Missade du del 1 hittar du den här.
Mallorca
Den 14 april var det dags för den årliga cykelresan till Mallorca. De första åren åkte vi med familjerna, medan de sista åren blivit renodlade cykelresor.
Denna gång skulle det bli 9 cykeldagar, och det blev det. Jag körde alla nio dagarna och kände mig förvånansvärt stark under hela veckan. Vädret var bra och det blev många trevliga turer i fin miljö och med många backar.
I början av resan valde vi att precis som 2012 trampa runt hela ön
fördelat på två dagar. Jobbigt, men trevligt. Ön runt del 1, del 2 och del 3.
Det blev också en tur till Cap de Fermentor – En otroligt vacker och
givande runda. Ett ställe som alla bör besöka som befinner sig på Mallorca.
En annan trevlig runda var när vi besökte Sa Calobra – En spektakulär väg fram till havet. Nästan en mil uppför med en snittlutning med 7% och mängder av serpentinsvängar imponerar. Ytterligare ett måsteställe för all som besöker ön.
En annan dag besökte vi Randa – Ett fint kloster på en hög höjd.
Det blev också många andra turer och självklart ett besök på torget i Petra ditt ”alla” cyklister vallfärdar.
Totalt blev det 10 000 höjdmeter, i snitt 12 mil/dag och 17 mil och 2560 höjdmeter som mest under en och samma dag. Totalt cyklade jag nästan 39 timmar och avverkade 108 mil.
Det blev en mycket bra resa på alla sätt.
Ny racer
I och med att ”svarta faran” under april månad konstaterades ha dött under januaritrippen i
Gran Canaria blev det till att handla ny cykel. Det blev ytterligare en Canyon,
men byte från SLX-ram till en Aeroad. Dessutom blev det nu elektroniska växlar.
Cykeln dök upp i slutet av maj, vilket var väl sent med tanke på cykelsäsongen. Det blev också så att jag under ca 1 månads tid hade problem att få till sittställningen. Det ledde till jobbiga smärtor i knän och ljumskar. När det slutligen blev Heureka var cykeln perfekt. Den passar verkligen mig och är dessutom riktigt snabb. Det finns aldrig något att skylla på förutom på cyklisten om det inte går bra. Elektroniska växlar är också the shit. Snabbt, precist och enkelt.
MTB-premiär
I början av maj körde jag min första MTB-träning för säsongen. Om sanningen ska fram så var det i stort sett min första träning på MTB, ever. Jag har kört några multisporttävlingar på MTB och jag har före dessa rullat lite. Men det har inte varit riktig träning.
Om ytterligare en sanning ska fram blev det inte särskilt mycket MTB-träning under
denna säsong heller. Det blev kanske 5-6 träningspass och två tävlingar.
Inte mycket, men det var roligt.
Vännäs CK
kör racer
Den 7 maj var det säsongspremiär för Vännäs CK:s gemensamma tisdagsträningar.
Vi körde på varje tisdag från maj till slutet av augusti. Deltagarantalet var
under hela säsongen högre än tidigare säsonger och det blev givande och
trevliga tillställningar.
Det är verkligen roligt att så många fler i Vännäs börjat cykla och
träna. Många är dessutom riktigt bra sparringpartners vilket gör att jag
tvingas höja min prestation – vilket är mycket bra.
Älg
Träningen fungerade mycket bra under maj månad, men den 8 maj kunde det
tagit en ända med förskräckelse. Jag höll nämligen på att krocka med en älg. På
ett hårt pass höjde detta möte pulsen ytterligare. När det nu gick bra är det
ett roligt minne. Hade det blivit frontalkrock mellan racer och älg hade det dock
inte varit riktigt lika skoj.Den 8 juni var det dags för tävlingspremiär för säsongen. Det var också min allra första MTB-tävling någonsin. Jag visste att jag fått mycket bra träning under april och maj (dock ej på MTB), samtidigt gjorde min MTB-ovana att jag kände stor osäkerhet och nervositet.
Målet för tävlingen var att köra så pass snabbt att jag skulle kvalificera
mig till tävlingsklass när jag skulle köra den andra och sista MTB-tävlingen
för säsongen – Cykelvasan.
Förutom att det var roligt, fint väder och trevlig bana blev
resultatet bättre än förväntat. Vi var tre killar från Vännäs som samåkte till Skellefteå och planerade att
köra tillsammans runt banan. Vi höll ihop nästan hela vägen då Niklas Nyman
hamnade en bit bakom, men inte mycket. Jag och bror gick i mål tillsammans och
kvalade in i tävlingsklass med bred marginal. Vi hamnade också i tät i
motionsklassen, och om vi varit med i tävlingsklass hade vi hamnat kring plats
15. Efter loppet var jag på det klara på att resultatet var optimalt, det kunde
inte gått bättre. För ett bättre resultat hade krävts att jag såg till att träna MTB. Extra roligt att både Niklas och bror också lyckades så bra.Skolavslutning
På skolavslutningen var det vackert väder som nästa alla dagar hela sommaren. Jag har aldrig tidigare varit med om att kunna cykla så mycket i så fint väder, och jag undrar när det kommer igen.
För övrigt är det fantastiskt att ha så fina och underbara barn, och inte bara på skolavslutningen...
Jag körde min tredje runda och 2011 hade jag missat att gå under 8 timmar med ynka
2 minuter. 2012 klarade jag 8 timmarsstrecket med en minut, men jag kände
mig inte särskilt pigg och hade inte varit delaktig i farthållningen på det
sätt jag önskat.
Nu detta år gick allt perfekt. Jag var pigg och stark hela vägen. Jag
bidrog väldigt bra till det resultat vi lyckades uppnå. Jag bröt mållinjen
efter 7 timmar och 44 minuter, och trots en ganska bra tid kände jag att det
skulle ha kunnat gå fortare utan att jag skulle fått problem.
I och med det positiva resultatet 2013 och att jag kört tre år i rad
har jag nu bestämt mig för att hoppa över 2014 då jag inte hittar några tydliga
mål att sträva mot.
Bror som liksom jag dessa tre år kört med Happy MTB-gruppen har också valt att stå över nästa år.
Det är riktigt kul att cykla med bror då det alltid fungerar så bra både på och vid sidan av cyklingen. Bror som liksom jag dessa tre år kört med Happy MTB-gruppen har också valt att stå över nästa år.
Ett exempel är Vätternrundan då vi åkte ned och bott tillsammans varje år och både 2011 och 2013 gick vi också i mål tillsammans. 2012 var bror en bit efter, men då hade hans förberedelser kantats av sjukdomar och skador – och då går det inte att prestera.
Efter två lyckade insatser såg jag fram emot Veterancupen i Gottne två veckor efter Vätternrundan och helgen efter detta Mörksuggejakten i Rättvik. Tyvärr blev det inget av detta.
Istället fick vi vara på sjukhus med Tova för tredje gången under
2013. Denna gång blev det extremt tufft och det var stunder jag inte var säker
på att Tova någonsin skulle komma hem igen. Tyvärr var inte heller detta sista
gången under året som Tova fick må så dåligt. I december var det åter dags för
intensiven och många veckor innan Tova återhämtat sig. 2013 har varit ett tufft år för Tova och familjen, tuffare än på många år. Tova har varit väldigt mycket på sjukhus och varit mycket dålig. Sist det var så här dåligt var då hon var mellan 0 och 3 år då det också var extra tungt.
Dessa händelser är verkligen tärande för hela vår familj, men vi gör
vårt yttersta för att hela tiden komma tillbaka till ”livet”. Nu har 2014 börjat och Tova är nästan helt återhämtad. Nu får vi hoppas hon får ett bättre 2014.
Nästa del
I del 3 i årskrönikan blir det en fortsatt beskrivning av sommarens bravader och lite annat smått och gott.
Intressant läsning! Jag ser med spänning fram emot Mallorca dina suveräna beskrivningar ger mig ännu mer sug till ön :-)
SvaraRaderaJag hoppas du och din familj får ett friskt och cykelrikt 2014!
Tack för det Mazze. Ja, Mallorca är verkligen en fantastisk ö.
RaderaDet har helt klart hänt en del under 2013. Vi får hoppas på ett bra cykelår även 2014 och att Tova får ett bättre år
SvaraRaderaHåller med om att mycket hänt, och då är jag dessutom bara på del två av fyra i min beskrivning av året.......
RaderaJa, vi hoppas att Tova får ett mer lyckat år 2014.