer än just över 10 km/h. Muntert.
Väl avklarat var vi så nästan framme i Cruz de Tejeda där vi tog vårt längsta stopp för dagen, ca 20 minuter. Det var dock inte tal om någon lunch, utan jag fick nöja mig med en twix, en cola och en halv macka.
Nu fortsatte resan mot öns topp – Pica de las nieves på 1949 meters höjd. För egen del kändes det bra och det gick lätt den sista delen av klättringen. Väl uppe var det bättre utsikt än någon annan gång jag varit på toppen. Telde på grannön syntes tydligt.
Vi tog lite foton och sedan rullade vi utför. Då det var risk för mörker valde vi den snabbare vägen 
via Ayacata och vidare ned mot Sant Bartholome. Väl där tog vi beslutet att åka via Santa Lucia ned till El doctoral vid kusten.
Santa Lucia backen är verkligen trevlig. Här kan du stå på bra utför på väldigt många ställen och sedan är det kortare stigningar där det går att mata hela stigningen utan att stumna. Sedan nästa utförslöpa och en stigning. Det var främst jag och Erik som brände på här. Andreas kände av sin skadade arm och sina skadade revben och tog det lite lugnare. Fredrik hade vi tappat vid korsningen där du kan köra till Santa Lucia eller ned mot Fataga. Han hade nog rullat vidare mot Fataga när det bestämdes att vi inte skulle ned den vägen. Röding hade valt att vända tidigare under dagen i Artenara då han ville köra en kortare tur.
Efter mycket rolig cykling och en hel del hårdkörning nådde vi så El Doctoral. Nu väntade kuståkning mot Playa del Ingles. Slätåkning, ofta med lite utförslöpa och några kortar stigningar. Här matade vi riktigt bra och kroppen kändes fortfarande förvånansvärt bra.

Svisch var vi i Playa del Ingles och vi skulle skiljas åt för dagen. Det blev ett kort stopp så jag kunde fotografera av Eriks cykeldator för att få lite viktiga data. Därefter hade jag ca 5 km cyklande kvar, medan de hade lite längre.

När jag nådde fram till hotellet var klockan redan 18.30 och jag hade då inte packat upp någonting på rummet. Det gjorde att jag fick börja med det för att hitta ombyte mm. Sedan blev det duschning och kontakter hem. Först därefter blev det middag, och jag försökte verkligen stoppa i mig rejält.
Min uppskattning är att det gick åt ca 7000 kalorier på dagens runda, och vi stannade inte för lunch. Då behöver det ätas rejält på kvällen.

Sammantaget hade jag riktigt trevligt med grabbarna från norr och det blev mycket cykling i benen. 200 km, 3750 höjdmeter och ca 9 timmar. Ett bra dagsverke.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Verkligen härligt. Trevligt sällskap, fin natur, vackert väder, fina vägar - Kan det bli bättre.

      Radera