fredag 13 april 2018

Jag har gett upp!

När vi följer det som händer på nätet verkar de flesta vara lyckliga och framgångsrika. Det mesta flyter på och det är topp helt enkelt.

Riktigt så är det inte, i alla fall inte för mig. Jag tänker också att jag vill visa hela mig och inte bara hur allt går som jag vill. Så därför skriver jag även när det inte är helt muntert.

Jag har som många av er vet varit med om riktigt tunga saker privat, så vad är då en liten motgång inom cykelvärlden? Ja, i det stora förstås ingenting. Men i det lilla och i min passion är det ändå något. Så pass mycket att det just nu inte är en av mina bästa perioder. Men ge mig några dagar så försöker jag komma igen.

Vad jag pratar om!? Sjukdom och skada var ordet. Så här ligger det till.

Jag gillar inte att ge upp, men nu har det hänt.

Egentligen såg det inte alls bra ut tidigare heller, men man lever på hoppet in i det sista.

Rejält förkyld, en havererad rygg, muskelkramper och inte tränat på länge. Ja, det är klart att läget inte såg just ut när jag åkte till Stockholm i tisdags.

Onsdag och torsdag har jag varit på konferens kring digitalisering i skolan, men jag har också gjort vad jag kunnat för att må bättre. Jag har gjort alla övningar som man "bör" när ryggen spökar. Jag har också stretchat de krampande musklerna och försökt kurera mig från förkylning.

Vi kan konstatera att tisdagens behandling hos naprapat där de låste upp ryggen på två ställen varit bra. Ryggen är nu bättre. Men det går långsamt och fler behandlingar krävs.

Förkylningen är också lite lindrigare, men den finns kvar. I alla fall om du ska mata järnet är det nog ingen hit.

Jag provade att rulla lite på trainern inne på hotellrummet i går kväll. Först då gav jag upp helt att åka till Sverigecupen i Barsebäck.

Det kom jag fram till genom att först köra på racern, och då gick det faktiskt hyfsat i rygg och muskler. Men när jag tryckte i och drog upp pulsen i pulszon 5 och sedan vilade gick inte pulsen ned som den skulle. Med andra ord - förkylningen fanns kvar och spökade.

Jag rullade också lite på tempohojen, men det räckte med några minuter för att krampkänning i rumpmuskeln som härleder från ryggen skulle uppstå och sedan började också smärta. Sedan började det också stråla ned i högra benet.

Sammantaget. Lugn cykling på racern fungerade hyfsat i alla fall i går. Att sitta på tempohojen går inte alls. Jag vet de som fått dessa problem med rumpmuskler och rygg och inte fått det att fungera på flera år. Nu väntar jag med de domedagsprofetiorna, men inte känns det helt lovande. Ja, sedan är det just nu inte läge att mata järnet med en förkylning i bakgrunden.

Så tyvärr. Inget tävlande för mig i helgen. Dessutom min första skada sedan jag började cykla som inte beror på att jag kraschat.

Det ser ju tyvärr inte så lovande ut rent allmänt nu då de flesta tävlingar i Sverigecupen kommer de närmaste veckorna, och risken är ganska stor att det det tar ett bra tag att komma tillbaka från detta. Men jag ska inte ge upp än, även om det just nu känns riktigt surt och uppgivet faktiskt.

Det enda som är bra är att jag brukar ha svårt att vara uppgiven länge innan jag blir konstruktiv och söker lösningar. Vi får se hur det går med det. Ska i alla fall börja med att för måndag boka ytterligare en rygg och muskelbehandling.

10 kommentarer:

  1. Tråkigt för dig Tomas 😩 bara bryta ihop och kämpa på.

    SvaraRadera
  2. Trist!! Men bättre stå över nu än köra och sabba hela säsongen 👍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, försöker intala mig det och att det snart ska vara bättre.

      Radera
  3. Så trist! Vet precis hur det känns jag är säker på att du kommer igen även från detta. Låt läkningen ta tid å gör det bästa utifrån det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, exakt. Du vet och det är surt. Hoppas det snart vänder.

      Radera
  4. Jag är övertygad om att du kommer tillbaka men kanske att du ska låta kroppen bli riktigt hel innan du kör på hårt igen. Lycka till 😀

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så är det nog. Sedan är det svåra att veta när den är riktigt hel. Tack!

      Radera
  5. Trist och förstår dig till fullo. Dock, ett klokt beslut att stå över tävlingarna. Du kommer tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen trist. Skönt att jag var klok för en gångs skull. Brukar ha svårt att ge upp, även när jag borde. Hoppas du har rätt!

      Radera

Min blogglista