Många svåra beslut och stor trötthet

Jag har i många år sagt att cykling verkligen är en fantastisk sport och att cykling är riktigt skoj. Jag har samtidigt i bland funderat på hur skoj jag egentligen tycker att det är. Kanske är det på många sätt "bara" en sysselsättning och bra träning. I samband med allt som nu hänt vet jag nu att cykling är skoj och givande på riktigt.

Sedan Tova lämnade oss för elva dagar sedan har jag inte orkat eller velat göra nästan någonting. Det som i vanliga fall inte tar på alls har nu gjort mig riktigt trött. Jag har mest suttit i soffan, inte velat gå ut och absolut inte ta mig för saker. Det har blivit lite sömn, en ofokuserad hjärna, och många sorgsna tankar.

Ett av de många blomsterarrangemang vi fått

 Jag har heller orkat med någon cykling. Men så lyckades jag dock till slut masa mig ut på en kortare runda, där jag cyklade på egen hand. Jag kände då att detta är en bra medicin. Att cykling kan vara en hjälp för att må bättre.

I fredags blev det därför en liten runda med bror för att i dag köra en första lite längre tur. Jag och bror träffades vid halv tio för att cykla till Vindeln, ta en fika och därefter cykla hem.

Det blev bra tryck på tillställningen och bror var riktigt stark. Själv blev jag extremt trött i dag, och pulsen var ovanligt hög. Jag fick inte ens riktigt ner pulsen när jag låg på rulle.

Hur blir man då så trött att man känner sig urlakad flera timmar senare?!
Ja man börjar dagen med att äta lite frukost, sedan cyklar man i strålande sol med 27 grader i skuggan. I vattenflaskorna finns ingen energi, man har ingen energi med sig och vid fikat äter man ganska lite. Detta kryddas med hög intensitet och avsaknad av form. Vips så är man allt annat än pigg.

Min cykel var i alla fall pigg idag. Brors nya cykel både ser och är snabb

Det är ju inte särskilt underligt att formen saknas. Det är fem veckor sedan jag senast körde ett distanspass med någon typ av intensitet och hela elva veckor sedan jag senast körde en runda som var ungefär lika lång som idag eller längre, dvs 10 mil. Dessutom har jag i stort sett inte cyklat alls sista tre veckorna. Det är inte optimalt för cyklingen, men sedan Tova blev dålig för mer än två månader sedan har mitt fokus legat där och nästan bara där.

Formen finns alltså inte och därför har jag helt gett upp alla ambitioner vad gäller tävlingar och resultat. Visst skulle det varit skoj med bättre form, men i sammanhanget känns det oviktigt och jag får istället fokusera på att på sikt må bättre och hitta nya möjligheter. Planen är att trots detta vara med på vår egen tävling, Vännästrampet och på Cykelvasan. Dock som det känns nu utan större ambitioner. Om det blir ytterligare någon aktivitet så är det en bonus.

Men cykling är roligt även utan form, och det var riktigt roligt i dag, fast jag inte var särskilt bra. Det är också alltid roligt att cykla med bror. Så cykla hoppas jag göra under resten av säsongen, även om fokus vad gäller tävlingar redan hamnat på nästa säsong.

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det förutom en stor sorg väldigt många praktiska saker som ska lösas i samband med att min lilla Tova inte orkade kämpa längre. Praktiska saker som också kräver mycket kraft, då det känns väldigt viktigt att det blir och känns rätt.

De senaste dagarna har vi bland annat träffat prästen för att gå igenom hur begravningen ska utformas, vilka sånger som ska sjungas mm. Vi har också haft kontakt med kantorn kring detta.

Tovas kusin Cecilia kommer att sjunga "Du är allt", en sång som är väldigt fin. Dessutom så är det en sång som Tovas klass sjungit, både med och för henne. Tillsammans ska vi alla sjunga "Ge mig handen, min vän" som är från Carolas barnskiva - Sov på min arm. En skiva som jag gav till Tova då hon var två dagar gammal, och där vi sjungit många av sångerna med Tova. Du som kommer på begravningen, lyssna gärna igenom denna sång så blir vi fler som kan sjunga med. Det blir också en psalm: "Du vet väl om att du är värdefull". Sedan ska jag försöka sjunga den sång jag skrivit till Tova, och där ett utdrag finns med i Tovas dödsannons: "I dina ögon lyste kärlek". Jag hoppas jag orkar.

Vi har nu också bestämt vilken gravsten Tova ska ha och vi har varit på kyrkogården och utifrån ett antal alternativ fått välja vart Tova ska begravas. Efter mycket vånda valde vi en plats som vi tror och hoppas att både Katten, Melvin, jag och Tova ska kännas bra och rofylld. Vi har också varit med sonen till Umeå för att handla kläder till begravningen.

Det kan tyckas som små saker, men det tar på att fundera kring svåra saker. Det har också börjat "rasa in" olika typer av brev från olika myndigheter som berör Tovas bortgång, Risken är att det fortsätter under lång tid.

Jag vill åter tacka er alla som stöttar oss, det är ovärderligt.

Tack för alla fina blommar och alla fantastiska hälsningar och berättelser om Tova. Berättelser som gör att vi alla minns Tova ännu mer och för den fantastiska tjej hon var.

Det har också varit två minnesstunder för Tova, en med Vegaskolans personal och en med Tovas klasskamrater. Jag och Katten orkade inte gå på dessa minnesstunder, men är tacksamma för båda.

Många; båda er vi känner och andra beskriver att mina inlägg kring Tova på olika sätt bidragit med mycket för er, vilket känns bra för oss och för att hedra Tovas minne.

På onsdag 12.30 i Vännäs kyrka är det begravning för världens finaste Tovlov-Storspov. Det både känns bra att inte behöva vänta längre på detta och för att Tova ska få ro på riktigt. Samtidigt som jag vet att det kommer att bli en fruktansvärt tuff dag på många sätt. Vi ska dock göra allt för att det ska bli så bra det bara går för bara din skull, Tova.