fredag 20 januari 2017

Gran Canaria - Cyklat med Tinkoff och gått in i väggen

Dag 3 på ön och idag skulle jag och Johan sammanstråla vid rondellen upp mot Soria. Planen var en klättring uppför Soria, vidare mot Tauropass och in i bergen.

Vid 09.30 mötte vi upp varandra, och vi blev ganska snart på det klara på att det inte skulle bli några berg idag. Det såg onödigt kallt och regnigt ut i bergen.

I stället beslutade vi oss för att åka kustvägen via Playa del Ingles och vidare mot El Doctoral. I El Doctoral sedan mot klättringen till Santa Lucia. Men då det var dåligt väder i bergen var istället planen att bara klättra första delen och därefter svänga höger mot Ingenio. Så blev det också.

Idag var vindarna för en gångs skulle inte mot efter östkusten, så vi tog oss utan större ansträngning till klättringen.

Vi tog klättringen väldigt balanserat och sedan höger. Nu väntade en riktigt trevlig väg under många mil. Uppför, utför och vindlande svängar om vart annat.
Prova gärna denna väg om du inte vill/inte kan cykla upp i bergen. Det blir många höjdmetrar ändå och vägarna är fina.

När du når Telde går det att svänga upp i bergen, men vi valde att vända och cykla samma väg tillbaka. Allt för dåligt väder.

Efter någon timme stannade vi för lite kaffe innan vi rullade vidare.

Cyklingen under dagens runda gick lugnare än igår, men det var ändå hyfsad intensitet här och där.

Tillbaka i Playa del Ingles rullade Johan med till mitt hotell och vi snackade lite innan han rullade vidare tillbaka till sitt hotell.

Cykelklockan visade drygt 120 km och närmare 4.5 timme. Jag gick in på hotellet bytte om och gick ned i restaurangen för lite lunch. Ja, jag har All-inclusive trots att jag inte är på hotellet så mycket. Det var dock i stort sett samma kostnad som halvpension, så det var ett lätt val. Efter lite pasta gick jag ut till poolbaren och hällde i mig tre koppar kaffe. Gick upp på rummet igen,

Tänkte att jag faktiskt skulle önska att jag var lite tröttare i dag. Kanske en cykelrunda till? Sagt och gjort. Ombyte igen och ut på vägarna.

Jag bestämde mig för att sikta på att cykla 200 km i dag. Första steget var att cykla tur och retur till Puerto de Mogan. Sedan skarva på lite på slutet med det som saknades.

Jag rullade iväg hyfsat beskedligt, men ganska snart insåg jag att benen sprätte. Jag bestämde mig därför för att köra hårt i alla stigningar till Puerto de Mogan och lugnare utför. Framme i Puerto de Mogan skulle jag ta det lugnt tillbaka och resten av rundan.

Sagt och gjort väntade nu 30 km och ca 500 höjdmetrar. 350-400 watt i varje stigning och lugnare utför. Det gjorde att jag låg kring MAF-puls hela vägen förutom sista kilometern då jag tryckte lite hårdare. Det kändes bra och kontrollerat, och det fanns hela tiden en del sparat. Riktigt skoj och fort gick det. Det tog 50 minuter och det var många minuter snabbare än vad jag brukar köra.
Riktigt nöjd och kände mig stark vid vändningen. Skulle snart känna mig sämre, men det lämpar sig inte för bilder.

Jag vände i Puerto de Mogan och skulle nu rulla lugnt. Uppför första stigningen. Så svänger en Tinkoffcyklist ut mitt framför mig. Jo, jag vet att de ska lägga ned, men det har varit tre stycken från deras proffsstall här som vi sett flera gånger. Vet inte om de inte har något klart, eller varför de cyklar i dessa dressar.

Hur som helst hejade han och började cykla på. Jag tänkte att jag kanske ska försöka hänga med en stund och se hur jobbigt det blir. Planen om att ta det lugnt sista 45 km var nu glömd!
Lyckades få till en bild i starten
Han tittade bak och såg att jag tog rygg. Han ställde sig då upp och matade på bra uppför (även om han säkert hade en hel del sparat). Jag lyckades dock hänga med och även utför när han låg på ramen för att öka farten. Efter kanske 6-7 minuter tittade han bak och vinkade fram mig.

Oj, hur skulle jag göra nu. Inte mycket att tveka på. Bara att gå så hårt jag visste jag kunde orka en hyfsad lång tid. Det blev 350--420 watt både uppför, på slättan och utför. Jag såg i skuggan att han låg i rygg. Jag fortsatte mata. Hur skulle jag komma ur detta. Kanske svänga in i en by och låtsas att jag bor där? Nej, jag bestämde mig för att våga och orka köra på lite mer. När jag efter närmare 15 minuter vågade titta bak var han borta. Nej, jag tror inte att jag körde så hårt så han fick släppa. Antingen ville han köra lugnt, eller så hade han svängt av mot någon av hotellen på vägen.

Själv var jag nu ganska stekt. Att i stort sett maxa i 20 minuter när man redan cyklat 6 timmar och timmen innan var hård. Ja, det tar på.

Jag kände att nu kommer sista delen av denna runda bli rejält jobbig, och det blev den. Ner på ett snitt på ca 200 watt och jag kände att jag var tung i bröstet och jag mådde nog lite dåligt också. Benen var svaga.

25 km kvar. Ja, en liten prövning helt klart. Hade nog varit bra att ha energi i flaskorna eller en bar i bakfickan, men något sådant fanns inte.

Det gick ändå ganska hyfsat fram till Maspalomas. Där insåg jag att jag behövde förlänga rundan med ca 12 km för att nå mitt mål på minst 200 km. Ja, mål ska hållas även när du är slut.

 Jag svängde därför av in mot Monte Leon och körde drygt 6 km slakmota. Nu gick det inte fort kan jag säga. Gubben hade i stort sett väggat.

Det var en befrielse när jag fick vända och då hade ca 12 km till hotellet. Det blev lugnt och beskedligt tillbaka, men ändå var det jobbigt. Framme!

Totalt blev det 205 km och 7 timmar och 15 minuter i dag. ca 3400 höjdmeter och en trött gubbe. Normaliserad effekt för hela rundan på 250 watt, och då gick det ändå väldigt lugnt bitvis. Min polar tycker att rundan kräver 6 dagars återhämtning!

Upp på hotellrummet och nu mådde jag inte helt najs. Huttrade av energibrist och den varma duschen var skön. Sedan ner för middag. Efter första portionen kändes det bättre.

Efter lite snack med sonen och en stunds slappande är jag nu tillbaka på banan.

Undrar dock hur det ska kännas 09.00 i morgon bitti då det åter är dags för lite cykling. I morgon ska jag och Johan göra ett nytt försök med Soria. Undrar om jag får lifta med upp, eller om kroppen på något sätt är på igen. Häng med får du veta.

5 kommentarer:

  1. Synd att du inte fick veta vad Tinkoffkillen hette. (Här hemma har man sett ganska många "proffs" i teamkläder, men aldrig någon som är på hygglig klubbcyklistnivä eller t.o.m. bättre.)
    Det är normal praxis att en procyklist bär sin gamla teamtröja till slutet av året d.v.s. tills kontraktet slutar och hans nya klubb börjar betala hans lön. Det är ett mysterium med dessa tre Tinkoffcyklister!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, lite underligt helt klart. Riktigt bra cyklister brukar inte använda teamkläder om de inte är med i laget. De som kör i Tinkoff här är ruskigt snabba i klättringarna. För egen del spelar det dock ingen roll vem han var. Mer av en rolig historia😊

      Radera
    2. Du är ju själv en riktig bra cyklist, men för mig som är en rätt duktig men mindre bra cyklist spelar såna detaljer en större roll i mitt cykelliv. Men jag vill inte skryta...

      Seriöst: jag blev nyfiken och kollade vilka av stallets kuskar var utan kontrakt för 2017 - men det är bara två gamlingar, Michael Rogers och Jevgeni Petrov, som har slutat och två tjugoåriga italianare som blev utanför; alla andra har nya teamkläder!

      Radera
  2. Den killen åkte jag med nedför tauropass i julas, jag kom från Soria och han från Ayacata.
    Känner igen tatueringen på vaden.
    Tror inte det är ett proffs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt. Körde mig trött i alla fall😊

      Radera