måndag 24 januari 2022

Inte lätt att vara sitt bästa jag

Det borde räcka med att jag snart fyller 50 år när det handlar om utmaningar att utvecklas och prestera på cykeln. Att vara sitt bästa jag vid så hög ålder och utmana ungdomarna är en utmaning i sig.

Nu är det tyvärr inte bara den enda begränsningen. Stor sorg efter vår dotter påverkar fortfarande på många sätt, mina stora men efter kraschen 2019 har tillkommit och nu ytterligare en skada har verkligen inte hjälpt till varken i måendet eller i prestationen.

Nu älskar jag ju att cykla, att träna och att utmana mig själv. Så helt har jag inte gett upp detta även om jag nu återigen fått ha smärta under snart 9 veckor (förutom den smärta som alltid finns sedan 2019).

I somras var jag nästan i kapp, prestationsmässigt efter kraschen 2019 som höll mig borta från riktig träning i ca 12 veckor och sedan ytterligare många veckor med låg nivå i träningen. Detta trots alla men jag har kvar med smärtor och begränsad rörlighet i rygg, axel, arm, skulderblad mm.

Att då åka i backen igen och redan nu tappat ytterligare 9 veckor med tillkommande smärtor som jag inte vet om de försvinner var inte bra för självförtroendet och självkänslan. När/om jag kan träna som vanligt igen? Ingen aning.


Om jag snart kan börja träna på riktigt igen så kanske jag gör ett försök att tävla i sommar, annars får vi sätta det på paus. Men oavsett så kommer jag träna och hålla igång då kroppen mår bättre av att röra sig och smärtorna minskar. Jag fortsätter rulla på och hoppas att det snart går att tråna på ett bättre sätt.

Helt har jag inte gett upp tanken på att jag ännu inte sett mitt bästa jag, trots att jag är till åren. Men då behövs det lite medgång och en paus med skador och sjukdomar.


7 kommentarer:

  1. Smärtsam läsning men jag är säker på att du även fixar denna motgång.
    Medgången bara MÅSTE komma.
    /Patric

    SvaraRadera
  2. Tomas, du har gång på gång bevisat att du har drivet och viljan att ta dig igenom motgångarna. Någonting säger mig att du kommer att göra det denna gång också! Du är en strark profil i veteranklungan och du har många år kvar i den. /Robert (snart 59)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för positiva ord! Min största styrka är nog som du säger att jag sällan ger upp. Jag tar nya tag och kämpar på. Sedan undrar man förstås vart gränsen går. Men jag skulle gissa att jag försöker igen....

      Radera
  3. Jag lider med dig Tomas verkligen! Det gör ont i hela kroppen att läsa om dina vedermödor... Krya och ta nya tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mazze! Ja, du vet ju hur det är med dina skador. Inte roligt för någon. Såg för övrigt att du hade ett bra pass häromdagen. Roligt att få läsa om sådana saker igen.

      Radera
  4. Tack! Ja jag har återupptagit bloggen så smått dock kommer jag inte att tävla mer det har jag avslutat men träna och träna bra det ska jag göra nu när jag i pension och kan i stort sett träna precis som jag vill. Kan bli ett intressant år detta träningsmässigt!

    SvaraRadera