Dream Team, fartlek och pulsbaserad träning

Till att börja med måste jag gratulera Canadas ishockeylag. De var verkligen bra. Det var nog första gången jag såg en final i VM eller OS där det faktiskt var klasskillnad. Jag tänker att svenskarna nog inte är så förstörda. De känner nog helt enkelt inte var tillräckligt bra, och de har ju vunnit ett silver. Canadas lag - ett riktigt Dream Team. Att hålla nollan i både semifinal och final är extremt imponerande.

Sedan ska vi enligt mig hylla Anders Södergren både utifrån en bra insats i dagens 50 km, men framför allt för allt positivt han gjort i sin skidkarriär. Ja, jag vet det blev ingen medalj idag, utan en 7:e plats. Jasså, det var inte bra?! Jag tycker i alla fall att han var riktigt stark.

Största anledningen till att jag vill hylla Södergren är dock för att han alltid gör sitt, han tror på sig själv, han är offensiv i sin åkning, han är alltid positiv och ser möjligheter, och han är en förebild som människa. Förutom allt detta har han varit i världseliten i en bra bit över 10 år. Det är inte många som lyckas hålla en så hög nivå så länge.

Södergren har enligt min åsikt verkligen haft otur, när hans karriär inte låg ett tiotal år tidigare och då fått åka när det främst var individuella starter. Med Södergrens kvalitéer och åkstil är jag ganska säker på att han då hade håvat in en mängd medaljer på stora mästerskap. Södergrens akilleshäl har ju alltid varit att han inte är tillräckligt rapp och bra i slutet, och hans spurt har varit svag. Då är man oftast körd när det är masstart. I individuella lopp spelar denna typ av kvalitetsbrist mindre roll när man har allting annat.

För egen del känns det allt bättre i vad och baksida lår. Det verkar ha varit framgångsrikt med stretching, massage och mycket distansträning denna vecka.

I och med att det kändes bättre idag blev det därför en återgång till lite mer intervalliknande träning. Efter uppvärmning körde jag en form av fartlek. Det innebar att jag under 40 minuter kontinuerligt ändrade intensitet. Det blev intervaller på både 10, 20 och 30 sekunder. Jag körde också två maxintervaller på två minuter och förutom detta blev det både sweetspot och en tröskel på ca 7 minuter. Efter avslutad fartlek blev det lite lugn cykling innan dagens cykling var över.

Totalt blev det endast 60 minuter i dag, men för hela veckan ca 10 timmars träning.

Snittpuls för hela rundan hamnade på ca 80% av maxpuls. Under fartlekens 40 minuter låg snittpulsen på 84%. Kadensen hamnade på 94 i snitt för hela rundan och som högst 136. Under tvåorna blev snittet 90% av maxpuls och mot slutet av intervallerna låg pulsen på 96% av maxpuls. Det blev som helhet ett bra träningspass.

Jag blev också på det klara på hur viktigt det känns för mig att ha möjlighet att följa upp träningen på ett bra sätt. I slutet av förra veckan gick min trainer sönder, och nu lånar jag Kattens trainer. Den fungerar bra på alla sätt, förutom att det inte går att analysera sin träning i efterhand. Det fungerar att titta på snitt för hela rundan, men inte för olika delar av träningen.

Dessutom visade det sig i dag att wattmätningen verkar fungera bra vid jämn fart, däremot hänger inte mätningen med vid korta intervaller. Det visade sig ganska snabbt i och med att den watt som trainerna visade under tvåminutersintervallerna då jag hade en kadens på 110-112 på högsta växeln, var likartad med wattalen för mina 10-sekundersintervalle trots att jag då hade en kadens på ca 130. Dessutom visar trainern watt- och kadenssiffror med en viss fördröjning, vilket inte heller är bra när man ska styra intensiteten vid kortare intervaller.

Allt detta kring trainern och den bristfälliga informationen innebär att jag i nuläget måste återgå till mitt "gamla" tänk för träningen.

Det innebär att det blir puls och känsla som får styra. Exempelvis bestämde jag mig i dag för att intensiteten vid tvåorna skulle vara på den nivån att jag låg på 90 % av maxpuls efter 60 sekunder. Sedan skulle jag hålla samma intensitet i ytterligare 40 sekunder för att sista 20 sekunderna köra max. Det är tur att man börjar känna sin kropp, så man vet ungefär vilken intensitet som krävs för detta. Det gjorde att jag redan intervall 1 prickade mitt upplägg.

Det brukar alltså fungera ganska bra att köra pulsbaserad träning, så utifrån detta är det inget större problem. Det som känns lite irriterande och osäkert är att det inte kommer att gå att se om formen fortsätter utvecklas. Det går inte heller att jämföra träningarna och resultaten utifrån tidigare säsonger mm. Jag kommer inte heller nästa år, då jag förhoppningsvis åter har bra mätning kunna jämföra hur jag ligger till då i förhållande till nu.

För i år och för denna säsong blir det nog bra ändå, bara jag får slippa skador och sjukdomar och då kan träna på. Det handlar "bara" om att följa sin plan, att köra tillräckligt hårt när det ska vara hårt och vila när man ska vila.