In i det sista funderade jag på att vila och kurera mig. Men det blev cykling i alla fall. Roligt att ändå cykla istället för att vara själv med en extra vilodag. Lite tråkigt att inte kunna cykla som jag vill. Det blir nämligen distansintensitet även på klättringarna, så min tidigare plan om att trycka på där har fått strykas.
Trots allt blev det en toppendag.
Först via LlucMajor till klättringen i Randa.
Det är en hel del höjdmeter redan innan klättringen och nu var vi inne på dag 4.
Det blev därför lite stretching för många på den korta pausen innan klättring.
Så rullade vi uppför och jag körde på MAF-intensitet och då kändes kroppen ok. När det planade ut växlade jag till stora klingan och kedjan hoppade.
Det var för övrigt 5 gången för dagen. Dagen innan hade den hoppat en gång och just innan vi skulle åka justerade jag framväxten. Inte särskilt framgångsrikt dock.
Uppe på toppen justerade jag tillbaka växeln, och sedan skötte sig kedjan resten av dagen, även om den inte var optimalt inställd.
Så bar det utför mot Montuiri och vidare mot Porrerres. Vindarna var goda och jag surfade i gör på +40 utan att förta mig.
Fellantix och sedan framme vid andra klättringen för dagen. Nästa klosterruin väntade - Sant Salvador. Lite kortare, lite brantare.
Här blev det maxning på flera händer.
Själv försökte jag hålla ned intensiteten. Sista kilometern körde jag dock på lite.
Klättringen suger bra och uppe på toppen var det några slitna kroppar.
Tur då att det blev paus med en titt på kloster och 4 världsmästartröjor i cykel som hänger därinne. Lunch/fika innan det åter var dags att susa vidare.
Vi tog sikte på Campos och sedan LlucMajor. Här blev det ett sista kort stopp.
Sedan susade vi iväg fart på smal väg och i fint väder ut mot kusten.
Väl ute på kustvägen var det några mil kvar till hotellet och vi susade fram riktigt hyfsat för att på slutet trycka på en del.
Framme vid strandpromenaden blev det en kort afterbike innan vi rullade tillbaka.
Totalt drygt 150 km och ca 1300 höjdmeter. Intensiteten var inte så hög så kroppen hade känts ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar