De senaste veckorna har dock arbetsbördan varit väl stor. Inte så att jag känner mig väldigt stressad och utarbetad, men däremot har familjeliv och sömn fått stryka på foten.
Jag är verkligen tacksam att jag har en förstående sambo, som accepterar denna arbetsmängd - vilket i perioder är en förutsättning i den roll jag har. Det är inte bra på något sätt - men ibland finns inga alternativ. Sedan vet både hon och jag att det kommer tider då situationen är mer lätthanterlig.
Att som nu arbeta hela dagen och dessutom varje kväll från att barnen lagt sig till efter midnatt blir tröttsamt efter ett tag. Nu har det sett ut så i drygt två veckor och dessutom har helgen krävt arbete.
Det innebär att jag ligger på 4-5 timmars sömn varje natt. Jag kräver inte så mycket sömn, men detta är alldeles för lite. Det är så att tröttheten har tagit mig i sitt grepp.
![]() |
| Jag ska in i det längsta försöka undvika detta scenario |
Oturligt nog verkar vädret inte bli det bästa. Det fungerar ju ändå, men nog vore det skoj med lite sol.
Efter "Mallis" ser möjligheterna bättre ut att åter få en "normal" arbetssituation.
För övrigt rullade jag en timme i dag och det kändes inte alls bra. Kropp och knopp är trött och strävar efter sömn - då är den inte laddad för någon vidare kvalitetsträning. Jag tror dock att det ändå var bra att få röra på benen.
