Gran Canaria - El doctoral, Ingenio, Agümes

Efter tre cykeldagar med totalt nästan 6000 höjdmeter var det i dag läge att söka lite vägar utan så många backar. Ja, just det – sådana finns det i stort sett inte på Gran Canaria.

Ja, jag gjorde hur som helst mitt bästa och tog den enda vägen som är ganska så platt. Det innebar kustvägen mot öster. Det är faktiskt också den enda riktigt fula och ganska tråkiga vägen, åtminstone åt ena hållet. Ja, ful är den åt båda hållen, men lite rolig när man kan köra fort.

 Det blåser nästan alltid rejält emot när man åker öster från Playa del Ingles, och det gjorde det även i dag. Vill du cykla någonstans och känna dig dålig så är det ofta på denna raka väg med konstant slakmota under flera mil, som målet nås.

Efter kustvägen ser det ut sådär. Dessutom har väldigt mycket blåst omkull/och/eller blåst sönder

I dag var det riktig storm. Jag hade bestämt mig för att inte gå över 70% av maxpuls i dag, för att få en lite lugnare dag, och då fick man inte cykla fort kan jag lova. Lilla drevet fram i stort sett konstant!

Jag bestämde mig för att tänka att det var uppför, att jag inte hade bråttom och att man inte måste ta i järnet på alla pass. Den mental träningen fungerade i alla fall hyfsat.

Efter denna fula väg körde jag förbi en camping. Jag som gillar camping hade nog inte varit av samma uppfattning om jag campat här. Såg väldigt tveksam ut. En stjärna kanske.

Ja, så kan en camping se ut.

I vanliga fall när man kör efter östkusten brukar vi svänga upp i bergen vid El Doctoral, och vidare upp till Santa Lucia, men inte idag. I dag gnetade jag vidare efter kusten ända bort till Carrizal, där vägen efter kusten helt plötsligt vände inåt landet mot Ingenio. Jag hade att vända, eller helt enkelt ta tjuren vid hornen och trampa inåt dvs uppåt.

Idag var det inte de fina vägarna jag trafikerade.

Jag bestämde mig för att cykla till Ingenio och därefter vända tillbaka till hotellet. Jag skulle ju hålla nere insatsen och antalet höjdmeter.  Det visade sig vara en hyfsad backe, åtminstone om det varit i Sverige.  Den var 200 höjdmeter och en snittlutning på 6%. Men jag tog det lugnt, så det var inte särskilt krävande.

Från Igenio styrde jag kosan mot Agüimes. Nu var det utför och kantvind - tänk storm. Det var inte lönt att trampa, utan jag fick luta cykeln mot vinden och jag gissar att det var ungefär som när man är ute och seglar. Ett misstag i detta läge, ja då är man verkligen ute och seglar.

Om du tittar uppe i palmerna förstår du vad jag menar med vind!

Till slut framme i Agümies, en fin liten ort. Helt plötsligt är vägen avspärrad. Det är en gigantisk marknad som stängt av min väg. Det blev till att sicksacka på trottoarer och annat, men det går ju också.

En marknad, större.

Väl ute på kustvägen bestämde jag mig för att se hur fort jag kunde köra den mil som väntade, utan att ha någon större ansträngning. Första fem kilometrarna var det i snitt 1,6% lutning utför och de andra fem kilometrarna i snitt 1,5 km uppför. Snittfarten på milen blev 50.9 km/h och med en intensitet på 74% av maxpuls. Ja, ni förstår att det blåste en del.

Det gick i ett nafs och så var jag framme vid hotellet. Jag hade planerat tre timmar, men nu blev det bara en bit över 2 timmar och 40 minuter. Medvinden spelade ett spratt. 

På denna platta runda blev det ändå en bit över 700 höjdmeter. Mycket för att vara platt. Jag borde också få pris. Jag höll mig till planen och snittpulsen blev bara 68% av max. En minut råkade hamna i pulszon fyra, men resten låg inom pulszon 2 och 3. Nöjd med att jag tog det så lugnt som beräknat.

Även i dag var det kanonväder och jag tog min dagliga promenad på 2 timmar i solskenet och värmen på 27 grader. Eller kanonväder, det blåste ju storm. Efter promenaden såg det ut som jag badat i sand, och det gick i stort sett inte ens att duscha bort. Men till slut så.

Kanske inte syns så bra, men det är sand precis överallt.

Det blev som sagt lugnt i dag, men benen börjar bli lite trötta. Nu är frågan, vilodag i morgon eller i övermorgon. Ska fundera en stund.