Jag är inte bitter - Bara lite

Som jag skrev i går var det en tuff dag på många sätt, såväl känslomässigt som fysiskt. I dag har jag varit liggandes hela dagen, men jag har bestämt mig för att må bättre i morgon.

När jag nu inte kan träna dyker en del andra reflektioner upp i huvudet. Här kommer en av dessa.

Jag brukar säga att jag gärna skulle bo utomlands från oktober till och med mars. Ja, så är det verkligen. Men, det finns några men. Det handlar förstås om släkt, vänner, arbete och bostad.

Det gör att jag bor kvar här i det som många kallar kallhålet Vännäs. En kommun långt upp i Norrland där alla orter är kalla under väldigt många månader, och där Vännäs är en av de kallare - i alla fall av de kommuner nära kusten.

Det innebär att när jag stiger upp på morgonen så här i slutet av februari och tittar ut genom fönstret ser jag snö i mängder och när jag tittar på termometern visar den -22.

När jag så tittar in på sociala medier och kollar in hur ni har det. Ja, då står det att ni går promenader i solsken, cyklar och springer på barmark, tar fram fincykeln och ligger i bikini och badshorts på sandstranden med vågorna kluckande och med varma vindar i håret.

Aj, då. Nu drog det i väg lite. Det sista stämmer nog inte, men ni förstår känslan.

Jag som gillar värme och skulle vilja ha sommar jämt sitter här i min iglo och ni söderut har myspys i värmen. Du som redan har plockat fram racern eller åtminstone funderar på saken får ha oss i norr i åtanke och skänka oss lite värme.

Bilderna nedan är alla tre från tidigare år och ca 2 månader framåt från nu, vilket innebär andra delen av april. Det går cykla ute, men inte ser det väldigt behagligt ut!? Ja, cykling är alltid bra - men jag tänker på vädret. Kallt, blåsigt, fuktigt vägbana och spår av snö finns kvar.

För egen del brukar det vara först i mitten av april det går att ta fram racern, och då väntar trots det 3-4 veckor med blöta vägar, kyla och ingen större cykelpropaganda. Det är alltså först från maj och framåt det kan bli nice även här i norr.

När vi då ska på gemensamma tävlingar i söder har vi norr suttit i ett garage från oktober till april om det inte är så att vi gillar snöcykling i höga minusgrader på en MTB eller fått till en utlandsresa med cykel på programmet. Ja, vi som satsar på att hänga med er från söder har verkligen en utmaning.

Exempelvis börjar Sverigecupen den 23 april med tempotävling. För egen del kan jag tidigast plocka ut tempohojen en vecka innan och vädret tillåter, så i bästa fall får jag till kanske 3 träningspass innan det är skarpt läge. Jag gissar att övriga som är med i detta lopp har haft 4-5 ggr så lång förberedelsetid.

Men jag är inte bitter, som någon kändis en gång sa.

Det är bara att kämpa på och ta det för vad det är. Jag får se det från den ljusa sidan. Vi blir starka och hårda av att nöta i ett garage under så många månader, och motivationen blir förhoppningsvis större när vi väl får komma ut.

Sedan så har jag förmånen att kunna få till 2-3 träningsläger utomlands varje år och här får jag verkligen vara tacksam att ha en så förstående omgivning och framför allt Katten. Utan det skulle det inte gå att lösa och då skulle det nog inte heller vara möjligt att konkurrera på det sätt jag vill.

Ja, ni förstår kontentan. Jag vill ha sommar.