Här kommer en bild från målgången på lördagen. Tyvärr har jag inga bilder från söndagens tävling.
När jag innan loppet åkte igenom linjeloppet med bil kändes det som om banan var väldigt smal och trixig. När jag sedan på uppvärmningen cyklade de smalaste delarna insåg jag att det inte var så smalt och inte så tekniskt heller.
Då banan som var nästan helt platt och vinden inte var så stark insåg jag snabbt att detta skulle bli en svår dag att få till någon vidare placering. Det luktade spurt långa vägar, vilket inte är min likör.
Vi var ca 60 cyklister som gav oss i väg på den ca 12 km långa varvbanan som skulle cyklas sex varv.
Jag har ju bestämt mig i år för att vara aktiv på linjeloppen och dessutom hade jag fått instruktion av sambon att hålla mig längst fram så blir det inga krascher.
Ja, sagt och gjort var jag bland de allra första redan efter någon kilometer.
Banan var alltså ganska smal och svängig i ca 3 km, och sedan kom vi ut på en lång raksträcka med kantvind. Den sträckte sig ca fem km och sedan 3-4 km på slutet där det var smalt och knixigt.
Alla verkade inse att det var i kantvinden det skulle ske, om det skulle ske. Samtidigt förstod nog de flesta att det skulle blåsa för lite och att även om någon kom loss skulle de bli inhämtade då banan i övrigt var så lättåkt.
Det blev hur som helst ett antal utbrytningsförsök nästan omgående i kantvinden och jag gick på allt. När jag så inte gjorde det kom några loss och då gjorde jag ett stort jobb längst fram för att täcka luckan.
Smart? Inte särskilt om jag inte ville bli trött. Det var ju inte särskilt troligt att utbrytningen ändå skulle hålla. Jag hade dock bestämt mig för att går något i väg så ska jag inte missa det.
Första varvet gav i alla fall väldigt hög intensitet för min del innan det var återsamlat. 10 minuter på 407 watt i normaliserad effekt är kanske inte helt optimalt så tidigt i ett lopp.
Jag återhämtade mig lite en stund under varv två, men sökte mig ganska snart fram igen. Loppet fortsatte så att jag försökte vara med på i stort sett allt som provade att gå i väg. Inget lyckades.
Så fortsatte det och jag riktade in mig på spurt och att hamna långt bak i resultatlistan.
I andra delen av varv fyra tröttnade jag dock på hur loppet utvecklad sig så jag och några till började köra hårt. Vet inte riktigt vad det skulle leda till, men det fortsatte in på varv fem. Så helt plötsligt var vi fyra som var loss. Dessutom starka cyklister. Ytterligare två anslöt och nu gick det hårt. Återigen blev det riktigt jobbigt. Särskilt utifrån att jag varit aktiv mest hela tiden och var lite sliten.
Jag fick upp hoppet om att detta kanske skulle kunna hålla de 18 km som var kvar till mål. Avståndet höll dock i sig och vi fick inte till något ökat avstånd. Jag började också vara tärd av mitt offensiva upplägg på dagen, och trots lägre effekt än tidigare (ca 380 watt) under 10 minuter, var pulsen nu väldigt hög.
När det var ett varv kvar var vi fortfarande loss, men klungan hade närmat sig och vi gav upp.
Återsamlat igen.
Jag var nu ganska uppgiven, men gjorde en sista ansträngning att hamna högt upp i gruppen när det blev smalt de sista kilometrarna inom mot målgång. Så smällde någon rakt in i min cykel. Jag höll mig på benen, men klarade sig cykeln? Det kändes dock ok och jag lyckades åter ta mig upp i gruppen på ca 5 plats.
I spets tryckte Niclas Näslund från Cykloteket racing team stenhårt för att bädda för lagkamrater. Det var också han som till största del ansvarat för att hjälpa klungan att gå ikapp oss. Ja, det var också han som snuvade mig på segern på lördagens tempo. Nej, jag är inte sur, bara imponerad.
Med ca kilometer kvar till mål tröttnade Niclas och jag funderade på att gå upp i spets och trycka det jag hade in till mål. Jag tvekade dock någon sekund då jag funderade på om det var för långt till mål. Så var det försent och cyklisterna började trycka på bakifrån.
Jag är alltid försiktig när det blir trångt och gav därför upp loppet där och då.
Jag höll dock farten och när det var ca 100 meter till mål tryckte jag ändå på lite.
Jag skär mållinjen någon sekund efter vinnaren på plats 16. Hade jag vågat mer och/eller gått i väg när farten sänkts hade det nog blivit en placering 7-10. Dock blir det inte bättre när det är spurt. Jag har helt enkelt inte den typen av kapacitet.
Sammantaget är jag nöjd med kroppen och insatsen. Jag känner att jag är starkare i år, att jag vågar mer och är mer aktiv. Jag gör helt enkelt mer. Sedan var jag helt klart för aktiv om detta hade varit en utslagsgivande bana. Då hade jag nog inte kunnat gå med på det avgörande rycket. Nu var det dock i stort sett omöjligt att gå loss, så jag fick i alla fall en rejäl genomkörare.
Jag vill alltid komma högre än plats 16, men med tanke på banans utformning, att det var så många bra cyklister med och att det var nästan garanti på spurt så kan jag inte vänta mig mycket mer.
Så nöjd med det mesta, men missnöjd med placeringen även om det blev några poäng i sammandraget i alla fall.
Nu kan vi summera de första fem tävlingarna och samla ihop oss inför fortsättningen då det nu är några veckor till nästa lopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar