söndag 2 december 2018

När du planerat utecykling och det börjar regna och det är kallt - Att inte vika ned sig

Det har varit tyst från min sida sedan mitt lyckade träningsläger på Mallorca. Ja, rent allmänt har det varit svårt att få kontinuitet i bloggen under hösten.

Vad det beror på? Ja, främst att tillvaron har varit tuffare. Mer att göra, mer att fixa, en hel del utmaningar i familjen, mindre ork och bitvis lite brist på motivation.

När det känns så behöver jag prioritera, och även om jag prioriterar bloggen ganska så högt finns det saker som det är ännu viktigare att klara av.

Men nu hoppas jag att det är på väg att vända åt rätt håll. Jag har i alla fall fått ordning på träningen som var riktigt katastrofal i september, vilket innebar att en stor del av oktober mest handlade om att komma igång igen och få en sådan fys att det gick att träna ordentligt. Men nu har jag haft ungefär 6 veckor där det varit riktigt bra.

Jag har också en hel del spännande ingångar på inlägg som jag hoppas presentera inom kort. Hoppas du vill hänga med.

Idag ska jag dock bara skriva om lite cykling.

Som ni vet anser jag att det inte är bra att vika ned sig och lättvindigt hoppa över träning, målsättningar etc. Risken är då att till slut viker man ned sig för minsta lilla sak.

Idag var det dags för det distanspass som vi kör varje helg med Vännäs CK. När helgen började närma sig sa väderleksprognoserna några få plusgrader och risk för regn.

Så när jag vaknade i morse beklagade Katten som varit ute med hunden att det regnade. Jag fortsatte dock min plan. Katten sa att jag är lite tokig. Jo, så är det nog.

Kanske skulle det inte bli de planerade 3 timmarna, men åtminstone två timmar hoppades jag på.

Så iväg i regnet. 6 km till samlingen där det till slut bara blev en kompis som också trotsade vädret. Riktigt trevligt att jag inte blev själv.

Vi bestämde oss för att ta en runda där vi började på asfalt och sedan kollade grusvägar. Sedan skulle vi hålla oss inte allt för långt bort för att kunna vända om vädret blev sämre eller om vi höll på att frysa ihjäl.

Jo, det såg inte muntert ut, men jag och Erik trotsade alltså de omgivande utmaningarna och höll oss till planen att träna idag.

Hur det gick? Toppen skulle jag säga.

Vi hade tre väldigt trevliga timmar. Perfekt intensitet. Inte lugnt, men inte heller hårt. Vi tog oss också in på grusvägar och vi provade vägar vi inte varit på tidigare. Visst gick det extremt tungt då underlaget var mjukt, men å andra sidan spurtade det inte upp mycket från vägen då det gick så långsamt. Snittfarten och antal mil spelar ju inte heller någon roll.

Dessutom slutade det regna och endast några få droppar blev det under rundan.

Det blev helt enkelt en perfekt träning med ett väldigt trevligt långt samtal, bra träningseffekt, perfekt puls utifrån målsättningen och ett perfekt avbrott från innecyklingen som annars gäller nu. Dessutom höll vi oss värma hela rundan.

En tanke som vi alla kan ta med oss: Ofta blir det så att viker vi inte ned oss blir det i slutändan mycket bra.

Jo, jag kunde förstås tränat inne. Men det hade knappast blivit ett lika långt träningspass och jag hade missat det sociala.

Idag blev det 3 timmar och 15 minuters gemensam cykling. Med cyklingen till och från samlingen och lite bonuscykling på slutet fick jag ihop exakt 4 timmars cykling. En hel del höjdmeter, sugande underlag och MTB gjorde att jag bara tog mig 86 km. Snittpulsen landade på 73%. 


1 kommentar:

  1. Det där var riktigt bra kört med tanke på väder och vind. Själv stack jag inte ut skallen i helgen utan höll mig till trainern. Alldeles för blåsigt och blött för min smak. Starkt pannben där Tomas!!!

    SvaraRadera