torsdag 17 juli 2014

Ett sista farväl och många tårar

Tova Emmy Lovisa Åström begravdes den 16 juli 2014. Det blev en dag full av alla känslor jag kan tänka mig. En dag då vi åter tagit farväl av vår fina, fina Tova.

Mitt i all sorg och saknad är jag också tacksam för så mycket.

Begravningen blev verkligen en fin stund och ytterligare ett ljust minne av många när vi tänker på vår fina dotter.  
Ceremonin blev stämningsfull, och ljus mitt i alla sorg och saknad. Ni alla som var där bidrog verkligen till detta, och till att göra detta till en värdig stund. Jag är så glad att just ni var en av de över hundra fina människor som kom och gjorde detta till bästa möjliga stund för Tova, Melvin, Katten och mig.

Jag är också glad att jag klarade av att sjunga en sista sång för dig Tova. Visst, det var inte lätt, och inte önskade jag att det skulle bli en sista sång – men utifrån förutsättningarna gick det helt okej. Det viktiga var att få förmedla mina ord och mina känslor i den sång jag skrivit till Tova efter att hon lämnat oss.

Tovas kusin Cecilia sjöng otroligt vackert och känslosamt. Jag känner också att de övriga sångerna som var med passade bra.

Vi hade också turen att få en präst Ulf Johansson som verkligen på ett bra sätt pratade om Tova och vad hon bidragit med. Kantorn Sören Öberg spelade fint.

Jag vill också tacka för alla blommor och buketter Tova och vi fick i dag. Det var så många blommor att vi nu har hela entrén täckt av blommor och alla våra och mors vaser fyllda med vackra blommor och fina hälsningar. Det är så många blommor hos oss att Melvin och Katten pratade om att det luktar blomsteraffär här hemma.
Förutom detta var ni också väldigt många som skänkt en gåva i Tovas namn till många fina organisationer. Tack!

Vi vill också tacka för de hundratals fina och varma ord vi fått personligen, via sms, e-post, facebook, på min blogg, brev eller på annat sätt.

Det är överväldigande hur många vi har omkring oss som bryr och brydde sig om Tova och om övriga i familjen.

Alla uppmuntrande och stödjande ord vi fått av så många av er hjälper verkligen till i vårt sorgearbete.

Melvin älskade verkligen sin syster och även han har haft en tuff dag i dag. Samtidigt orkar och vill vår lille söte son vara med och minnas Tova. Han var i dag med och hjälpte till med alla blommor, och han ville även han ha några buketter på sitt rum.

Sedan hittade Melvin det ljus vi fått idag och ville då genast tända ett ljus för Tova och sedan ta fram en fin bild att sätta bredvid. Melvin sa att så har farmor och mormor gjort och så ska också vi göra. Han gjorde det riktigt fint.

Sedan pratade både jag, Katten och Melvin om döden. Det blev ett djupt samtal, men även några skämtsamma delar. Jag sa till Melvin: Tror du att det finns en himmel? Han tittade, skrattade och sa: Vad tror du? Titta upp – vad tror du det är?

Vi pratade också om vad som händer när man dör, hur själva begravningen går till, vad kremering är och Melvin undrade också var Tova är fram till kremering/begravning.

Jag hoppas och tror att det är bra för oss alla tre att vi försöker prata om dessa delar. Jag tror också att Melvin både mått bra av att vara med i detta och jag har också uppfattat att han velat det.

Vi har tillsammans alla tre kommit överens om kista, blommor på kistan, målning på kistan, hur gravstenen ska se ut, vilken stil texten på gravstenen ska ha och hur urnan ska se ut. Vi har haft lika mycket att säga till om och jag uppfattar att alla tre känner att det blev bra.

Sedan har jag och Melvin kommit överens om att vi ska trösta varandra när den andre saknar Tova lite extra och är så där ledsen som man kan vara. Vi har som listat ut att vi inte kommer att vara ledsna samtidigt, så det borde fungera. Självklart får även mamma vara med.

Jag är så, så stolt över båda mina barn Tova och Melvin och jag är så glad att jag har Katten vid min sida – både förr, nu och i framtiden. Jag är så tacksam för att mina barn fått världens bästa mamma.

Återigen säger jag tack till alla er som finns med oss.

Nu har jag hört att man ska gå vidare. Riktigt vad det innebär och hur det ska gå till, ja det har jag ännu inte listat ut.
Tova med favoritleksaken som tillsammans med hennes första nalle fick följa henne till den sista vilan.
Fortfarande är det inte så mycket som känns så där väldigt meningsfullt, men det ska väl ändras!?

Många tårar har runnit i dag. Många tårar har runnit för Tova genom årens lopp och jag är säker på att många tårar även framöver kommer att rinna ned på våra kinder.

Vad jag vet är att du Tova finns med till mitt sista andetag, i det hjärta pappa har.

7 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och så sant! Tova och Melvin har den allra bästa mamman man kan ha men även den bästa pappan! Sången du skrivit till Tova är otroligt vacker. Jag är så stolt och tacksam för att jag får vara din mamma, farmor till dina barn och svärmor till din Katten. Jag är också så glad över att vårt sista farväl av Tova blev så stämningsfullt och vackert <3
    Jag vet att du och din fina familj tillsammans kommer att kunna stötta varandra att gå vidare i livet och samtidigt minnas er Fina Tova med tacksamhet och glädje.

    Kram/Mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack allra bästa mamma, jag är stolt över och älskar dig också.

      Radera
  2. Du skriver otroligt bra om något som ingen förälder ska behöva uppleva!! Har läst dina inlägg och fått en klump i magen varje gång, jag skulle nog bryta ihop totalt i eran situation. Ni verkar otroligt starka och kommer att ta er igenom detta tillsammans! Önskar er all kraft och lycka framöver!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord Samuel. Ja, det är verkligen så att man inte förstör förrän man är mitt, och inte ens då. Verkligen inget man önskar någon. Jag hoppas vi är tillräckligt starka.

      Radera
  3. Ja, gå vidare. Vad är det? Svår fråga. För mig är det nog att minnas och prata om dom bra stunderna långt in i framtiden vilket jag har känsla av (efter att ha följt din blogg) ni kommer göra.
    När går man vidare då? Sakta, gradvis och utan att märka det tror jag. När de ljusa minnena en dag har blivit större och starkare än smärtan av saknad. Kanske är det då:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra visdomsord Patrik. Jag vet inte om du varit med om något liknande, men du verkar i alla fall ha insikt. Tack för att du delar med dig.

      Radera