onsdag 7 juni 2017

Stockholm 4-dagars, RR Nationaldagsloppet och en sammanfattning av de fyra loppen

Ja, då var Stockholms 4-dagars avslutat för denna gång. Fyra tävlingar som var en del av 4-dagars, men också fyra tävlingar av de 15 som hör till Sverigecupen.

Markimlinjen/Nationaldagsloppet som var den fjärde deltävlingen startade redan 08.00 i går morse. Efter tävlingarna väntade sedan en lång resa hem och en del uppackande. Därför kommer racerapporten i dag i stället.

Markimlinjeloppet ägde rum i närheten av Vallentuna i en mycket fin miljö. Smala fina vägar, grönt och fint, lantlig miljö och vackert väder. Sedan var inramningen bra också.

Själva loppet gick på en 31 km lång vindlande väg med mestadels smala vägar. Två varv och sedan målgång.

Cyklingen var rolig och bansträckningen var tilltalande för cykling. Däremot var det inte särskilt utslagsgivande då det var för kort, för få stigningar och lite vind. Det var helt enkelt alldeles för lätt att ligga i klungan i relation till  att försöka skapa något.

När starten gick var jag som vanligt långt bak och med ca 70 cyklister framför tog det över en mil innan jag kunde komma framåt. När det sedan blev bredare tog jag ett initiativ och tog mig upp mot täten. Därefter var jag lite mer aktiv. Med en bit kvar av varv ett bestämde jag mig för att prova en hel del. Det innebar att det nu blev 15 riktigt tuffa kilometrar där jag gjorde 4 försök att komma loss. Jag var dock väldigt bevakad utifrån att jag låg högt upp i sammandraget, så det gick inte att skapa något.

En bit in på varv två höll det också på att gå riktigt åt fanders. Vi var några som stötte långt fram, och helt plötsligt kontrade Niclas Näslund och då han ledde i totalen och bevakat mig hela tiden tänkte jag att kommer jag loss med honom finns chansen att det kanske stannar av. Full gas och tryck i pedalerna. Oj, nu ska vi helt plötsligt byta väg. 90 graders sväng till vänster, typ nu!!

Niclas som hade koll på svängen fixade den fint. Cyklisten som låg bakom honom åkte rakt fram och fick stopp. Själv bromsade jag kraftigt och insåg att det inte skulle gå att svänga utan lägre fart. Särskilt då jag hade fel linje in mot svängen. Det gick rakt fram, men 0,5 meter innan diket hade farten sjunkit så pass att jag ändå lyckades svänga. Tur!

Ja, det fortsatte att gå hårt ett tag till för min del. Ingen lyckades dock skapa något särskilt då det var alldeles för få som försökte. Merparten av cyklisterna var nöjda med att under hela loppet ligga i klungan.

Själv började jag inse att jag inte skulle kunna gå loss och skapa de 20 sekunder som krävdes för totalseger.

Så med ca 15 km kvar till mål valde jag att backa tillbaka i klungan och vila upp mig lite inför en sista insats. Hoppet är ju det sista som överger en och fortfarande hoppades jag på seger, och då måste det vara "löst" innan en klungspurt där min chans är minimal.

För att verkligen förstå hur stor skillnad det är att vara aktiv under ett lopp eller ligga i klungan får ni här en jämförelse. Den gäller bara på lättåkta banor, då det krävs något helt annat om det blåser starkt, är många vägbyten eller det är mycket kuperat.

Jämför vi nu effekten som krävdes på slutet av loppet när jag låg långt bak med effekten jag nyttjade när jag var aktiv skiljer det sig avsevärt. Hur mycket skiljde då snitteffekten under en period av 20 minuter? Jo, den var hela 70% högre när jag var aktiv och försökte skapa något i jämförelse med när jag vilade upp mig långt bak i klungan. Med detta resonemang förstår ni att de flesta cyklisterna var med huvudklungan hela loppet.

En av de mest offensiva under helgen och som hela tiden satsat på utbrytning är Peter Lindqvist från Norrtälje CK. Det har inte hållit ända fram, men han har satt färg på loppen. Extra imponerande att han kör så, då han i grunden har så bra spurt att han skulle kunna

Med någon/några mil kvar av loppet släpptes fyra cyklister i väg och ingen gick all-in för att gå ikapp. Jag tror att de flesta tänkte att klungan ändå äter upp detta.

Själv hade jag en plan om att överraska klungan med en soloutbrytning nära mål men innan uppdraget för spurt börjat.

Jag insåg också att jag behövde vara etta eller två i mål och få bonussekunder för att kunna vinna totalen.

Det skulle alltså inte räcka med att gå ifrån klungan, utan jag behövde också vara före utbrytningen i mål.

Jag har aldrig tidigare tävlat på denna bana och hade inte exakt koll på var målet låg och ville inte starta så sent att det var omöjligt att hinna ikapp utbrytarna. Jag försökte gissa var det var ca 1,5-2,0 km kvar till mål och bestämde mig för att där gå All-in.

Jag fick snabbt lucka från klungan och närmade mig utbrytningen väldigt snabbt. Ikapp och förbi utbrytningen och för en stund var jag först i loppet.

Efter en kortare stigning borde målet ligga. Men inte! Det visade sig att det var två nästan identiska stigningar innan målet. Jag trodde det var en.

Så när jag varit loss i 1,3 km gav jag upp. Klungan hade närmat sig och jag insåg att jag inte skulle kunna ligga själv ytterligare ca 1,5 km med 70 cyklister jagandes. Jag gav upp och väntade in klungan.

Jag försökte dock hålla position för att ändå vara med i en spurt. Men det var svårt när det tryckte på bakifrån och jag var till slut långt bak. Jag höll dock lugnet och i takt med att andra blev trötta kom jag längre och längre fram. Till slut var jag inte långt från de främsta, men jag hittade ingen lucka. Så tyvärr fick jag aldrig chansen att maxa ur på slutet.

Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team segrar i spurten före Per Strömblad i La Chemise. De var helt överlägsna och klart före övriga. Från plats tre som Gustav Deijert  La Chemis grejade var det väldigt tätt.
Pallen på Nationaldagstempot. Tre spurtkanoner. 


Ja, tyvärr blev det inte riktigt det resultat jag önskade. Jag är dock nöjd att jag försökte och att kroppen kändes mycket bra. Placering 13 av ca 70 cyklister var okej, men det kunde varit bättre.

Ja, vad säger jag då om de fyra tävlingarna under denna helg. Det började med Kringeltempot där jag fick ur allt jag hade på en bana som var mer kuperad än vad som brukar passa mig. Jag fick bli riktigt trött och kände mig nöjd både under och efter loppet. Att stiga upp på pallen är ju alltid väldigt skoj.

Sedan var det Falkenloppet på programmet. Ett trevligt arrangemang, men alldeles för lättåkt och otroligt många mötande bilister. Händelsefattigt då ingen gavs något utrymme. Det blev en lugn dag. Jag gjorde vad jag kunde på slutet men kom för långt fram för tidigt och fick ta mycket vind. Slutresultatet i spurten blev så där.

Den tredje deltävlingen var Arlanda Test track. 12 varv runt en bana på 2,4 km. Fantastisk asfalt och många svängar på en avstängd testbana. I fjol var jag helt av banan och hade problem med alla svängar och kände mig otrygg. I år kändes det bättre och jag kände att jag hade kontroll. Däremot är jag inte nog bra på denna typ av teknisk bana och hade svårigheter att avancera. Blev spurt igen. Låg nästan sist när den började. Effektrekord i spurten och jag drog om ca 25 personer. Kanske kan jag snart vara en habil spurtare bara jag fixar positioneringen?

Sista deltävlingen på Markimloppet hölls i en mycket fin miljö och ett trevligt sammanhang. Återigen var bansträckningen för lätt och jag var väldigt bevakad. Svårt att skapa något, men roliga vägar. Nöjd med att jag försökte flera gånger under loppet och verkligen provade också på slutet. Placeringen kunde varit bättre.

Slår vi ihop alla fyra tävlingar räckte jag inte för att nå i kapp Niclas Näslund som ledde redan efter deltävling ett. Han har också varit bäst under dessa dagar och vann välförtjänt. Själv är jag mycket nöjd med att jag inledde på en tredje plats, avancerade till andra plats och lyckades hålla den. Att bli tvåa i totalen var positivt, även om jag alltid vill mer. I fjol var jag 7:a, så det var en klar förbättring.
Nicklas Näslund, Cykloteket Racing team välförtjänt segrare av Stockholms 4-dagars (med ledartröjan på)
Att kroppen känts bra alla tävlingsdagar är också ett extra plus.

Nedan ser du topp 15 i sammandraget. Egentligen är det top 16 då alla från plats tre ska ner en placering. Marcus Juneholt från Östra Aros ska nämligen in på plats tre ca 5 sekunder efter mig.


Jag noterar att snittfarten under dessa tre deltävlingar landar på 42,4 km/h och att det var det individuella tempot som gick fortast.

Nu är det tävlingspaus i flera veckor och de flesta tävlingar för denna säsong är redan avklarade. Men många mål finns kvar och vi laddar vidare.

Jag tar med mig helgens pallplacering och hoppas på fler chanser till framgång.
Pallplats på Kringeltempot


2 kommentarer:

Min blogglista