Efter en dag på camping
med en del förberedelser både för dagens tempo och morgondagens linje så satte
jag mig i bilen för en kort åktur till starten av dagens tempolopp. Väl på
plats slogs jag av den stora mängden cyklister, både med olika styrka och olika
ålder. De yngsta visade sig vara 10 år och de äldsta kring 75 år. Det fanns
allt ifrån ungdomar, veteraner, seniorer och elit.
Flera teambussar var på
plats och det var intressant att se att de åkt med en teambuss från Norge med
en mängd unga ambitiösa cyklister. För övrigt vimlade det av snabba ungdomar.
Skoj att se.
Jag hade innan jag åkte
bil från campingen varit ute på en första uppvärmning, då med linjehojen. Det
var lika mycket för att kolla så den var okej inför morgondagen.
Väl på plats blev det en
uppvärmning till innan det var dags att ge sig av 17.13.00. För dagen var det
bara 30 sekunders startmellanrum mot normala 60 sekunder. Hittills har jag
aldrig blivit omåkt av en cyklist som startat senare. Nu har jag i och för sig
inte startat så många gånger och troligen haft ”tur” med de som startar bakom.
I dag insåg jag dock att det kunde ske.
Jag var som ni vet lite
orolig för den tekniskt svåra banan som dessutom innehöll en hel del
stigningar. Inte optimalt för en rädd norrlänning med för mycket godis i
kroppen.
För att lyckas optimalt är
målet att försöka ha så jämt tryck som möjligt i pedalerna under hela loppet.
Det handlar också om att inte gå ut för hårt och hålla igen lite uppför för att
kunna trycka utför och på platten. Hur det gick med det? Inget vidare.
Jag såg redan i starten
svårigheterna framför mig som framför allt fanns vid 7 km men också en hel del
innan. På något sätt tänkte jag kompensera det jag skulle förlora där med att
köra hårdare innan. Dålig taktik.
Så här i efterhand kan jag
se att jag började loppet med 4 minuter på nästan 400 i snittwatt. Då blir i
alla fall jag tärd. Jag höll dock uppe tempot till just under fem kilometer av
sträckan. Det var också där jag tänkte att är jag i mål snart. Kanske ska jag
sätta mig och vila.
Mellan kilometer fem och
tio var jag sedan bedrövlig. Jag tog svängarna dåligt, var ofta ur
tempoställning av rädsla i svängarna, benen kändes som stockar och andningen
som en kolibri som kramas om av en björn. Utifrån trötthet och mycket rullande
utför var snitteffekten denna bit under all kritik. Det visade sig också på att
jag redan vid 4 km nästan var i kapp två cyklister. Två cyklister som jag sedan
behövde 6 km till för att precis hinna om i samband med vändet. Jag ser då
också att Vogel som startat 30 sekunder efter mig tagit in 15-20 sekunder.
Vogel var jag just efter i Gottne och före på SM.
Jag inser att detta inte
duger. Nog måste jag ha mer att ge?
Jag trycker upp effekten,
men i den rejäla backen som fanns efter någon kilometer efter vändet blir jag
helt plötsligt omkörd av den jag just kört om. Vad är detta? Ja, jag höll mitt
tempo och när det planade ut rullade jag åter förbi och utökade avståndet allt
eftersom. Lite motivation kom tillbaka och jag försökte hålla trycket.
Hemvägen i motvinden var
riktigt jobbig och jag hade inte benen för dagen för att trycka mer än jag gjorde. Dock hade
jag högre snitteffekt de två sista femmorna än de två första femmorna. Rejält
mycket högre än mellan kilometer fem och tio. Då hade jag å andra sidan också
en snittpuls på 97% dessa tio sista kilometer. Jag kan konstatera att jag är
bra på att ta ut mig i alla fall och inte ge mig även om det känns tungt. För i
dag var det tungt, riktigt tungt.
Den positiva känslan jag haft på andra
tempolopp fanns inte där. Men jag försökte i alla fall.
När det var någon
kilometer kvar var det en T-korsning där vägen breddades och det var bara att
ge allt när jag efter svängen kom ut på det öppna fältet (Ja bildligt. Jag höll
mig på asfalten). Tyvärr var allt lite för lite i dag, så min spurt blev inte
så bra. Där rann det nog i väg ett antal sekunder.
Väl i mål låg pulsen på
ett slag under max, så nog var jag trött. Riktigt trött.
Sluttiden på de 20 km blev
29.28.0. Jag hade hoppats på bättre, men jag var helt enkelt inte bättre i dag
och förutsättningarna gynnade mig inte heller.
När jag tittade bak såg jag
att jag cyklat ifrån de två jag kört om och att Vogel tappat på mig. Jag insåg
dock att det nog inte var tillräckligt. När speakern ropade ut tiden visade det
sig stämma. Jag hade åkt dit med 1,9 sekunder. När alla rullat i mål visade det
sig att det blev en femteplats i dag. Utifrån förutsättningarna får jag vara
nöjd.
Dock är det lite surt att
fyran Vogel Kolmården CK slår mig med 1,9 sekunder och trean Anders Karlsson Mölndals
CK med 2,4 sekunder. Tvåa blev Fredrik Wikström från Västerås var ca 30
sekunder före mig.
Om det är så att formen
svek, de andra blivit bättre eller att banan passade de andra bättre är
osäkert. Jag var dock före alla tre på SM. Å andra sidan gjorde jag ett perfekt
lopp då. Idag var de helt enkelt bättre. Först i mål var Stefan Lindskog Team
Canyon Sweden, vilket oftast är fallet. Han är riktigt snabb och stark – varje dag.
Jag är i alla fall nöjd
att jag bemästrade banan så pass att det inte blev en krasch.
Jag vet att jag till nästa
år behöver kapa ca 30 sekunder per mil eller 3 sekunder per kilometer på de
tempolopp jag ställer upp i. Det låter inte mycket, men det krävs mycket för
att lyckas. Jag kommer liksom Sickan att återkomma med en plan inför 2016.
I morgon är det så dags
för linjeloppet. Jag hoppas verkligen att benen hinner återhämta sig så pass
att de ger mig chansen till en bra dag. Den halvdana träningen i början av
sommaren har under säsongen inneburit sämre återhämtning, så två tuffa lopp
dagarna efter varandra har tidigare inte varit optimalt. Men förhoppningsvis
känner jag mig piggare i morgon.
Sedan hoppas jag lyckas
bättre än sist på att inte köra in i några cyklister. Det är ju inte särskilt
skoj.
Vi ser ut att bli ca 50
cyklister till start i morgon, och därmed en hård dag på jobbet. Återkommer med
hur arbetsdagen varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar