måndag 1 december 2014

Rejält utepass, blankis och Starwars

I tisdags körde jag ett spinningpass på lunchen och därefter har det blivit fyra vilodagar, både av praktiska skäl och för att lite extra återhämtning.

Tyvärr har jag varit ganska så förkyld i veckan, så återhämtningen har till viss del hämmats. Men å andra sidan missade jag inte en massa träning, då det ändå skulle vara vila.

Förra söndagen bestämde jag med Helmersson att det skulle bli ett distanspass även denna helg, vilket senare bestämdes till att äga rum idag.

Så sent som i morse var det osäkert om jag skulle hänga med. Kroppen kändes inte riktigt med och jag visste inte riktigt var jag hade förkylningen. Jag hade dock inte ont i halsen och vilopulsen var okej - så det blev till att kasta på sig alla kläder som krävs för utecykling och trampa de sex kilometrarna till vår samlingsplats.

I dag blev vi fyra stycken, Helmersson, Niklas och Tjäder och jag. Själv provade jag för första gången min nya ansiktsmask för att spara mina känsliga luftvägar, medan Tjäder provade att köra dubbfritt. Hur det gick?
Inte blir man vacker med tejpad hjälm och en stor mask i ansiktet. Men förhoppningsvis är det effektivt mot kylan.





Ja, själva masken kändes helt okej och det fungerade att använda den hela rundan, utan att det störde eller blev problematiskt med andningen. Om det hjälper så att inte luftrören ska vara lika ansträngda som efter förra helgens utecykling återstår att se. Det lär visa sig i början av veckan.

Utseendemässigt undrade sonen om man verkligen kunde cykla med en mask. Hur såg det ut egentligen? Han menade att det såg ut som Star Wars. Sedan ändrade han sig för någon annan serie på tv som jag inte kände igen och inte lade på minnet. När jag kom hem undrade Katten om alla hade skrattat åt mig. Inte är det snyggt, men ingen skrattade så att jag såg det....
Lägg till bildtext

Att köra dubbfritt klarade Tjäder med beröm godkänt. Han visade både upp mod och skicklighet när han höll sig på benen trots stora utmaningar vad gäller underlaget. Det var nämligen rejält spårigt och på sina håll väldigt isigt. I ett av partierna var det en fin blandning is, vatten, ojämnheter och smal väg. Där var det allt annat än trevligt för mig som hade dubb, för Tjäder var det utmaning grande. Vi hittade även ett parti med ca 500 meter blankis över hela vägen. Där kunde vi alla hamnat i backen. Men inga vurpor i dag.

Långsiktigt tror jag att dubbar är ett bra val för alla, även för Tjäder.

Dagens runda var hyfsat kuperad med tanke på att vi skulle köra med distansintensitet. Totalt ca 650 höjdmeter. Vi åkte från Vännäsby via Svettåker för att nå fram till Kassjö. Vi trampade vidare genom Brännland upp till Överboda och svängde där vänster för en extra tur innan vi vände åter mot Vännäsby. Väl där tackade vi varandra för en trevlig runda i fint väder och sedan cyklade jag hemåt.

Jag stannade på vägen och sa hej till Tova vid hennes grav innan jag rullade sista biten hem. Väl hemma visade cykelklockan 3,5 timmars effektiv träningstid och ca 78 km.

Kroppen kändes ganska seg hela dagen. Om det beror på förkylningen jag haft, att jag fortfarande inte är återhämtad efter all träning som varit, eller om jag helt enkelt inte är bättre just nu - ja det vet jag faktiskt inte.

Att mina nya dubbdäck suger lite extra och att bakbromsen ligger på hela tiden vilket gör att däcket bara rullar ca 2 varv om man lyfter upp det och snurrar runt det - kan kanske bidra, men inte vara huvudorsaken.

När jag kom hem blev det lite mys i soffan med sonen och skidskytte på tv:n. Melvin tyckte det var mycket illa att en av skidskyttarna hette Fuck. Jag förklarade att i hans land pratade man inte engelska, så det du tänker på betyder något annat på hans språk. Sonen sa då att han ska nog inte flytta till England för då blir det problem för honom. Sedan såg Melvin stavningen och sa, bra att det stavas Fak. Då blir det lite lättare för honom, och han blir inte lika retad. Därefter hejade Melvin på Fak, som tyvärr sköt bort sig i den sista skjutningen.

Sedan fixade jag lite tacos åt Melle och Katten innan de skulle till Umeå för sonens simträning. Själv åt jag några pannkakor och gjorde mig klar för att cykla ned till spinningen. Tänkte jag skulle passa på när övriga ändå var borta.

Jag värmde upp på MTB:n och tog en liten extra sväng innan jag nådde fram till träningslokalen. Väl på plats gick träningen så bra den kan med fyra timmar träning i benen. Det fungerade alltså helt ok, men benen var ganska sega.

Efter träningen blev det cykling hem. Idag fick jag ihop fem timmars träning vilket inte var helt fel. Kommer inte förkylningen tillbaka blir det en hel del träning nästa vecka, med start i morgon.

När jag för andra gången under dagen rullade in cykeln i garaget var klockan vid åtta på kvällen. Just efter kom Katten hem och lämnade en trött son som kämpat bra med sin simning. Jag fixade lite fika och såg till att han kom i säng. Katten åkte på magdansträning för att slipa på detaljerna inför deras framträdande på onsdag.

Efter att ha lagt sonen blev det en sen middag med riktigt goda tacos och när Katten kom hem en stund efter nio såg vi på torpederna som jag spelat in.

Så kan man alltså få en vanlig söndag att försvinna och snart är det ny vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar