söndag 2 augusti 2015

Cykelvasan: Inställd!

Förra veckan var det toppenkänsla i kroppen vilket fortsatte en bit in i veckan. På vårt distanspass i torsdags kände jag att kroppen var svag och att det var något skit i kroppen. På fredagen hade jag feber och ont i halsen, vilket även Katten hade. I går kändes det bättre och vips så var jag först i mål på Sundsvall Classics. En väldigt lyckad dag!

Det verkar som jag bara ställde in förkylningen en dag då jag i dag åter är rosslig och är ur fas. Nu är det bara att hoppas att det snart blir bättre för till helgen är det ju vårt hemmalopp; Vännästrampet. Där vill jag alltid vara med. Det vill du också va!? Kolla in länken och dyk upp i Vännäs på söndag.

Även om det blir start på Vännästrampet blir det en del förändringar i tävlingskalendern här i höst. Jag har beslutat mig för att se över en del deltagande.

Jag har bland annat funderat en del kring det logiska i att ägna 4 dagar för att åka ned på Cykelvasan då min cykel inte ens är tvättad sedan förra årets lopp.

Min tanke med att köra Cykelvasan för tredje året i rad var när jag anmälde mig förra hösten, två:
a) Ha en positiv känsla under loppet
b) Cykla på under tre timmar.

Utgångspunkten är att jag är bedrövlig på MTB. Jag saknar teknik, är för tung och är för försiktig utför. Hela prestationen baseras på att jag har hyfsat starka ben från landsvägscykling.

Första året var känslan bedrövlig mest hela vägen, och när det trots allt började kännas bättre efter drygt 60 km var det bara någon mil innan det blev totalhaveri med trasig växel, kedja och växelöra. Detta utan att ha varit med om någon krasch eller smäll. Humöret var inte bra och jag bestämde mig för att ta revansch 2014.
Fjolårets cykelvasa var en lerig tillställning
Detta år hade jag i alla fall tränat MTB några gånger. Tyvärr hade jag en förkylning i kroppen vid start och efter loppet var jag riktigt sjuk i två veckor. Det gjorde att själva loppet återigen blev en pina med extremt hög puls och dålig känsla. Redan från start fick jag vika ned mig och sedan var det bara skallen som drog mig framåt i kyla, regn och lera. Sluttiden på 3.08 blev utifrån förutsättningarna bra, men jag kände att med lite bättre form och avsaknad av förkylning var sub 3 timmar möjligt. Detta trots att MTB inte när något för mig.
Smutsig cykel som ännu inte är tvättad (ja, jag sköljde av den innan vi åkte hem, men det mesta av leran är kvar)
Så var jag då åter anmäld till Cykelvasan.

Nu börjar loppet närma sig och rent allmänt har jag tränat lite mindre, men framför allt har jag fokuserat på linje och tempo. MTB har helt lyst med sin frånvaro. Hur troligt är det då att jag cyklar på under 3 timmar med en god känsla? Typ noll.

Sedan som lök på laxen hade bror bestämt sig för att inte starta.

Utifrån allt detta har jag bestämt mig för att ställa in och fokusera på annat.

Ni som planerat att rulla på Cykelvasan behöver inte vara oroliga. Att jag i rubriken skrivit att den är inställd gäller bara för min del.

2 kommentarer:

  1. Jag som tempocyklist måste hålla med. Du gör i mina ögon helt rätt!
    Min 29:er har jag som komplement i min träning dels under vintern å sen på sommaren när jag vill göra annat än landsväg men aldrig aldrig tävling för min del. Jag är för oteknisk för det!
    Sen äre låångt ner till Sälen! Jag kan bara inte fatta de som åker ner å deltar i en massa swecup tävlingar i tempo och linje. Hur orkar man?
    Jag har varit ner på Masters SM och till dottern i Stockholm. Det räckte i sommar liksom...
    Lägg till 5-6 race till söderut... Hur gör man?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart Mazze. Att köra något där du inte kan nå dina mål men ägna extremt mycket tid åt känns inte rätt.

      Då kan man ju samtidigt å andra sidan tänka att man får till någon eller några helger med Sverigecup. Både bättre discipliner med linje och tempo och dessutom två eller tre lopp samma helg.

      Men du har rätt. Man kan inte köra allt, tiden finns helt enkelt inte. Därför kommer jag även att stryka några fler tänkta arrangemang under hösten.

      Radera