Efter katastrofväder en längre tid var det lite bättre idag. Inte supervarmt, men soligt. Passade perfekt för distansrunda med Vännäs CK. Vi hade ursprungligen planerat ca 120 km, men då Tjäder hade en tid att passa valde vi att korta rundan till drygt 90 km.
För dagen var vi fem cyklister som då cyklade till och från Hörnefors med kaffe på halva vägen.
Bra fart och rolig cykling. Sedan var benen ganska sega efter gårdagens hårdkörning på tempohojen. Helt klart blir jag mer sliten sedan min skada än vad jag brukar bli. Men det fungerade ändå ok.
Stopp för kaffe och trevliga samtal.
Efter fikat var det riktigt kallt och Erik drog i väg i hög fart för att värma upp oss. I bättre vindar svischade det också på i varje förning och vips hade vi cyklat ca 20 km.
Nu var vi så framme vid Hössjöberget där Erik flera gånger i år satsat på ett Stravarekord. Inte så brant, men ganska långt. 3,6 km och 113 höjdmeter ger ett snitt på 3,2% med två lite brantare partier och två lite plattare partier.
Vindarna var bra idag, vilket krävs för ett rekordförsök. Själv är jag ju fortfarande osäker på min form, så jag bestämde mig för att ta rygg på Erik och försöka hänga med hela vägen upp.
Erik drog på bra och det dröjde inte länge innan jag nådde pulszon fem trots att jag gick i rygg. De andra fick släppa då de peakade i puls.
Erik fortsatte att hålla trycket och imponerade verkligen. Jag fick ligga på ca 375 watt i rygg och Erik ca 25 watt högre.
Jag hade lite kvar och funderade på att gå upp och hjälpa till, men mitt självförtroende och koll på vad jag klarar är för dålig. Så jag låg kvar. Med just under minuten kvar till toppen bestämde jag mig ändå för att mata ut det jag hade. Planen var att Erik skulle gå i rygg, men han låg redan på maxpuls och höll farten. Det blev ungefär 600 watt sista 45 sekunderna och på toppen var jag endast ett slag från maxpuls.
Erik som gjort hela jobbet i backen nådde maxpuls med en bit kvar till toppen, men höll farten ändå upp och var bara 6 sekunder efter mig. Imponerande att få till en snitteffekt på +400 watt. Själv landade jag på en bit över 380 watt med spurten inräknad.
Min snittfart hamnade på 32,7 km/h för hela backen och det var ca 20 sek snabbare än mitt tidigare rekord. Nu har jag i och för sig sällan maxat och dessutom låg jag ju i rygg stora delar av klättringen. Eriks snittfart på 32,4 km/h räckte till KOM på Strava. Starkt!
Ett bra besked för mig också att jag kunde gå med i rygg i ca 5.5 minuter och sedan ha en sista minut där jag kunde avsluta flera hundra watt högre. Det går åt rätt håll.
Återsamling på toppen och när jag vände om låg Erik i diket innan han kravlade sig upp lutandes mot cykeln. Det kallar jag en riktig maxning!
Sista 10 km rullade också på snabbt då Helmersson fick inspiration i spets.
Det blev inte så långt pass i dag med 92 km på ca 2,5 timmar. Men det var mycket trevligt och kroppen kändes riktigt okej.
Jag har i hela mitt liv haft en passion för träning, sport och utbildning. De senaste åren har jag fastnat för cykling. Jag gör nu mitt yttersta för att njuta av sporten och utvecklas både som cyklist och människa.
lördag 11 maj 2019
Nytt rekord, ligga i diket och maxpuls
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
-
The last of the famous international bloggers19 timmar sedan
-
-
-
Kungen och jag1 år sedan
-
-
-
5 galna dagar i juni2 år sedan
-
-
-
Välja rätt cykel att köpa4 år sedan
-
-
-
Analyser4 år sedan
-
-
-
-
Imponerande!!
SvaraRaderaTack!
RaderaHäftigt!
SvaraRaderaJo, det känns faktiskt great att jag nu kan cykla på riktigt och även kan prestera. Även om det är en bit till där jag var innan skadan.
Radera