torsdag 13 april 2017

Om du är sjuk ska du inte träna! - Eller?

Som många av er vet har jag klagat under den senaste månaden på att min träning havererat. Jag har skrivit att jag varit sjuk.

Under första delen av min sjukdom tränade jag inte alls, medan jag senare tränat. Dock lugnt.

Nu när jag varit på Mallis har jag tränat varje dag (förutom en vilodag). Träningen har skett under lång tid men med låg intensitet.

I samband med min sjuka månad som ser ut att bli längre har jag insett hur känsligt det är för många att skriva om sjukdom och träning i samma mening.

Det är ju också så att vi läser in väldigt olika saker i att vara sjuk, krasslig etc.

För egen del tänker jag att det finns olika nivåer på krasslighet när vi pratar om förkylning eller liknande.

Nivå 1: Vi har den tuffaste varianten då du som mest funderar på att ta dig till köket för att värma te med honung. Här är vi nog alla överens om att - nu är jag sjuk. Att fundera på träning finns inte på världskartan. I det här läget finns inte heller arbetet i sikte.

Nivå 2: Den näst tuffaste varianten som innebär att kroppen är påverkad och du känner dig sjuk på många sätt. Det mesta är jobbigt och ork saknas. Du kan dock vara uppe en del. Absolut ingen träning, möjligen arbete hemifrån.

Nivå 3: Medelnivån. Du är allmänpåverkad, men det fungerar att vara uppe. Ingen träning, men arbete som vanligt.

Nivå 4: Lättare nivå. Snorigt, lite rossligt, ev hostig etc. Dock utan att känna sig allmänpåverkad och inte ont i halsen. Är vilopulsen bra, jag är feberfri och jag i kroppen känner mig okej i kroppen och inget halsont tränar jag. 

Självklart blir det då lugn träning. Under träningen följer jag hur kroppen reagerar. Går pulsen snabbt ner när jag släpper på trycket? Uppstår matthetssymptom jag inte känner igen? Förvärras någon känsla i kroppen etc? Om alla svar är positiva fortsätter jag, men pressar inte kroppen. Om det blir sämre avslutar jag. Blir det sämre efter träning eller dagen efter förlänger jag viloperioden.

Nivå 5: Väldigt lätt. Typ snorig. Möjligen liten känsla av krasslighet. Tränar som vanligt och ändrar mig endast om det under träningen finns skäl för detta.

Under dessa drygt fyra veckor jag hittills varit påverkad av förkylning låg jag i nivå 1-2 under ca 1,5 vecka och tränade då inte alls. Jag valde sedan att vila ytterligare 2-3 dagar då jag låg i nivå 3 och även några dagar i nivå 4. Sedan började jag rulla lite lätt.

Ni som funderat hur jag kunnat rulla med mina klubbkamrater utomlands ska då veta att jag alltså inte varit sjuk på det sätt som ligger inom nivå 1-3. Jag har inte heller varit för sjuk för att arbeta. Mitt allmäntillstånd har varit bra.

Jag har under hela min cykelresa legat i nivå 4. Snorig, rosslig, lite hostig. Men kroppen har rent allmänt känts bra, vilopulsen varit normal eller nästan normal, pulsen har gått ned snabbt när vi tagit paus från cyklingen och träningen har inte förvärrat mitt mående. Det har också fungerat att cykla hela dagarna utan att det blivit sämre. Jag har inte pressat kroppen under dessa dagar utan legat på en låg ansträngning. Nästan all tid har legat inom pulszon 1-3.

Det jag inte kunnat göra och inte heller försökt är att träna enligt min ursprungliga plan och med den kvalité jag önskat. För att öka trycket i benen när du redan är bra tränad räcker det inte med lugna långa pass, du måste få intensitet också. Det blir extra viktigt när tävlingarna närmar sig. Någon intensitet har jag inte fått och inte heller försökt att få under min vecka utomlands. Både för att spara kroppen och för att förhoppningsvis bli frisk snabbare.

När jag säger att jag varit sjuk i 4 veckor menar jag alltså egentligen att jag var sjuk på riktigt under ca 2 veckor och att jag sedan varit tillräckligt krasslig för att inte kunna träna för prestation men tillräckligt frisk för att kunna träna för hälsa.

Jag kan dock konstatera att jag först försökte vila en vecka extra för att bli frisk. Jag blev varken bättre eller sämre. Nu har jag tränat lugnt en vecka och då har jag inte heller då blivit bättre eller sämre. Måste jag ändå ta ställning kanske jag är lite bättre. Idag har jag vilat tre dagar efter Mallorcaresan. Jag har varken blivit bättre eller sämre av det.

Ja, det är alltså så här jag tänker. Det kan vara rätt och det kan vara fel. Vi kan ha olika åsikter kring detta och i slutändan kan det bli fel även när vi försöker göra rätt. 

Jag är fullt medveten om att träning vid sjukdom kan leda till men, något som varken jag eller någon annan vill ha. Jag hoppas att jag lyckas undvika det med mitt upplägg, men någon garanti finns förstås inte.

Om förbundsläkaren i friidrott, Sverker Nilsson har rätt känner jag mig helt trygg med mitt upplägg. Han menar att det finns två tydliga varningssignaler att hålla koll på:
"Man ska stanna hemma från träningen när man har feber på morgonen och/eller en förhöjd vilopuls med mer än 20 procent. Annars är det bara att köra på. Har du en vanlig förkylning men normal vilopuls och ingen feber kan du alltså träna precis som vanligt."

Rent generellt tänkte jag att det var läge att förklara hur jag tänker då många av er frågat/haft åsikter etc.

Vad har du själv för tankar kring sjukdom och träning? Håller du med eller har jag fel?

Lättast nu är att jag skippar det krassliga och får börja träna med kvalité. Då behöver vi inte älta detta mer. Jag gör ett försök till. Hittills har det gått sådär, men än ger jag inte upp.

Senast på söndag behöver jag kunna träna fullt ut, annars avblåser jag säsongspremiären i Skåne. Som det ser ut nu kanske det är 25 procents chans till start.

2 kommentarer:

  1. Jag kör på samma tänk. Om man inte skulle träna vid snuva o rosslighet skulle det inte bli mycket träning som småbarnsförälder. Så länge allmänkänslan är ok kör jag

    SvaraRadera

Min blogglista