I god tid innan våra gemensamma resor med Vännäs CK planerar jag alla våra turer och på programmet denna dag stod besök på tre olika kloster. Jag hade dessutom sökt upp lite nya mindre vägar för att ta oss till våra olika mål. En stor del av dagen var vi alltså på för de andra okända vägar.
Innan denna cykelresa hade jag tänkt att jag får vara nöjd om jag kan hänga med gruppen första dagen och ligga i svansen. Sedan skulle jag få cykla själv. Visst hoppades jag på mer, men det var inte rimligt utifrån mina många frakturer och att jag varit så utslagen.
Dag ett kändes dock bättre än väntat, så det blev en dag två och nu var vi inne på tredje dagen. Nu visste jag att denna dag skulle ta på och hoppades att det inte skulle bli allt för tufft.
Totalt stod det 190 km på programmet, vilket i slutändan skulle bli 170 km då det blev lite genvägar på hemvägen. 1800 höjdmeter fanns utsmetade under rundan varav 3 riktiga klättringar upp till de tre klostren.
Jag tog spets i början, men hade en plan om att söka mig bakåt i kön då vi hade längre vägavsnitt utan krav på att veta hur vi skulle köra utan bara följa vägen.
Nu kändes det fysiska så pass bra, vi kör ganska så lugnt på platten och det känns som det är minst risk att krascha i spets. Dessutom får jag inte mer ont av att ha lite högre tryck i benen. Därför blev jag kvar längst fram hela dagen förutom i klättringarna och sista timmen av cyklingen. Det visade sig också snart att det är lätt att krascha längre bak då en av cyklisterna gick på hjul i en rondell och åkte i backen. Inga större skador, men för mig och mina frakturer hade inte en sådan krasch varit bra.
Det blåste ganska rejält under dagen och det gjorde att det blev mycket trevlig fartkänsla de första timmarna då det rullade på stora delar över 40 km/h. Skoj. Jo, det gick förstås långsammare senare av samma orsak.
Efter ca 65 km var vi framme vid det första klostret - Castell de Santeuri. Ett kloster jag besökte i november, men som ingen av de andra klättrat upp till. 5 km med i snitt 5% upp till toppen. Vad jag hade glömt var att det bara var några procent lutning i början, medan de sista kilometerna är riktigt branta. Det var inte alls bra för mina skador, särskilt som jag bara har 25 kuggar som lägsta växel bak. Jag blev tvungen att stå hela vägen upp och det slet rejält i axeln. Men det är som det är.
Väl uppe var det en fantastisk utsikt. Vi njöt kort och rullade utför. Nu var det bara några kilometers cykling innan det var dags för nästa klättring då båda klostren ligger bredvid Felanitx. Nu skulle vi upp för den mer kända klättringen till San Salvador.
Återigen 5 km klättring och i snitt 7% lutning och här är det mer jämnbrant. Jag kunde därför sitta hela denna klättring och cyklade exakt så hårt att det gick att sitta, men inte hårdare.
Väl uppe fyllde vi på våra flaskor i den fräscha vattenkälla som klostret har.
Sedan tittade vi lite på världsmästartröjorna inne i klostret.
Tidigare år har jag också varit in i själva klostret, men så blev det inte denna gång.
Däremot blev det lunch här. Riktigt trevligt, men lite kallt.
Så rullade vi vidare med riktning mot Petra. Vid det här laget hade cyklingen börjat gå långsammare då vindarna inte var så gynnsamma. Men ganska så snabbt nådde vi så Petra och det tredje klostret, Eremita de Bonany. Även det ett kloster som bara jag men ingen av de andra tidigare cyklat upp till. 3,7 km klättring och ett snitt på 5%. Tyvärr var det också här så brant på slutet att jag tvingades stå.
Väl uppe blev det en kort paus och vi dividerade vilken väg vi skulle ta hemåt och om vi skulle ta ett fikastopp i Petra. Svaret blev att vi inte fikar och tar en kortare väg tillbaka till hotellet.
Trots det var det ca 70 km cykling kvar.
Framför allt axeln började kännas av, men det gick fortfarande helt okej. Den närmsta timmen skulle det dock bli sämre och när vi hade cyklat ca 140 km och hade 30 km kvar var det inte riktigt roligt längre.
Tur dock att vi nått Randa och därifrån väntade mest utförskörning hem och jag lade mig därför sist med ca 10 meter till närmsta cyklist före mig. Jag höll nämligen inte på bromsen utan ville sitta mer upprätt då det kändes bättre. Hade också ofta bara en hand på handtaget. Cyklar du så vill du ha utrymme till cyklisterna före.
Det blev alltså 5,5 timmar riktigt trevlig cykling och en timme som inte var rolig. Det var främst kramper i muskler kring skadan i ryggen/skuldran, axeln och något revben som spökade. Ryggfrakturerna kändes dock helt okej.
Sammantaget var det dock en riktigt bra dag och att jag har kunnat cykla tre dagar i rad är verkligen över all förväntan. Visst är formen låg, men jag har ändå kunnat cykla på och mina skador blir inte sämre av cykling i sig inte heller om jag tar i mer. Roligt har det också varit.
Men det är klart väldigt mycket rörelse påverkar. Sedan är stående cykling problematiskt, ojämna vägar där det studsar är ett aber och utförslöpor där du behöver hålla i emot med armarna och/eller bromsa är inte heller någon hit. Att bara cykla på är dock toppenbra.
Jag bestämde mig innan resan att det ska vara lika bra med mina skador dagen efteråt för att jag ska cykla samma dag. Är det bara lite sämre vilar jag. Idag var det klart bättre än i slutet av gårdagen, jag hade också fått sova hela natten, men det var inte lika bra som morgonen innan.
Ja, därför fick jag helt enkelt kasta in handduken i dag. Alla de andra utom Jonas som var förkyld åkte iväg medan vi blev kvar på hotellet. Jag tänker dock att om jag inte vilat i dag är jag säker på att det inte skulle bli någon cykling senare under resan, så det var rätt beslut.
Så idag har jag vilat och arbetat, inget annat. Ja, en frukost ensam och en middag med de övriga har jag hunnit med. Det blir nog något liknande i morgon då vi redan från början av resan planerat in en vilodag under lördagen.
Om det går som jag önskar ska jag efter två vilodagar sedan cykla tre dagar till innan vi åker hem. Vi får se hur det går med det och i vilken omfattning jag kan hänga med de övriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar