Rödbergsloppet RR, och vi blev ett!

En fantastisk långhelg i Norrbotten är över. Jag och Katten tog i onsdags vår husbil och siktade norrut.

På torsdag förmiddag hade jag ett tempolopp utanför Älvsbyn. Ett steg i rätt riktning för formen. 

Resten av dagen cyklade jag och Katten lite i omgivningarna innan vi begav oss till Luleå camping där vi tillbringade kvällen, natten och förmiddagen i fredags.

Hela tiden lyste solen och värmen var skön.

På fredag eftermiddag rullade jag och Katten åter i väg med våra cyklar och tog en tur från Luleå till Boden och tillbaka. Det var mysigt och trevligt på alla sätt.

I lördags kom så den allra största dagen för denna resa och en av de största på alla sätt. Mer om det längst ned.

På söndagen var det inte inplanerat något särskilt, men då vi i fredags fick nys om att det var ett linjelopp alldeles i närheten och dessutom med sen start vilket aktiviteten på lördagen förutsatte så tyckte vi det var en bra idé med ett bra träningspass även på söndagen.

Precis efter start för Rödbergsloppet, innan regnet. Foto: Mats Engfors, Fotographic

Vi tog det lugnt och fint på söndag morgon och sedan checkade vi ut från campingen för att åka den korta vägen till Boden där starten för Rödbergsloppet skulle äga rum. 2 varv på vardera ca 40 km på en delvis kuperad bana. Avslutning med 1200 meters klättring på i snitt 5% upp till Rödbergsfortet.

Väderleksrapporterna sa att vädret skulle vara toppen, men bara minuter efter start började hällregnet. Det höll i sig i över en timme, vilket var sådär. Jag har ju sedan skadan respekt för klungkörning i allmänhet och i regn i synnerhet.

Snart start. Foto: Mats Engfors, Fotographic

Foto: Mats Engfors, Fotographic

Någon mil efter start när regnet kommit. Foto: Ellen Scheidegger

För att minska risken för incidenter försökte jag hålla mig bland de allra första hela tiden och bidrog då en hel del till farthållningen.

Foto: Ellen Scheidegger

Ganska många starka tävlingscyklister på plats, samtidigt som vi inte var så många som ville/orkade finnas med och sätta fart.

Henrik Blom från Team Hi5 elit som dagen innan vunnit Kraftloppet i MTB i överlägsen stil förstod jag skulle sätta agendan, vilket han också gjorde.

Utbrytning i stigningen. Foto: Ellen Scheidegger

Det blev överlag bra tryck på tillställningen och kroppen kändes faktiskt bättre än tidigare. Vi var lite olika cyklister som gjorde några försök att komma loss, men främst var det Henrik som gjorde det stora jobbet.

Henrik först och jag på hjul. Foto: Ellen Scheidegger

Jag hade mer kraft än tidigare och var den som ofta neutraliserade Henriks utbrytningsförsök, men jag har ännu inte kraften att brygga vidare eller göra kontraatacker.

På andra varvet sprack det i tätgruppen och endast 7 cyklister blev kvar efter stigningarna.. Foto: Ellen Scheidegger

Överlag blev det 80 km där vi allt eftersom blev färre och färre i tätgruppen och med några mil kvar var vi endast 7 cyklister kvar i tät. Då blev det ytterligare en fartökning och in i den sista klättringen var vi så 4 cyklister kvar.

In i målbacken som trea. Foto: Ellen Scheidegger

Jag var redan fullt nöjd med dagen. Perfekt genomkörare där det för mig gick hårt stora delar av tiden. Dessutom körde jag så offensivt som jag klarade, och det var aldrig nära att jag inte skulle gå med i några utbrytningar. Visst märkte jag att kapaciteten fortfarande är långt från fjolåret, men ytterligare ett steg i rätt riktning var det.

In i backen alltså och det gick ganska så "beskedligt" första delen. När så Henrik Blom, Team High5 Elit ryckte hade jag hoppats att Peter Nilsson från Piteå CK som låg just före mig skulle gå med, men det gjorde han inte. Jag blev då passiv och gjorde ingenting. Inte heller Johan Nordlund Piteå CK gjorde något. Vi rullade alltså på och med några hundra meter kvar blev det så spurt. Som vanligt har jag inte det där klippet, och dessutom kan jag inte stå upp och trycka utifrån mina skador i axeln. Jag rullar in som trea just efter Peter Nilsson som alltid spurtar bra.

Blev inte mycket till spurt, men ett fint lopp. Foto: Mats Engfors, Fotographic

Överlag alltså extremt nöjd med dagen. Placeringen var inte viktig i denna typ av lopp. Det som var viktigt var känslan i kroppen och hur den svarade. Där fick jag flera bra besked. Tittar vi på effektkurvan och återhämtningen skulle jag säga att från att legat 10% efter föregående års kapacitet är det nu kanske 7%. Att ligga så nära efter en så stor skada känns verkligen tillfredsställande. Även om jag förstås drömmer om att redan denna säsong få ännu mer tryck i benen.

Henrik Blom var först i mål och hade tagit ut mycket ur kroppen. Foto: Mats Engfors, Fotographic

Jag fick alltså ihop ca 80 km, med ca 500 höjdmeter. Mycket tid i höga pulszoner. En snittfart på ca 40 km/h och en normaliserad effekt på en bra bit över 300 watt. Jo, det märks att jag är klart tyngst av alla i tätgruppen och behöver lägga mer kraft. Är en av anledningarna till att jag inte bara arbetar med effektökningar utan också ser om det går att minska några kilo i vikt till höstens tävlingar.

Många starka cyklister i dag och Henrik Blom var alltså klart starkast av alla. Helt rimligt med tanke på hans satsning, och dessutom är han mer än 15 år yngre än mig och många andra.

Snack efter målgång Foto: Mats Engfors, Fotographic

Men bästa insatsen gjorde nog ändå Ebba Granqvist som är en ung tjej som inte alls cyklat länge. Hon var en av de allra sista som släppte oss i täten och rullade in som 6:a, bara ca minuten efter, och klart snabbast av tjejerna. Det ska bli mycket spännande att se hur hon klarar sig på SM som blir hennes första riktiga tävling. Jag gissar att det kommer att gå fint.

Ebba mot mål Foto: Mats Engfors, Fotographic

Som vanligt roligt att träffa en massa trevliga cyklister. Allt var toppen utom regnet helt enkelt. Ja,också lite väl många kryp...

Efter avslutade tävlingar rullade jag och Katten hem med vår husbil till Vännäs.

Vad som var extra speciellt på denna resa var som jag sa i början - lördagen.

I strålande sol, i Gammelstads kyrkby i den vackra Nederluleå kyrka från 1400-talet visade jag och Katten för alltid vår kärlek. Vi gifte oss i lördags, och det på ett sätt vi själva valt. Bara vi. Det blev en fantastisk och stämningsfull dag som alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

Vill också passa på att tacka för alla gratulationer som vi fått på olika sociala media och irl.

En av mina cykelvänner, Johan Nordlund gratulerar Katten till giftemålet efter målgång av Rödbergsloppet
Foto: Mats Engfors, Fotographic