Efter få timmar gick jag upp vid 07.30. Då kroppen fortfarande kändes hyfsat pigg trots symptomen och att jag varken hade feber eller ont i halsen bestämde jag mig för cykling.
Efter frukosten skulle alla tio i Vännäs CK ge sig ut på en mastodonttur. Vi skulle nämligen ta en långrunda i bergen och avverka tre bra klättringar.
Först väntade Coll de Soller på ca 5km och en lutning på ca 6 procent. Den andra större klättringen var Puig Major vilken är 13 km från botten, men drygt 10 km från Fornalutx där vi skulle äta lunch. Denna klättring erbjuder en snittlutning på 6.4 procent. Den tredje och mest spektakulära klättringen är Sa Calobra på 9.5 km och en snittlutning på 7 procent.
Innan jag blev krasslig var planen att maxa i Sa Calobra och kanske även Soller. Denna plan fick strykas.
Det skulle nog bli jobbigt ändå med nästan 160 km och nästan 3000 höjdmeter.
Vi rullade iväg från hotellet och efter 35 km väntade Soller.
Det blev en lugn start och lite bättre tryck på slutet, men överlag inte så stor insats. Jag märkte att kroppen fungerade ok, åtminstone så länge det inte gick för hårt.
Vi rullade utför och tog sedan sikte på världens finaste by Fornalutx. Här blev det vattenpåfyllning och lunch. Lunchen var sådär, men vi hade trevligt ändå.
Två km klättring och sedan väntade så den riktiga klättringen till Puig Major vilket är den högsta cykelbara punkten på ön.
Jag hade en plan om att gå hyfsat hårt, men inte maxa. Ca 340 watt och just under pulszon fem. Jag började så och kroppen kändes ok. Det fick bli samma intensitet hela vägen upp och efter drygt 30 minuter var jag uppe. Jag väntade på övriga och sedan rullade vi mest utför till korsningen mot Sa Calobra.
Vi återsamlades och klättrade därefter de ca 3 km som krävdes för att vi genom otaliga serpentiner skulle nå Sa Calobra ibotten alldeles bredvid vattnet.
Jag och flera andra stannade några gånger för lite foto.
Väl nere laddade vi lite kort för att klättra samma väg vi just åkt ned.
Återigen var planen att köra på ca 340 watt. Jag startade efter de andra för att inte påverkas av andra och deras fart.
Så bar det iväg, och det kändes hyfsat kontrollerat även om pulsen var lite högre än den borde med den planerade insatsen. Inte särskilt konstigt då jag varit krasslig länge och missat mycket träning, och idag hade jag ju något i kroppen.
Mot slutet blev det lite slitigt vilket både kan bero på orsaker jag just nämnde, men också tidigare klättringar under dagen. Hur som helst höll jag drygt 340 watt hela vägen upp, vilket innebar att jag fick ytterligare drygt 30 minuters bra träning. En maxning får vänta till ett annat år.
Efter att ha väntat in alla rullade vi utför med sikte på bensinmacksbacken.
Vädret som i början av dagen varit perfekt blev under eftermiddagen sämre och dessutom rullade vi mer utför. Det innebar att vi blev väldigt kalla.
Kort stopp i toppen av bensinmacksbacken för vattenpåfyllning, men sedan fick vi snabbt rulla vidare då klockan började bli mycket.
Nere i Inca började det droppa, och dessutom var det sedan tidigare blött på vägen. Det blev inte varmare.
Vi valde nu snabbaste vägen till hotellet. Jag försökte pejsa en intensitet som innebar snabb cykling, men utan att någon skulle behöva släppa. Efter en lång och tuff dag i bergen kan det vara en balansgång. Det gick dock fint och vi höll bra fart sista milen.
Överlag var cyklisterna starka idag och allt flöt på fint.
Det blev verkligen en trevlig dag på cykeln. Min totala cykeltid blev 6 timmar och 30 minuter, och övriga hade lite mer. Hoppas nu krassligheten avgår och inte tar överhanden.
I morgon är planen en lugn tur till Petra för att i övermorgon orka med den giganttur som står på programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar