Jag hade lite kort om tid och dessutom har jag en bra bit till att känna mig starkast. Just nu är det mer av att känna sig gammal och trött.
Jag bestämde mig därför för att nöja mig med 10 stycken enminutersintervaller med 1 minut lugnare cykling emellan.
Jag började rundan med att ganska snabbt trissa upp tempot. Påminde mig då om att lugna ned mig lite för att orka genomföra träningen på ett bra sätt. När klockan visade 10 minuter fanns ingen återvändo.
Jag växlade upp och la mig på 325 watt och 100 i kadens. Tanken var att ligga på den ansträngningen under alla 10 intervaller. Under den lugnare minuten mellan intervallerna var planen att ligga på ca 220 watt och 90 i kadens. Detta upplägg fungerade bra i 4 intervaller, då jag insåg att intensiteten på "vilominuten" måste ned. Jag lade mig därför just under 200 watt. Denna justering gjorde att det fungerade att fortsätta intervallerna på samma intensitet.
Redan efter intervall 6 började det kännas tungt. Dessutom började min ena ljumske spöka. En ljumske som varje år brukar ställa till det lite till och från innan jag fått tillräckligt mycket träning i kroppen. Jag insåg att detta inte skulle fungera och bestämde mig för att uthärda 8 intervaller och sedan ge mig.
Efter 8 intervaller steg jag av cykeln och stretchade ljumsken. Efter en minut satt jag åter på cykeln för att varva ned. När det gått tre minuter tänkte jag att det vore nesligt att ge upp.
Jag är ju inte den som ger upp. Har man bestämt sig för 10 intervaller så har man. Då går det inte för sig att vika ned sig hur som helst. Det var alltså bara att växla upp igen och åter möta ettorna. Mot slutet av den 10:e intervallen var benen riktigt trötta.
Men jag höll mig till planen. 10 intervaller blev det och jag höll 325 watt och 100 i kadens under alla tio. Det får ända sägas vara ganska så bra.
Efter intervallerna körde jag lugnt i fem minuter innan det var dags för dusch, fika och lite Vikings på tv. Det är fascinerande att man kan bli så trött på bara 35 minuter på cykeln.
Ja, jag vet sedan mitt förra inlägg att flera av er hakat upp sig på att jag skrev att jag kommer att bli piggare och inte känna mig så trött när jag tränar, bara formen blir bättre. Ni har rätt, det stämmer inte. Jag hade fel, eller snarast var det så att det är lättast att tänka så när man är som tröttast efter en träning. "Ja, nu har jag gjort det här - nu blir det lättare nästa gång."
Men jag är medveten om att vi som har höga mål och stor motivation alltid är de som blir tröttast. Vi är sådana som alltid höjer intensiteten bara det går. Det gör att förbättrad form inte innebär att allt blir gröna ängar med blommor. Det är fortfarande ett väldans slit och fortfarande är vi lika trötta. Det finns dock en skillnad, man känner sig på något sätt ändå starkare och bättre i kroppen. Det höjer självförtroendet och då är det lättare att uthärda smärta och trötthet.
Jag skickar med mina två träningfiler från idag. Den ena från trainerns mjukvara och den andra från min pulsklocka.
Ahh! Med de där intervallerna kommer du att bli jobbig nästa sommar garanterat!
SvaraRaderaJag körde dem gångna vinter å de gav mig massor. I vinter har jag dock ändrat lite på min träning siktar framför allt på veteransm tempo så min träning riktar sig mot 3mils smärta mer smärta och ännu mer smärta! :-)
Men som sagt dina ettor kommer att ränta av sig nästa säsong! Kör hårt!
Ja, jag hoppas verkligen att det ska vara lön för mödan.
SvaraRaderaJag har funderat på att inrikta mig också mot tempo och inte bar LVG då jag tror att mina kvalitéer egentligen skulle passa bättre där, bara jag tränade fokuserat mot detta.
Då gäller det förstås att inhandla en tempohoj. Dyr kostnad när man inte riktigt vet om det är något som kommer att falla en i smaken. Lite av ett moment 22.
Ahh! Det kommer du garanterat inte att ångra. Det finns två dicipliner (inom lvg)!
SvaraRadera1: Linje, de som gillar att taktikcykla(ett lag är alltid starkare än en enskild åkare) 9 ggr av 10 vinner den från starkaste laget så äre bara. Den 10:e gången har nån outsider gått i en utbrytning som ingen tagit på allvar eller så är det en åkare som är så mycket starkare än de andra :-)
2: Tempo, vi som lägger all fokus på att träna för att cykla så fort som det bara är möjligt på en given sträcka!! Finns fan inget häftigare!!! Så go for it säger jag!
Du ha en grym tempocyklist i Gimonäs CK - Tom Pietilä inte allt för långt från Vännäs att fråga om tips å råd :-)
Det finns hojar på Canyon sajten, några av mina klubbkompisar har köpt dem därifrån för en rimlig peng och de är bra tempohojar Speedmax AL kostar tex 14000:- bra tempohoj inget snack! Det viktigaste efter tempohojens storlek är bikefiten för att få in din kropp både rätt på hojen och lagligt enligt UCI:s snäva regler!!! Sen kommer du att behöva diskhjul bak, högprofil hjul fram eller rent av treekrat mm mm... Sa jag att det kostar?
;-)
Lycka till!
PS Skulle du komma till slutsatsen att det inte var för sälj hojen, det finns många därute som vill inhandla tempohoj inga problem DS
Vi kanske ses på Gimonäs CK:s Bikeboost nästa sommar, tempo och ev linjet om det blir nått?
Håller med. Men helt klart tilltalas jag av mycket inom landsväg, och även det taktiska.
SvaraRaderaJa, tempo blir något helt annat. Det som gör att jag tror att det kan vara något för mig är att jag är ganska stor och i förhållande till många andra har ett bra slätdrag. Med träning så...
Jag har cyklat en del med Pietilä på linjelopp, och vet att han också är stark på tempo.
Canyon låter bra. Det är märket jag alltid brukar köra på.
Vad gäller linje har jag bra koll på vad som är bra och mindre bra, det är sämre när det gäller tempo. Du tänker alltså att Speedmax AL är tillräckligt bra, och då med 105 komponenter? Därefter komplettera med ett dischjul?
En riktig, bikefit är en utmaning häromkring, men det måst ju gå att lösa på något sätt.
Ja, jag planerar att delta i de Veterancupslopp som ligger hyfsat nära, och blir det Bikeboost är det också ett bra alternativ. Som jag sagt är det linje jag tänkt, men jag börjar i tanken allt mer närma mig att det också skulle kunna bli tempo. Inte otroligt att vi kan dyka upp på samma ställe.
Speedmaxen räcker långt. Själv har jag satsat på en Ridley Dean inköpt 2012 som jag sedan köpte i mars i år av klubbkompisen som bestämt sig för att satsa helt på MTB. Den var väl inte billig men jag fick så bra erbjudande att det bara gick inte att avstå.
SvaraRaderaMen som sagt Speedmaxen AL är inte dålig! Jag körde till och med förra sommaren på en Focus Izalco Tria alu från 2008, det är på den jag placerat mig 6;a de två gånger jag tävlat i VSM! Så bestämmer du dig för att testa så köp antingen en beggad(som jag gjorde) på happymtb.org eller en ny på Canyon! Tempohojar går alltid att sälja, vi har ju triathleter som också behöver tempohojar... Mmm det verkar tunt med bra cykemekare i Ume vad jag sett! Vi här uppe är bortskämda med flera sådana, Micke i Piteå gör bikefit och Jorma i Råneå! Bägge vet vad de håller på med. Ja vi kanske ses på nått lopp framöver :-)