Årskrönikan 2013 - del 1: Gran Canaria, byskolor, form och ett problem

Då var 2013 över och ett nytt år väntar. Här kommer första delen av min årskrönika.

När året är slut känns det viktigt att fundera kring hur året varit och vad jag kan lära och utveckla. Men också göra en reflektion kring det gångna året.

Jag har under hela mitt liv varit intresserad av sport och idrottat på olika sätt. 2009 började mitt riktiga intresse för cykling. Ett intresse som därefter bara växt.

Inför 2013 började jag blogga. Mitt första år som bloggare har varit roligt och givande, och tanken är att fortsätta även under 2014. Det har inte minst varit bra att skriva om träning och livet för att motivera till träning, följa upp hur det gått och för att skriva av sig både vad gäller glädjeämnen och det som är tufft i livet.

Melitta

En nyhet som följt mig under året har varit min Melitta Caffeo CI som anlände till familjen den 5 januari. Det är en helautomatisk kaffeapparat på toppnivå. Någon kanske kan tycka att detta inte är någon viktig händelse, men för mig som i stort sett livnär mig på kaffe är det stort.

Gran Canaria

I mitten av januari var det dags för att tredje året i rad åka till Gran Canaria. Precis som tidigare år åkte vi tillsammans med bror och hans familj. Det blev en trevlig resa med bra mat, fint poolområde, okej väder och mycket bra cykling.

I slutet av vecka ett blev det dock en del smolk i bägaren då Tova som var hemma i Sverige fick åka in akut på sjukhus. Att vara flera hundra mil från sin dotter som ligger på ett sjukhus är inte roligt. Tyvärr upprepades detta återigen när jag ett antal veckor senare var på Bett-mässa.

Jag var denna gång utomlands två veckor, medan övriga familjen som planerat åkte hem efter första veckan. Det kändes tråkigt när de lämnade, samtidigt kändes det bra att Tova snart skulle ha sin mamma hos sig.

Under vecka två ökades träningsmängden markant. Det blev träning varje dag och många långa träningspass.

Det blev bland annat en topptur där vi kämpade oss upp på Gran Canarias högsta topp – Pico de las Nieves på 1945 meter över havet. Cyklingen i sig var ganska så tuff, med som mest en lutning på 22 procent. Tuffast var dock den fruktansvärda vätan, kylan och vinden vi mötte på toppen och som vi tog med oss en bra bit utför. Jag vet inte om jag någonsin frusit så mycket. För att förhöja stämningen gick jag dessutom in i den berömda kolhydratväggen vid denna tur. Om det var värt det – självklart.  Här kan du läsa lite mer kring detta: del 1 och del 2.

Sammantaget blev det ca 20 mil första veckan och den andra ca 60 mil. Totalt blev det alltså 80 mil under mina två veckor på Gran Canaria och den effektiva tärningstiden 30 timmar och 5 minuter.

Jag avverkade 11445 höjdmeter och var på min högsta punkt i livet cyklandes – 1949 möh (med start på havsnivå). Sammantaget riktigt bra.

Haveri

Under cyklingen på Gran Canaria fick ramen på ”svarta faran” en stötskada. Jag trodde nog inte att det var så farligt, men det visade sig under våren att det blev cykelns dödsdom. Det ledde till många och långa diskussioner med försäkringsbolaget innan jag fick ersättning för skadan.

Bett-mässa

Efter att bara varit hemma någon vecka bar det av till London för Bett-mässa. Det är en gigantisk IKT-mässa inom utbildningsområdet. Det blev flera och trevliga dagar med kollegor och impulser från omvärlden.

Förkylning och skador

Februari präglades av frustration då jag drabbades av en rejäl förkylning som höll i sig i 4 veckor. Lägger vi då till att hela hösten 2012 hade kantats av muskelbristningar och revbensbrott var humöret inte på topp. Men bättre tider väntade.

Vikten ned och formen upp

Den 18 februari började mitt fokus på att minska i vikt inför sommarens cykling. Kunde jag inte cykla på grund av förkylning kunde jag i stället fokusera här. Utfallet innan sommaren blev att de 4 kg jag satt som mål fram till april lyckades bra. Därefter var målet att minska ytterligare 3 kg fram till sommaren, men där lyckades jag inte nå ända fram. Men ändå helt ok.

Byskolor – nedläggning

I början av året fick jag som barn- och utbildningschef i uppdrag att beskriva vilka verksamhetskonsekvenser det skulle få att lägga ned våra tre byskolor. Jag förstår att det finns mycket känslor kring dessa frågor, vilket är fullt rimligt. Däremot har jag svårare att förstå de som inte kan se skillnad på sak och person. För det första innebar denna fråga extremt mycket arbete, men sedan var det också hårt att utsättas för personangrepp direkt eller indirekt via olika sociala medier. Det som kändes bra är att jag själv visste att jag hela tiden kunde stå för vad jag sa och de material jag lämnade in och att de var fria från känslor och istället baserades på fakta.

Hela våren och fram till sommaren präglades på olika sätt av denna fråga. Efterdyningarna har fortsatt under hösten 2013.  Det som känns mycket bra är att eleverna som nu går i nya skolor verkar trivas mycket bra och att även merparten av föräldrarna är nöjda med barnens nya skolor.

Halvklassikern

Under mars månad körde Katten första etappen av halvklassikern – halvvasan. Därefter körde hon i tur och ordning, halvvättern, halva Vansbro och slutligen halva Lidingöloppet. Enligt min mening mycket imponerande att behärska fyra olika sporter och dessutom göra bra resultat. Det är ännu mer imponerande om vi betänker att det inte är många år sedan Katten började springa, och det är först de sista två åren hon börjat träna simning, längdåkning och cykling. Starkt var ordet.

Mål för säsongen fastställs

I februari hade jag preliminärt beslutat vilka tävlingar jag skulle delta i under säsongen. Den 11 mars faställde jag målen för säsongen 2013 som både innefattade resultatmål, formmål och ”känslomål”. I ett kommande inlägg kommer jag att utvärdera målen för 2013 och beskriva hur det egentligen gick. Men sammantaget blev cykelåret riktigt bra.

Formen i antågande

I mitten av mars började träningen äntligen kännas som man alltid önskar att det ska vara. Man är stark, man är svår att trötta ut och återhämtningen är snabb. Samtidigt finns både den fysiska och mentala styrkan att verkligen köra sig riktigt, riktigt trött. Något som krävs för att ytterligare höja formen.  En sådan känsla hade bara funnits under kortare perioder under våren, men nu mer ihållande.

Den goda känslan gjorde att det under en månads tid blev mycket träning med bra kvalitet. Det gjorde att jag var ganska bra förberedd inför Mallorcaresan.

Vad är ett problem?

I månadsskriftet mars/april började äntligen min stora vadmuskelbristning som jag fick i oktober 2012 vara hyfsat i balans. Från skadan hade jag inte kunnat köra som jag velat utan att få ont, jag var också tvungen att köra alla träningspass med stödstrumpa och dessutom tejpa med kinesio-tejp. Nu kändes det allt bättre. Det var så bra att jag till och med provade utan stödstrumpa de första träningsdagarna när vi var på Mallorca. Det visade sig dock att det var en dålig idé. Det blev sämre och därmed både stödstrumpa och kinesiotejp. I början av maj, ca 7 månader efter skadan var jag slutligen symptomfri, och kunde köra på som jag ville. Men fortfarande känns faktiskt skadan av i vissa lägen när jag cyklar och fortfarande har jag inte vågat prova någon sport där man springer. Det har gjort att jag tvingats sluta med innebandyn, vilket känns tråkigt.

Nästa del

I del två av årskrönikan kommer jag att beskriva vår resa till Mallorca, sjukdomar, framgångar på cykeln, cykelhaverier, trevliga cykelturer och lite annat.