Mallorca dag 2 - Positivt överraskad i bergen

Rent generellt sover jag väldigt dåligt sedan jag fick alla mina skador. Men natten till idag var helt plötsligt riktigt bra. Jag vet inte riktigt vad som hände, men kanske var det bara att jag var sliten av lite sömn under lång tid och en tuff dag med lång resa och sedan träning? Ja, eller så börjar det nu fungera bättre och kanske sängen här på Mallorca bidrar? Ett första svar får jag i natt, för som ni vet - En gång är ingen gång, men två gånger är en vana.

För övrigt när jag vaknade i morse var smärtorna och känslan i alla mina skador likvärdig med dagen innan. Jag har ju alltid ont och jag går fortfarande på smärtstillande, men det var alltså inte mer ont än när jag är hemma.

Utifrån det bestämde jag mig för att cykla iväg med mina träningskompisar även idag. Om det inte fungerade var det ju bara att vända.

Jonas laddad inför dagens cykling i bergen

Planen för dagen var först transport från Playa de Palma där vi bor, in till Palma och sedan upp via Militärbacken till bergen. Det skulle bli den korta bergsrundan, så visst fanns ett hopp att jag skulle kunna hänga med hela dagen.

Paus efter en av kättringarna

När vi rullade i väg var känslan i kroppen helt okej och det fortsatte så även när vi kom in i bergen och började våra klättringar på ca 5 km åt gången. Dagens tur innehöll nog 8 sådana klättringar.

Ännu en klättring

Vi körde riktigt lugnt på platten och uppför var det fritt att köra sitt tempo. Jag höll inte allt för hög fart, men det var svårt att köra riktigt lugnt då utväxlingen på min cykel är gjord för att gasa på. Kadensen blev alldeles för låg om jag körde långsamt, vilket var jobbigare än att köra på lite. Men fortfarande gick det kontrollerat. Med den träningsbakgrund jag har gäller det att tänka till.

Vi tog oss via flertalet klättringar ut till den fina västkusten där vi efter ca 3 timmar stannade för lunch vid Es Grau, Restaurangen du från terrassen kan titta rakt ned till vattnet som ligger ca 300 meter nedanför. Här blev det pasta och cola för alla.

Dags för lunch

Utsikten från restaurangen

Efter lunch var det raka vägen hem. Dock via 4 fina klättringar och ett antal mil förstås.

Totalt blev det närmare 120 km cykling och 2200 höjdmeter.

Nöjd gubbe som fick cykla hela dagen och kroppen gick med på det

Jag kunde hänga med hela rundan och kroppen kändes förvånansvärt okej. Visst hade jag ont, men inte värre än vad det är mot slutet av en vanlig dag när jag arbetar. Det enda som blev ett orosmoln på slutet var min högra axel som tog en hel del stryk av all bromsning utför. Vi får se hur den och övriga kroppen känns i morgon.

Men att med min skade- och träningsstatus kunna cykla över 5 timmar och ha en normaliserad snitteffekt för hela rundan på 220 watt utan att vara helt färdig får jag säga var klart över förväntan.

I kväll har vi så kastat i oss så mycket mat vi orkade för att kompensera för de drygt 6000 kalorier som gått åt under dagen.

Nu väntar så en natt och sedan får morgonen avgöra om det blir cykling. Känns mina skador som i morse cyklar jag i morgon. Är de sämre blir det vilodag. Jag får helt enkelt se.